Han värvades in i A-laget efter Peppe Femlings tidiga succé på Nove Mesto några månader tidigare och visade klass i världscupdebuten hemma på Östersund med en delad sextondeplats tillsammans med schweizaren Benjamin Weger.
På de individuella racen i världscupen har Jesper fortsatt tufft men i lagtävlingen är det lite grann bättre, han är den åkare som gör det viktiga jobbet att ta sig till en plats bland de tio bästa och tog laget upp till en sjunde placering bakom Kanada och var den som bar kaptensbindeln i Hochfilzen men även tangerat deras personbästa i VM på Holmenkollen 2016.
I Slovenien under säsongen 2016/17 var laget uteslutna ur resultatlistan på grund av att han använde omärkta skidor men i Ruhpolding tog han och resten av teamet en liten revansch med en sjätteplats som förbättring, en period senare var han uttagen till OS-truppen genom minst en plats bland de fem bästa i en lagtävling både i Österrike och i Oberhof, det sistnämnda var just stafettsegern i dimman.
Karriärens största höjdpunkt kom på Vinterolympiaden och på sista tävlingsdagen vid Alpensia skidstadion, i den andra sträckan var Jesper på rullen och åkte lika snabb som Benedikt Doll, Simon Eder och Michal Slesingr på spåret men dragit på sig tre extraskott i hans andra besök i depågatan, efter 7.5 kilometer så lämnade han över till Sebastian Samuelsson för att kampen om guldet skulle fortsätta och slutligen är Sverige guldmedaljörer i stafett, herrlandslagets första sedan 1992.
Redan efter det Olympiska äventyret räknas "Jesper The Boss" som arbetarklasshjälten inom svenskt skidskytte och hoppas på mer när säsongen 2018/19 håller på att dra igång i Pokljuka med hemma-VM som nästa stora mål tillsammans med satsningen till Beijing 2022.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar