Jag hade sett delar av en dokumentärfilm som verkade vara intressant men samtidigt gjort mig väldigt hjärtskärande, filmen handlar om en känd italiensk cyklist som vigt sitt liv präglat med diverse skandaler efter dopinganklagelserna som lett till döden och enligt gamle rivalen Lance Armstrong så hade han liksom Jan Ullrich fått elitkarriären på två hjul att falla i stuprännan.
Regissören James Erskine med större sympati fick samla en hög med information om gubben från Cesena genom att läsa och klippa rubriker ur tidningsartiklarna inklusive redigering av olika videors visuella effekter för att skapa en tydlig montage på hur svårt klättringen uppför Alpe d'Huez såg ut i verkligheten; Marco var mannen som använt strategin att klättra högre och snabbare än andra i klungan på den tionde etappen av Tour de France 1995, tre år senare tog han hem både Girot och Touren anno 1998, årgången som präglades av en omfattande dopingskandal.
I den senare perioden av Marcos cykelkarriär hade panikångesten efter en oskriven diskvalificering ur Girot 1999 blivit för mycket, han bet det sura äpplet bara ett år efter att ha krossat Armstrong uppför Mont Ventoux, 2001 gjorde Carabinieri en vidunderlig upptäckt innanför ett vandrarhemsrum, en spruta med spår av glargin och enligt tidningar som La Stampa och Gazzetta Dello Sport fick Marco stängas av från tävlingsaktiviteter i åtta månader men vann senare sin överklagan i hovrätten vid första instans efter brist på bevis från domarens sida och därefter kunde alkoholismen ruinera sitt rykte, en februarikväll 2004 hittades han död på lägenheten i Rimini och man misstänker att han gick bort av en överdos, rena tragedin i det tysta utan omväxling.
Idag skall jag dela med er en hög med fantastiska bilder som togs från världsmästerskapen i artistisk gymnastik som hölls på Indonesiens färgstarka metropol förra veckan och matchupplägget som printats ut på anslagstavlan vid spelartunneln säger allt och jag höll andan kring vilka deltagare som åkte vidare till de individuella finalerna inklusive mångkampen medan traumat att skada sig allvarligt utmålas som orosmoln framöver.
Jag blev jätteledsen när Arabvärlden på herrsidan åkte på en gigantisk nederlag i kvalet, VM-debuterande Algeriet med Bilal Bellaoui, Riyadh Aliouat respektive Adam Cogat fick inte till någon bra övning på varsitt favoritredskap, inte heller outsidern på ringarna Selim Naghouj från Jordanien som borde ha fått mer spänst i handställningen och medaljfavoriten Ahmad Abu Al-Soud föll direkt innan kazakerna Nariman Korbanov och Zeinolla Idrissov visade vart skåpet skulle stå i herrarnas bygelhäst, Armeniens två stora bidrag på ringarna Artur Avetisyan och Vahagn Davityan har också åkt på en tidig sorti efter att ha sett britten Harry Hepworth och den grekiske ringmästaren Eleftherios Petrounias leverera med höga poäng sett till utförande.
När vi pratar om damerna innanför arenan är de nordiska bidragen lite intressanta att följa, först ut fick Maisa Kuusikko från Finland utföra en liknande övning som gjordes på de ojämna staplarna i samband med världscupgalan i Osijek som räckte till en silvermedalj, noteringen på 13.433 räckte inte till en plats i finalen innan hon petades ner av Kaylia Nemour som ingick i en annan grupp, hon slog till med en spektakulär övning och fått höga poäng av juryn. Tvillingsystrarna Westlunds närvaro i den blågula matchdressen såg ut att vara tufft, för Nathalies del kan 13.633 räcka till final om andra utövare faller på flygelementen och huruvida Yang Fengyuwei kan konkurrera dem där framför med bättre svårighetsgrad och utförande men tyvärr blev överkörd av ungerskan Zoja Szekely inklusive de östeuropeiska utövarna Gelja Melnikova och Lejla Vassiljeva.
Individuell mångkamp (Herr & dam):
Den första av fyra tävlingsdagar brakade loss på riktig allvar i Jakartas nationalarena där 24 av världens bästa gymnaster tampas om en blytung titel som skulle läggas på trofékabinettens övre etage, herrarnas individuella mångkamp var riktigt konkurrenskraftigt precis ett år efter OS-turneringen i Paris, vid den första rotationen så var det ingen överraskning när en viss vinnarskalle i form av Daiki Hashimoto ställdes mot sin egen lagkamrat men också sin tilltänkta nemesis från Kina Zhang Boheng; mitt emellan de två klev fransosen Anthony Mansard in i handlingen och delade på poängen efter att ha landat en fin Dragulescu i gruppering på hoppbordet, finländaren Robert Kirmes gjorde en bra start på tävlingen tack vare fina poäng på ringarna samtidigt som Jesse Moore fick 13.566 av juryn efter en klinisk övning på den lodräta barren.
Vid nästa rotation kunde Noe Seifert från Schweiz utmana de urstarka männen genom en svår bygelhästövning, en bit senare kommer vi in till mästerverket på ringarna där Zhang svävade från en malteser till järnkors innan han pressar sig upp till handstående via en perfekt plankställning och klistrade fötterna i landningen efter en Tsukahara med helskruv, domarna gav honom 9.0 i utförande, 5.5 i svårighetsgrad och siffrorna lappades ihop till 14.600, runt hörnet dyker Shinnosuke Oka upp vid den lodräta barren, han satsade för fullt med några felfria piruetter med fötterna till väders, följde upp med en Bhavsar över stångens motsatta ände, hoppade högt till en Tippelt innan han satte en perfekt landning och allt skulle hetta till i en tuff andra halvlek.
Precis efter Omar El-Arabys övning på ringarna hade australiensaren Jesse Moore fått till rytmen en aning på bygelhästen med bara en arm i handtaget trots formbrytningen i sin Andrijanov, med andra ord ville Krisztofer Mészáros bryta trenden och gick förbi Moore med tre hundradelar tack vare en sömlös Berki-sax till snurrfintar från en sektion till en annan, i tävlingens sjätte och sista rotation kunde tricksen i räck bli allt svårare om inte Dagur Ólafsons barrövning räknas som en klen tröst men i grevens tid så fixade Daiki Hashimoto VM-titeln efter en lång arbetsdag på arenan, silvret går till Zhang Boheng och turneringens kanske stora överraskning går till schweizaren Noe Seifert som säkrade bronset med styrkebesked från tränarstaben.
Inramningen på nationalarenan har nått "Fever pitch" efter att de 24 deltagarna i damernas mångkamp har lämnat entrédörren och gör sig redo för sina livs utmaningar med en enkel fråga infälld i bildkanten, vem kommer lämna studsmattan med kronan på hjässan framför publiken?
Först fick tävlingens första rotation vara en blandning mellan klistrade landningar och risk för halka utifrån de finaste övningarna, japanskan Aiko Sugihara låg i ledningen innan hon gick ute ur leken efter ett fall på räckstången, nykomlingen Dulcy Caylor från USA också hamnat utanför Topp 10 och detta skedde efter två fall med en fjärdedel kvar av kvällens evenemang medan landslagskollegan Leanne Wong ingick i medaljkampen genom en klinisk övning på fristående inklusive höga poäng på hoppbordet, superstjärnan Kaylia Nemour ville tydligen göra en s.k. "Lausanne 1997 2.0" men profetian blåstes bort när hon landade utanför markeringen över hoppbordet, halkade ur balansbommen vid en dubbel vargvändning trots en spektakulär övning på de ojämna staplarna och guldet däremot gick till Gelja Melnikova; hon blev första östeuropé att vinna den tyngsta titeln sedan Allija Mustafina i Rotterdam 2010 men också hennes första sedan VM 2021 i Kitakyushu.
Medaljfavoriten Krisztofer Mészáros vars uppgift var att ge den regerande OS-guldmedaljören Carlos Yulo respektive Milad Karimi från Kazakstan en seriös läxa framför juryn, som det såg ut fick ungraren inte till den rätta rytmen, blir slagen av grabben från Filippinerna samtidigt som britterna Jake Jarman och Luke Whitehouse ockuperade de två första platserna, efter att Karimi hade missbedömt sin Magyar/Sivado så var det klart, det blev dubbelt Storbritannien med Jake Jarman som ny världsmästare och landsmannen Luke Whitehouse tar hem silvret före Carlos Yulo.
Damernas hoppmoment:
I denna redskap fick de östeuropeiska utövarna Anna Kalmikova respektive Gelja Melnikova ställas mot Monica Fontaine, Karina Schönmaier och Joss Robertson när poängen ur två olika volter avrundas till närmaste tiondel, fansen redan från början grät av åtrå med tanke på hur Deng Yalan som kvalat tvåa inför finalen råkade hamna fel i rotationen när hon skulle utföra en Dragulescu med hög svårighetsgrad; Robertson låg i ledning efter första rotationen men blev snuvad av kanadensiskan Monica Fontaine innan Gelja Melnikova satte dit två riktigt bra försök och allt detta räckte till ännu en gyllene berlock i hennes trofékabinett; Monica Fontaine nöjer sig med silver före främsta konkurrenten Joss Robertson.
Herrarnas bygelhäst:
Hong Yanming från Kina har blivit VM-turneringens nya hjälte i detta redskap, hans guldvinnande övning krävde styrka och precision efter att de båda kazakerna Idrissov och Korbanov sjabblade bort en eventuell medalj; Aidan Li fick också tappa balansen medan Mamikon Khachatryan fixade en historisk silver till glädje från det armeniske landslagscoachen.
Damernas barr:
Inför grenfinalen hade man trott att Zoja Székely inte ville närvara men sa i sista sekunden att hennes knän är okej för att tampas om medaljerna efter att ha enbart spelat mångkampens första halvlek, från början utförde Skye Blakely en bättre övning än på kvalet, cirka tiondelen bättre i huvudräkning, sedan fick Gelja Melnikova flyga som en fjäril med sin Jäger Salto, landade ganska prydligt ur en Tsukahara och gick upp i ledning, en liten stund senare kunde juryn säga att Naomi Vissers "Bhavsar" till "van Leeuwen" räckte bara till en tredjeplats provisoriskt och australiensiskan Kate McDonald avslutade tävlingens första halvlek genom en övning som var tiondelen bättre än Vissers trots höjden på sin flygelement.
Förstaårssenioren Yang Fengyuwei klarade av en Dijamidov till Jäger med bara ett halvt skruv trots obalansen, efter sin Pak Salto och van Leeuwen så halkade hon i landningen, domarkåren var riktigt hårda och gav henne 14.500, cirka sex tiondelar sämre än i kvalet tidigare under turneringen, ungerskan Székely efter att ha skaffat höjden och amplituden hade hon landat snett på ena knäet, en bit senare kunde Lejla Vassiljevas övning vara rena konstverket då hon stod på händerna rakt som en penna men halkade ner till en sjätteplats och sist men inte minst är superstjärnan, Algeriets gyllene fjäril Kaylia Nemour en fröjd att se när hon satte dit en superb Tkatjov ur en invänd Stalder medan resten av övningen är allt länkat utan ansträngning och fixade VM-guldet på sin specialitet med samma notering som på kvalet fast tre tiondelar högre i utförande.
Både Lan Xingyu och Zhang Boheng har gjort ett gott försök att hänga väldigt still på ringarna samtidigt som man får till en bra landning i processen, de slutade trea och fyra emellan de tidigare världsmästarna Adem Asil respektive Eleftherios Petrounias medan britten Harry Hepworth fick det riktigt svårt i plankställningen och vid handstående efter Saltot med raka ben, till sist fick hela San Francisco, Washington D.C. och Manhattan hålla andan när Donnell Whittenburg var fullkomligt vild med glädje efter sitt livs bästa övning, stjärnradens fana har producerat en ny ringmästare och blev tilldelad en blytung titel i bagaget, något som föregångaren Johann Röthlisberger aldrig vunnit och det var ett VM-guld av alla medaljer i samlingen.
Damernas balansbom:
Traditionsenligt så är kineserna riktigt bra på själva redskapet genom åren med sådana som Yang Bo, Mo Huilan och Deng Linin; idag har ännu en specialist på balansbommen gjort sällskap bland världsmästare i landslagets "Table of Honour" och det är Zhang Qinying som fixade Folkrepublikens kanske mest glänsande berlock på damsidan efter landsmaninnans bronsmedalj på de ojämna staplarna i fredags, en revanschsugen Kaylia Nemour behöver klara av den där kaotiska vargvändningen inklusive en bra landning och det fick hon med nöd och näppe, algeriskan som tidigare vann guld på sin specialitet tog hem minst en historisk VM-silver i redskapet där minsta lilla halkrisk och fall på knäna äventyrar drömmen om att stå högst upp på podiet, japanskan Aiko Sugihara med andra ord nöjer sig med bronset runt halsen efter en klinisk övning utifrån elasticiteten i de akrobatiska färdigheterna och VM-debuterande Amanda Yap hade äran om att representera Singapore på högsta nivån medan hennes akrobatik i redskapet räckte till en sjätteplats bakom giganterna i startlistan.
Matchen om VM-titeln mellan Artur Davityan och Carlos Yulo var lika intensiv som på OS-förra året, här på Jakartas nationalarena var utgångsläget densamma dock utan Jake Jarman på podiet, istället gick bronsmedaljen till ukrainaren Nazar Tjepurnij genom ett väl utfört Jurtjenko med två och ett halvt skruv även om de två första hade satsat vilt på en klistrad landning efter en svår framåtvolt i pik, en s.k. Dragulescu med helskruv.
Herrarnas lodrät barr:
Utan att veta om poängräkningen i grafiken så har den helröda tyngdens herrlandslag skördat ytterligare en guldmedalj individuellt på kontot, senaste gången en centraleuropé vunnit en VM-titel i lodrät barr hände för drygt två år sedan med Lukas Dauser i toppen av karriären och just i år är redskapets prins tillbaka på tronen, Kinas mest meriterade gymnast på favoritgrenen Zou Jingyuan lämnade Daniil Marinov nästintill chanslös genom att klämma till piruetterna med raka händer inklusive ett långt hopp nära kanten på sin "Bhavsar" och rätt amplitud med sin Tomilovitj före avhoppet i gruppering.
Damernas fristående matta:
En lugnande, musikalisk koreografi på centercourten är allt vad som krävdes för en utövare att plocka tillräckligt med poäng i svårighetsgrad inklusive utförande och eventuellt en klistrad landning på en "Tumbling pass", när de flesta fick poängavdrag för att ha satt fötterna utanför markeringen var det bara Aiko Sugihara från Japan som klarade av pressen, mottagit en stor applåd från fansen och vunnit priset som alla ville drömma om, en världsmästartitel på meritlistan före Abigail Martin och Ruby Evans.
Flygelementen blir allt svårare och att komma en bit över 15 poäng är en annan sak i klar kontext, tränarstaben från olika landslag vankade av och an när rädslan stegrade i högvarv, skrapmärkena på magnesiumhandskarna gör ont i knogarna men för en erfaren grabb som Daiki Hashimoto kan medaljläget halveras på ett klick, i slutändan fick japanen nöja sig med en silvermedalj i favoritredskapet och guldet gick istället till Brody Malone; mannen iförd en helblå matchställ och resten av fältet ledd av Carlo Macchini, Joseph Fraser och Tomoharu Tsunogai lämnade arenan med ett tappert försök i en ganska minnesvärd VM-turnering.
Med frukosten serverad är jag inne på en kort nostalgitripp till 2002 års upplaga av Belgiens GP och till kvalpasset som gav oss en del godbitar.
Mitt i själva titelhysterin fortsätter den störste på min tid ombord en röd Ferrari att vara i den absoluta toppformen, han gjorde ett tidigt ryck med varvtiden under en minut och 44 sekunder vilket räckte till Pole position men kaoset brakade loss tack vare en fullkomligt ilsken Juan Pablo Montoya som svor i direktsändning, det sägs att han riktade klagomål mot Kimi Räikkönen som bromstestade framför colombianen som var på väg att avsluta sitt flygande varv, mer besynnerligt var hur i hela fridens namn kunde finländaren lägga plattan i mattan framför en vägg av blå rök genom Kemmel-rakan
