2. Mitsubishi Lancer Evo 7
Sedan introduktionen 1992 hade Mitsubishis bästsäljande modell varit en kändis på olika underlag, de tre första generationerna av Lancer Evolution hade en identisk chassi men uppdaterats i olika stadier.
Fyran, femman och sexan ledde till VM-titlar i rally med storstjärnan Tommi Mäkinen bakom ratten samtidigt som biltillverkarens marknadsansvarig på den tiden hade godkänt licensieringen av Evo 6: an med initialerna T.M.E som står för att hylla den fyrfaldige världsmästaren.
Efter två tredjedelar av WRC-säsongen 2001 fick Mitsubishis Evo 6 känna sig lite gammal, därför har meckarna på motorsportavdelningen RalliArt producerat och utvecklat en efterträdare till Mäkinens gamla bil som vann Safari-rallyt den årgången, sexan på bakluckan har växlats till en sjua som berättar att den nya bilen har en ny bottenplatta, ett nytt chassi och ett avancerat diffspärr i tre olika lägen.
Motorn är identisk med föregångaren, antalet hästar har ökat ett litet snäpp från 280 till 282 men fått mer vrid, hela 331 Newtonmeter även om laddluftkylaren är nyutvecklad av RalliArt.
På motorhuvens insida kan man se att meckarna monterade en 40 millimeters restriktor eftersom i Storbritannien den erbjuds i tre olika utföranden, de vanligaste i den specifika marknaden är FQ280 och FQ300, i FQ320 däremot har britterna i RalliArts fabrik försökt krama ur 318 hästkrafter i en tävlingstrimmad maskin i och med att vevstakarna är gjorda av titan men det finns ett hake, nästan varje Evo 7-ägare i Storbritannien byter inte bara kamrem utan byta ut turboaggregatets viktiga delar enligt serviceboken vart 700: e mil.
Växellådan är en sexväxlad manuell från Xtrac, den som ofta används av alla team i WRC på den tiden utom PSA-gruppens grannar med sina sexväxlade lådor från Sadev i en 206 respektive Xsara.
När den debuterade på San Remo år 2001 hade Evo 7: an fått barndomsproblem gällande väghållning, bakhjulen låser inte som den ska i kraftig hårnålsstyrning, blev reparerad efter första utflykten innan den känner sig konkurrenskraftig från och med Korsika och de två sista deltävlingarna den säsongen.
Mitt första intryck är att styrningen känns ganska lättmanövrerad och linjär, i den gatlegala versionen av Alister McRaes rallybil från säsongen 2002 är keramikbromsarna i korrekt arbetstemperatur, kurvtagningen på snabba svängar gör att bakvagnen kränger mindre på asfalt men på lösgrus så tvingar bilen att gå på tvären om till exempel en högerkurva tas på fyrans växel i en lång radie, den fyrcylindriga turbomotorn har ett bra läte igenom varvregistret tills man når den röda tråden och lägga i nästa växel.
I överlag har Evo 7: an mycket bra väghållning med eller utan antispinn, åkkomforten känns inte så styv även om de flesta jämförde detta med föregångaren som hade en ganska styv hjulupphängning på framvagnen, här är det raka motsatsen, fjädringen känns mjukt både fram och bak vid styrning i en tvär hårnål om inte ena bakhjulet går upp i luften när man drar i handbromsen.
I två och ett halv år på marknaden har Evo 7: an blivit en populär figur bland unga såväl erfarna rallyentusiaster som vågar åka på kända rallysträckor som Passo Teglia i San Remo eller varför inte Hagfors i Värmland respektive Col de Turini, redan sommaren 2003 långt före Mitsubishis kortvariga comeback som fabriksteam blev den sjunde generationen i raden av Evo-seriens bilar ersatt av åttan.
Här är ett inslag om Mitsubishis Evo 7 mot Subaru Impreza med Tiff Needell år 2001
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar