Nästan överallt i elitidrottsvärlden har det snackats mycket om huruvida tystnadsplikten lika med skadeavbräck var utomordentliga orsak till att sluta med gymnastik tidigt i första stadiet på seniorsatsningen, det bästa exemplet hittar man hos en utövare som ville gärna åka till OS i London 2012 men fått se sina chanser rinna som sand i ett timglas och tjejen som publicisterna ville skryta om heter Rebecca Bross.
Enligt färska vittnesmål från vissa åhörare hade Rebecca formats av en ökänd tränare och f.d. Olympier, ni vet ryssen Valerij Ljukin som vann det delade guldet i herrarnas räck 1988 tillsammans med Vladimir Artimov och på senare år hade han hjälpt sin egen dotter till att stå högst upp på pallen tack vare de stränga träningsmetoderna på WOGA: s faciliteter söder om centrala Houston, de flesta gymnastikfanatiker trodde på hennes framtidslöften efter Panamerica-titeln på fristående matta 2007 och VM-silvren de följande åren även om hon var känd för sin intensitet och fart på materialet, sedan fick hennes karriär vända upp och ner i samband med 2011 års upplaga av Visa Championships, ett inhemskt mästerskap som "Stepping stone" till vidare kvalificering mot VM och OS.
Under mångkampens andra rotation ville Rebecca sätta höga poäng med normal svårighetsgrad i hoppmomentet, hon skulle i sitt psyke satsa på en dubbel Jurtjenko i gruppering ända tills man hör ett högt brus i trumhinnan, hon gjorde illa ena knäet så pass allvarligt i landningen att skenbenets övre del knäcktes i två bitar och kämpade mot sin vilja att gå vidare med livet utanför träningsfaciliteterna efter ett misslyckat försök på uttagningstävlingen sent juni månad 2012 och där betonade förbundskapten Marta Károlyi att Rebecca ersätts av två starka kuggar; Aly Raisman och Gabby Douglas.
https://www.youtube.com/watch?v=zuX-LokcLmM
Sedan kommer jag in i temat kring en naturaliserad rumänska som burit en blåvit skrud genom sin korta landslagskarriär, fallet Domenica Moceanu är till dags dato en ganska uppmärksammad scenario som förbryllat fansen som ville skipa rättvisa cirka två år efter gruffen mellan Tonya Harding och Nancy Kerrigan där hela konståkningssällskapet delades i två läger under mitten av 90-talet, vid VM i Sabae 1995 hade Domenica betraktats som ett helt lands stolthet över en dag, hon kanske ville ta över kaptensbindeln efter att lagkamraten Shannon Miller skulle sluta under pågående OS året därpå och längre bort från strålkastarljuset i samband med Goodwill Games 1998 fick svallvågorna luta åt avslöjandet som definierat hennes uppgång och fall med tillägg till skadebekymmer under VM i Lausanne tolv månader bakåt i tiden.
Om jag fick återuppta rollen som jurist kan frågan kring hur och varför Domenica svartlistades från US Gymnastics Associations medlemslista föra spåren till det riktigt osunda träningskulturen under den hårdföre Béla Károlyi men höll sig tyst bakom skynket trots att hon pratade samma modersmål som sin s.k. lärare, att uttala sig fritt i det offentliga blev en röra när hon som vuxen fick välla ut sina känslor i tingsrättens lokaler i och med att hon förlorade vördnaden till sporten efter det som hände med den skandalöse läkaren och hans kriminella rekord i registret och även hur hennes far lejde en torped som misslyckades med uppdraget att lönnmörda gymnastens nyanställda tränare.
https://www.youtube.com/watch?v=JU9qExTvr0c
Sportens gömda skatt Morgan White var en av figurerna som ville gå med i landslagstruppen tillsammans med fem andra som tagits ut av förbundskapten Marta Károlyi; bakom kulisserna har rätten att glänsa framför de riktigt bästa fått en urskillningslös törn när hon blev hotad till döden av tränaren Mary Lee Tracy utöver de hemskaste sakerna som gjorts av en vårdslös läkare på behandlingsbordet, ni vet den där mannen som senare fick vad han förtjänade efter att han tystades av gympaförbundets högsta chef.
Cirka sexton år framåt i tidevarvet avslöjade en nära vän till idrottsutövaren en mardrömsliknande sanning genom ett öppet brev, likt det vi såg med Olga Korbut då hon blev inhyst i en statskontrollerad träningssystem av den ökände Rejnol Knisj; det som hände vid månadsskiftet maj-juni 2000 var att Morgan drogades och blivit hårt manipulerad utan att våga kritisera ledningen som sekretesskyddade rekonstruktionen av brottet som tog många år att lösa innan en kammaråklagare hunnit preskribera vittnesmålet.
På New York Times redaktion vädrade journalisten Juliet Macur ut sina känslor när hon intervjuade Morgan som nu är i vuxen ålder om erfarenheterna inuti Károlyi-ranchens lokaler, enligt en rättskipare som tog hand om rubriceringen har delar av hennes berättelse stämplats som "Classified evidence", bland nyckeldetaljerna så hittar man bevis på gisslandramat som täckts ur blinda förskräckelsen förutom natten då hon lämnades ensam i pannrummet av brottslingen med stetoskop, brutaliteten med handklovar i skuffen på hans kärra och även träningsupplägget med ett skadat knä. Som ni säkert kunna veta är intrigerna på kollot väldigt giftigt om inte skandalerna inom US Gymnastics Associations machokultur förvärrades utan medieuppståndelse som antogs av överlevarna, det är hjärtskärande.
https://www.youtube.com/watch?v=n2n8hghGJdk
Landslagets framtida stjärnor från perioden 2010-'18 har glömts bort av ett par ökända anledningar, dels smärtan att tvingas tävla med en misstänkt skada och dels ett sätt att komma undan från odjuret innanför lönndörren, djupdykningen i att vaska fram gymnaster som skulle föra hela truppen till något större kantades av konkurrens från annat håll, brutala träningsmetoder och hjärtesorg för att nämna några faktorer.
På juniornivå var Matilda Larsson pepparkornet som var på väg att nå löpsedlarna, hennes klättring upp till den absoluta toppen hamnade snett inåt bakåt cirka två år efter Visa Championships 2008, alltså efter skadekänningen där hon tackade nej till en plats i VM-truppen trots sin ringa ålder men när stjärnradens ekipage landade till Rotterdam 2010 var pressen riktigt stor då hon ställdes mot Rumäniens specialist på balansbommen Ana Porgras i vissa grenar men den fristående mattan var hennes bästa redskap tack vare sina rena linjer och sättet att lura finmotoriken, i lagtävlingen var det hon som drog på sig skulden efter minst två fall i en "Tumbling pass" och fått med sig bara en svag VM-silver utan att veta om saken.
Somliga säger att Matildas VM-äventyr kastade en lång skugga över hennes elitsatsning medan andra tycker att hon var ansvarig för mardrömmarna utanför arenan, vad vi vet är att hon är bland flera kvinnliga utövare som överlevde sadisten med laboratorierock och övermannat machokulturen som underminerade gympaförbundets image efter att ha lagt matchstället på hyllan 2014, precis som Rebecca Bross tidigare i själva inslaget hade Ashton Locklear och även Maggie Nicholls lämnat in några skriftliga erfarenheter om tystnadsplikten bakom stängda dörrar; Locklear själv blev inhyst i en rivalitet med en annan räckstångsarbetare i form av Maddison Kocian eftersom perfektionen fått lyda en annan story och två år efter att Matilda Larsson försvann från rampljuset var Ashton näst på tur i Marta Károlyis lista bland elever som nekades ett Olympiskt inträde.
Flertalet civila som följde Maggie Nicholls resa till toppen hade motgångarna stått skrivet på bläckpatronen, hon var skadeförföljd precis i paritet med konkurrenten på universitetsnivå, hennes OS-drömmar blev rivet och nu fick man veta varför. Exakt fyra månader innan VM i Skottland 2015 var Maggie först ut att tala öppet om trakasserierna innanför lönndörren, vid den tidpunkten fick uttalandet sända en större chockvåg och kostade henne en chans att ansluta sig till VM-truppen, gympaförbundets styrelse vägrade motta full vedergällning medan de sekretesskyddade brottslingens handlingar via någon form av utbetalningar och försvann från sporten efter rättegångsprocessen där åklagarna yrkade på en strängare straff till den vedervärdige läkarstudenten från Detroit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar