Idag kommer jag till en punkt där jag kan svara på en retorisk fråga kring en specifik kärnämne inom bilracing, prestandabalansen eller på engelska "Balance of performance".
Redan i vintras fick influencern Aidan Millward ladda upp en fördjupning på YouTube om huruvida en fabrikat ruinerar regelverket med att spendera flera hundringar på vidareutveckling av olika modeller, något vi såg hos Mercedes AMG Petronas i Formel 1 den senaste tiden när hybridtekniken gjorde Scuderian eller varför inte Red Bull Racing mer och mer trötta på deras högteknologiska inflytande efter genialiteten med en ratt som flyttar fram och tillbaka i en eller två centimeters infallsvinkel.
Långt före BoP-regelns ingress på FIA WEC: s produktionsklass och svårigheterna med jämlikheten mellan olika bilar i TCR-EM respektive VM hade bara en standardvagnsserie använt "Project Blueprint" som mall och det var V8 Supercars, år 2003 fick bataljen mellan HRT, Stone Brothers Racing, Garry Rogers Motorsport, DJR och Perkins Engineering blivit tätare tack vare ändringarna i det tekniska reglementet och efter att Triple 8 Engineering köpte upp John Briggs Motorsport med syfte att slå etablissemanget inom australiensisk standardvagnsracing blev teamägaren Roland Dane så irriterad år 2019 kring hur DJR använde sina sprillans nya Ford Mustang till total dominans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar