Succéberättelsen om Gabby Douglas Olympiska resa förevigades till film mitt emellan medaljkavalkaden i två turneringar som hon deltagit till publikens förtjusning och stjärnradens förbundskapten Marta Károlyi vid den tidpunkten använde öknamnet "Den flygande ekorren" p.g.a. flygelementen i räckstångsarbetet, vi gymnastikfanatiker vet i arkivet att hennes väg till podiet på elitnivå var en blandning mellan sikte mot Vintergatan och att falla i besvikelse.
Storyn tog fart vid ung ålder när hon drömde om att delta i OS, hon bjöd in ett par skolkamrater till hennes föräldrars villa, tände på TV-apparaten och se framför skärmen idrottshjältarna från föregående Olympiska Spel, till exempel Shawna Johnson som blev kändis för en natt i Beijing 2008 liksom landslagskollegan Nastia Liukin inklusive andra internationella gymnaster i medaljtabellen såsom Shannon Miller, Mary L. Rhetton, Simona Amanar och ringmästaren Juri Chechi. Vid fjorton års ålder hade hon blivit antagen till en elitklubb ledd av en tränare med österländsk härkomst (Liang Chow) med en ljus framtid framför hennes ögon men sedan dyker man djupt in i en ultraviolett sida fylld av mörka faror runtomkring, bakom fasaden respektive det kritvita leendet hade Gabby blivit mobbad av gympaförbundets bossar för sin look, vikthets och systematik, utöver de svarta rubrikerna var Gabby en äkta fighter, hon slåss mot ondskan inombords och tack vare sin resiliens blev hon uttagen till OS i London 2012 som direkt ersättare till skadeförföljda Rebecca Bross och hon tog med Mikayla Maroney och Aly Raisman till nya höjder.
Trots pressen hon utstått i de inhemska mästerskapen fick hon bli historisk över de 16 dagarna utmed Themsens flodbankar, utan att fråga om lov att käka "Jellied eels" till lunch har arenan utropat en ny diva efter Alicia Sacramones brist på motivation från fyra år tidigare och Gabby blev till synes historisk som första färgade bakåtvoltare att utföra det svåraste tricket på hoppbordet, en sträckt Amanar med två och ett halvt skruv och ledde till guld i lagtävlingen inklusive individuell mångkamp, fyra år senare blev hon slagen av en brud som övertog dominansen utöver träningskulturen som nästan dödat en vidare satsning till Tokyo och framåt, skadekänningarna borde ha suddats bort från journalen men i all möda har den så kallade X-faktorn suttit kvar i blodomloppet och livet som arenans stora kämpe var briljant och brutalt i ett svep.
