Med anledning av elbilarnas ankomst är några av Volkswagens moderna modeller i skaran på väg att se slutet på deras långa karriärer ända sedan koncernledningen poängterade att 70 procent av försäljningsandelen ska gå till eldrift ner mot andra kvartalet på år 2030, de fem basmodellerna är villiga att få en uppföljare i framtiden och Polo som är en av VW: s mest populära klenoder har inte långt kvar tills den står på dess bilhistoriska museum.
Golf och Passat för mig är ett signum i Volkswagens varumärkesapproach, därför så kan Golfen leva vidare ett tag till liksom Passaten fast som kombi när sedanen läggs ner som konsekvens, kompakta crossovern T-Cross vars dagar lär bli räknade till fördel av ID.4: s lansering framöver, stora MPV: n Sharan förpassas till nostalgin och ersätts av den serietillverkade exemplaret av designstudien ID.Buzz med inspiration från den ökända men klassiska Folkabussen, blytunga stadsjeepar är inget för mig bara när intresset hade minskat otroligt mycket och i dagsläget är Volkswagen Touareg på väg att bli nedlagd p.g.a. höga koldioxidutsläpp, från och med 2030 blir Volkswagens modellskara långt ifrån det som vi har nu och jag känner mig oroad om det skulle hända redan idag.
När BTCC förknippas med hjul mot hjul-racing och klassiska omkörningar hade majoriteten av startfältet utvecklat sedanmodeller från varsitt fabrikat till en äkta tävlingsbil, men om en herrgårdsvagn fick deklarera sin entré på tävlingsbanorna kunde ett svenskt bilmärke visa sin PR-trick.
Volvos första säsong i BTCC skedde år 1994 i en tillsynes kantig kombi som trimmats av Tom Walkinshaws imperium, den raka femman ur en vanlig 850 klämde hela 280 hästar, kördes i bara ett år innan sedanen började så småningom bli alltmer bättre med tävlingssegrar på kontot.
20 år senare var det Hondas tur att färdigutveckla en vanlig Civic Tourer till en potent standardvagn, även den fick köras i bara ett år av Gordon Shedden och Matt Neal men den stod högst upp på pallen fyra gånger, tre av segrarna gick till skotten och därmed knep bronset bakom Jason Plato och Colin Turkington.
Subaru var synonymt inom rally med tre förartitlar på glansdagarna (Colin McRae, Richard Burns & Petter Solberg), i standardvagnsracing däremot är det inte mycket att tänka om med bara deltagande på Nürburgring 24 timmars ända tills Warren Scott från BMR Racing kom på en jättebra idé, varför inte bygga om en Subaru Levorg kombi och trimma om hela drivlinan innan den ska på racerbanan.
I fyra säsonger hade Subarus klassledande herrgårdsvagn blivit en stor succé, i sin debutsäsong hade bilen vunnit sex segrar, Turkington hade fem och Jason Plato vann i Knockhill, därefter var BTCC-säsongen 2017 ett genombrott för BMR Racing med Ashley Sutton som tog hem mästerskapstiteln efter sex vunna deltävlingar medan hans lagkamrater vann en deltävling vardera, året därpå kunde Ashley ännu en gång vinna sex gånger men räckte bara till en fjärdeplats totalt eftersom förstaplatsen på Race 2 i Knockhill fråntogs p.g.a. ett underkänt test i rutinkontrollen och 2019 var det nog sista gången vi ser en kombi högst upp på pallen innan stallet lämnade fabrikssatsningen till fördel att utveckla en Infiniti Q50 som drivs av Laser Tools Racing.
Säsongens nionde deltävling på Silverstone var en helg att glömma för Hondas fabriksförare Matt Neal, i det första racet hade turboaggregatet gett upp, i dagsljuset däremot värre skulle det bli.
På det tolfte varvet av 22 har bilen fattat eld på vänster sida, stannade på ett säkert ställe där funktionärerna var framme med en brandsläckare, teamets chefsmekaniker inklusive Team Dynamiks förbundskapten tillika fadern Steve Neal blev chockade när de såg vad som hade hänt med hans bil från garagets TV-skärm.
Säkerhetsbilen kallades ut i omedelbar verkan för att sanera bort oljan som låg kvar på marken och det tyder på att detta var en exakt kopia på Gordon Sheddens eldsvåda i Snetterton mitten på augusti men hellre en bensinspill än en oljeläcka.
Vinter-OS i Beijing 2022 väntar om cirka nio månader och idag är det dags för mig att lägga in tio saker man behöver veta om Österrikes stora affischnamn i kälksport.
1. I tonåren började Kattis sin idrottssatsning på friidrottsarenan, hon var en häcklöpare på juniornivå innan det blev för mycket på grund av studier i gymnasiet
2. Hon världscupdebuterade som bobsleighförare på Winterberg 2015
3. Comebacken på elitnivå efter flera tävlingar i kälksportens Europacup skedde på samma bana men fick sluta femma och kvalat vidare till Vinterolympiaden i Sydkorea 2018
4. Varje morgon utför hon en teknisk rutinkontroll på slädens medar
5. Königssee är hennes favoritbana i tävlingskalendern
6. På Sigulda under fria träningspasset före helgens race hade hon vält kälken två gånger och grät en del med öppen visir
7. Hennes radarpartner är ekipagets bromsare Jennie Onasanya
8. I dagsläget så tränas hon av landslagscoachen tillika f.d. piloten Wolfgang Stampfer
9. Utbildade sig till kriminalinspektör i två års period precis som andra atleter i hemlandet
10. Världscupsäsongen 2020/21 var Kattis bästa, hon hade stått på pallen ett par gånger inklusive en viktig tredjeplats på Innsbruck och vann den totala världscupen före Tysklands toppåkare
Vi har redan sett en ny generation Peugeot 308 halvkombi och 308 SW rulla ut på bild men från och med nästa år kan biltillverkaren från Sochaux visa 508: an sitt nya ansikte med det nygamla varumärket, det vill säga lejonets huvud inuti en sköld och det rör alla utrustningsnivåer utom prestandafokuserade laddhybriden 508 PSE.
Mot det nästkommande kalenderåret är det väl dog dags för modell 208, 2008 respektive stadsjeeparna 3008 och 5008 att få sina frontpartier dekorerade med det retroinspirerade lejonmärket, våren 2023 för att vara exakt när småbilen stajlas om med nya strålkastare, ny grill och framförallt en uppdatering av dess aktiva display inklusive infotainmentsystem men vad som är märkligt är att 2023 kommer bli ett viktigt år för Peugeot eftersom alla bilar i modellprogrammet kommer pryda dess nygamla sköld, speciellt i våra småbilar, halvkombin, herrgårdsvagnar, SUV: ar, nyttofordon och fritidsbilar.
Motorjournalisten Gary Watkins har skrivit en exklusiv tidningsartikel ur Autosport om Graham Hills väg till det sista på listan av alla uppdrag i bilsporten, under sin långa tid som motorproffs vann han VM-titeln i Formel 1 två gånger, vann Monacos GP fem gånger, vann Indy 500 och på Circuit de la Sarthe sommaren 1972 hittade han en tävlingspartner i form av Henri Pescarolo som kör en Matra 670 med egentillverkad V12: a.
Berättelsen om den då 43-årige Grahams väg till att säkra motorvärldens "Triple Crown" kablades av den nu framlidne mekanikern Gérard Crombac med de fina stödord som han skrev i en långskriven krönika: "Graham reagerade snyggt och prydligt samtidigt som han gav Henri en liten pik för sitt skådespeleri", den gode fransmannen däremot trodde att veteranens karriär var över, en missnöjd Henri kände sig häpen i början av säsongen 1972 till följd av det som hände efter Jochen Rindts dödsolycka, hoppade av bilsportens kungaklass när Matra F1 såldes till Ken Tyrrells ägo och inte förväntat ilskan som fördärvat VD: n Jean-Luc Lagardère, efter sabbatsåret blev Henri tillfrågad av Philippe Guédon att återansluta sig till Matras sportvagnsprogram med en vinst på Le Mans som primär utgångsläge.
Gérard var inflytelserik i uppdraget att välkomna tillbaka mannen som en gång slutat trea på Monaco i dennes enda fulla F1-säsong medan Henri själv sa att Gérard gav en liten förklaring om hur man bemästrar 24 timmar i alla väderlekar, långt innan han dog kunde Graham Hills gamla vän säga att engelsmannen var utomordentlig hela träningspasset på den 13.6 kilometer långa landsvägsbanan, i paddocken fick Henri komma snabbt och berätta för tävlingsingenjören Jean-Louis Caussin att han är en professionell idrottsman och med det har drömmarna klickat på rätt plats vid rätt tillfälle, emellanåt hade Gérard Crombacs idé att värva F1-förare till laget var inget nytt, det bästa exemplet var Ronnie Peterson som fanns med på Matras väntelista men gick till Ferrari som kunde ta hand om märkesmästerskapet på den tiden, utöver det så kallade "Drömlaget" i bil #15 fanns nyzeeländaren Chris Amon som vunnit Le Mans redan 1966 i en indigoblå Ford GT40 med Bruce McLaren och med sig i bil nummer #12 fanns Jean-Pierre Beltoise, i den tredje Matran hade man Howden Ganley och Francois Cevert, i den äldre bilen (Matra 660C) delade Jean-Pierre Jabouille styrning med David Hobbs.
I en annan förklaring om hur loppet gick till var saken klar, enligt Gérard Crombac hade Graham först vägrat lyda order genom att köra förbi Howden Ganley på nattetid och sedan gav meckarna slöseri med tid att lägga tillbaka luftpistolerna efter att ha fått på ett skrubbat set intermediates tidigt på morgonen; Henri gav sin version på händelsen i depåinfarten och mycket riktigt fått citera "Vi har ingen vits att slåss mot varandra och det var bara en gång som teamchefen inte fått kontroll på sina förare, speciellt när det ösregnade".
Gérard Ducarouge sa i en intervju att båda förarna körde nästintill perfekt, det speciella med Graham var att han är en riktig vinnarskalle, segern som ekipaget njöt drabbades av ett dödsfall, tidigt på söndagsmorgonen avled Sveriges Joakim Bonnier efter en märklig olycka vid slutet på Mulsannerakan och för den gode Graham är sportvagnsprogrammet avslutad med att komplettera det tuffaste av alla tre tävlingar han vunnit i tävlingskarriären, ett par år senare gick han bort tragiskt i en flygolycka.
Volkswagens nyblivne varumärkesdirektör Ralf Brandstätter sa under en digital pressträff för mer än ett par månader sedan att förbränningsmotorerna bör fortsätta i tillverkningen om man klarar av de nya men strikta avgasnormerna samtidigt som eldriftens marknadsandel har siktet att nå 70-procentstrecket.
På samma rubrik vädjade herr Brandstätter om hur framtiden skall se ut med en mycket enklare försäljningsstrategi, det är ju därför som Volkswagenkoncernen bider sin tid med utveckling av en renodlad operativsystem och återuppbygga strävan för bilmarknadens ekosystem tillsammans med storsatsningen på AI-teknik som förbättrar bilens säkerhetssystem ombord.
Som direkt slutsats kan Volkswagens nya marknadsstrategi kosta en hel del pengar, kanske kommer ledningen se en ökad vinstmarginal med primära objekt som lägre servicekostnader, effektivare produktion och en reglerad plattform för bilar med förbränningsmotorer är i full utveckling på huvudfabriken i Wolfsburg.
När jag inte ofta skriver så värst mycket om leksaksbilar på min blogg kommer jag lägga in en specialinsatt videoklipp om en man som kan bygga Ferraris F1-bilar i mellanstor eller liten skala.
Det här är Umberto Galli; han driver sedan dess Scuderians vindtunnel med likvärdig bakgrund inom aerodynamik, i tonåren byggde han den första småskaliga modellen av en gammal F1-bil med häftmassa, lim och gamla kartongbitar, idag bygger han återigen de klassiska bilarna från den moderna eran fast i testsyfte på vindtunneln.
Från första modellbygget till den stora drömmen på fabriken i Maranello var något som gjorde den här mannen att räknas som en professionell karaktär både i och utanför fabrikens lokaler.
I Trafikmagasinets arkiv mötte Carl-Ingemar Perstad f.d. världsmästaren i längdåkning Gunde Svan på skogsvägarna, efter testkörning inför säsongsupptakten i rallycross blir han intervjuad en liten stund innan en match mellan en flakbil och en Toyota Celica som Carlos Sainz en gång kört till en VM-titel i rally 1992 var upplagd i detta korta inslag.
Motorintresset väckte ju en del känslor, speciellt för en gammal vinnarskalle ute på skidspåret, på den tiden var Gunde aktuell att tampas mot de stora i rallycrossens Europamästerskap som till exempel Ludvig Hunsbedt, de båda fabriksförarna i Citroën Sport (Kenneth Hansen & Jean-Luc Pallier) och Mikael Jernberg.
Det glänsande premiummärket Mercedes-Benz skär ner en femtedel av sitt modellprogram, karossformen i fråga är plåtcabben och roadstern som lever farligt till nuförtiden då flera ägare av C-klass Cabrio respektive SL och den nu nedlagda SLC konverterat till kompakta crossovers och stadsjeepar.
Markus Schäfer i en exklusiv intervju sa att uppdraget på att nå milstolpen på 50 olika modeller inklusive EQ-familjen var utfört, det sista han sa om cabrioleterna är baserat på ett löfte från VD: n Ola Källenius order, plåtcabbens segment kommer inte försvinna helt och hållet eftersom det är viktigt att behålla varumärkets image och prägel, vägen att breda ut modellskaran hade startat med förslaget att kundorientera modelltyperna till en specifik åldersgrupp, exempelvis mellanklassbilarna till högt uppsatta tjänstemän och stadsjeeparna till de äventyrslystna.
Många vet att Peugeot 205 GTi och Volkswagen Golf GTI klassades som riktiga höjdare bland snabba halvkombin under hela 80-talet, frågan var varför har Renaults motsvarighet till de två största genom tiderna blivit ovanlig genom åren och svaret får jag genom en artikel skrivet av Andrew Frankel på brittiska biltidningen Autocar.
Poängen är ju att Luca de Meo; Renaults nya VD fick under sin tid med Fiat arbeta med att få tillbaka retrodesignen på modernare bilar och han lyckades redan 2007 vid lanseringen av nya 500 men Andrew minns på första arbetsdagen som motorjournalist för Autocar hur han fick tag på en grå Renault med liten motor och Garrett-turbo under huven, idag snart 33 år senare har nyfikenheten klickat igång och enligt tidningsartikeln kunde han säga att Renault 5 GT Turbo är roligare än Folkvagnen och lika snabb som Peugeoten på serpentinsvängarna, utanför bild däremot är "Femman" mer sällsynt på vägarna med 287 registrerade exemplar på Storbritanniens vägar för 205 GTi: s popularitet fortsätter att växa med 1 100 exemplar kvar.
En solklar orsak till varför Renault 5 GT Turbo blev mer bortglömd i historieböckerna var ju att motorn på 1.4 liter blev kraftigt åldrad, dess femväxlade låda var hämtad från Alain Prosts Renault F1-bil från 1983, bakvagnen var mer överstyrd i och med dess tjänstevikt på under 900 kg men i slutändan så föredrog Andrew 205 GTi: s rallyinspirerade växellåda som en bättre mekanisk beståndsdel även om Renaulten kändes tillräckligt bra trots att den hade en hög treans växel.
Här är en liten summering som jag i varje fall kommer berätta från V8-arkivet med några klassiska klipp från de gamla goda åren på Australiens racerbanor, däribland Mount Panorama Bathurst.
Före lördagseftermiddagens Super Pole shootout år 2005 hade den tvåfaldige V8 Supercar-mästaren Glenn Seton varit nöjd med inställningen på chassit trots ett negativt bemärkelse under torsdagens fria träningspass då bilen fick ett märkligt beteende, hans co-driver Dean Canto sa efter provkörning att felet kvarstod och meckarna i DJR-stallet valde att ändra bakvagnen ett litet snäpp.
Banan var fortfarande blött nedför Skyline och Forrest Elbow medan Glenn åkte försiktigt vid första sektorn, han var tre tiondelar snabbare än Jim Richards om inte han höll motorns vattentemperatur i trim liksom kylning på frambromsarna före banans kritiska del, i utgången på The Dipper så fick han hjulspinn i varvstoppet på tvåans växel med mycket vridmoment ur gaspedalen och fortsätter att utöka försprånget gentemot Richards, på slutet av Conrod Straight innan bromspunkten kunde han lyfta av, fartradarn registrerades på 277 km/h och därefter gick Seton in på provisorisk Pole position, detta var ett bra försök sedan en motorhaveri stoppade hans chanser till en bra kvaltid hösten 2002.
Bilhistorikern Calle Carlquist har skrivit en exklusiv kolumn om en kompakt Alfa Romeo med djärva tekniska finesser, modellen hette Alfasud och byggdes i en speciell facilitet norr om Neapel.
Volvos 300-serie hade remdrift och bakvagn à la tidigt 1900-tal, Citroën GS sin karossform, instrumentering och gashydraulik men Alfan satte en grön bock på alla spalter när det gäller teknik och utrustning, bromsskivorna var centralt placerade för att lägga in boxermotorn, karossdesignen formgivet av Giorgetto Giugiaro och bäst av allt den roliga men imponerande väghållningen.
Trots pluspoängen på den tekniska sidan var storyn omvänd på den estetiska sidan, bilen kantades av rost, speciellt på den främre vindrutan som Motorjournalens Joppe Pihlgren snackade om i ett inslag från 2004, han sa att fabriksarbetarna i Neapel valt att limma glasrutan i karosseriet för att sitta exakt men våtskum från luftbubblorna uppstod och det var det som orsakade åkomman, därmed fick modellen läggas ned 1983 och ersättas av den betydligt förbättrade 33: an.
Ur min synvinkel förknippas den 15 april med två olika saker, dels min goda vän tillika multibegåvade Amy Deasismont fyller år och dels var det tjugo år sedan jag såg prisutdelningen efter målgång på Autodromo Enzo e Dino Ferrari.
2001 års upplaga av San Marinos Grand Prix innehöll många ändringar i tabellen samtidigt som det var första gången någon annan än en Ferrari högst upp på listan efter kvalpasset i kyliga väderförhållanden, skotten David Coulthard efter vinsten i Sao Paulo tystade kritikerna genom att ta hem säsongens första Pole position med två tiondelar före lagkompisen Mika Häkkinen; på andra led hade Ralf Schumacher slagit äldre brodern som leder mästerskapet inför söndagens race medan Jarno Trulli respektive Rubens Barrichello kompletterar Topp 6.
Solen glimtar som allra högst och himlen är oskyldigt blå när de fem lamporna släcktes, de båda McLaren-bilarna har inte fått bra driv i starten medan Ralf bara sköt iväg sin blåvita Williams BMW upp i ledning innan Tamburello, någon misstänkt tjuvstart blev det inte för domaren Lars Österlind vidtog inga åtgärder överhuvudtaget och mitt uppe på det femte varvet har nykomlingen Fernando Alonso förstört bakbromsarna kraftigt, ett varv senare parkerade Arrows-föraren Jos Verstappen när avgasröret på vänster sida fick en törn.
Bubblan sprack redan på det tjugonde varvet när Michael Schumacher tvingades bryta på grund av en knäckt bussning i Ferrarins bakre hjulupphängning, möjligen hade problemet uppstått efter de tre första varven i och med en hård landning efter att ha hoppat över betongkanten in mot Variante Alta, nästan halvvägs in i racet kom rökmolnen; Jacques Villeneuve respektive Gaston Mazzacanes motorer havererade på ungefär samma varv, Benettons Giancarlo Fisichella fick sin Renaultmotor spotta ut blå rök vid depåinfarten och tolv varv senare var det Eddie Irvines tur att förstöra Cosworth-motorn i små fragment.
Efter 62 felfria varv kunde Ralf Schumacher ta hem en historisk första seger, jag såg precis som många gånger förr hur Michael dominerade de stora loppen och här på Imola är det killen i den gula integralhjälmens tur att stå högst upp på pallen, inte nog med det utan detta är Williams första seger sedan Villeneuve vann på Nürburgring 1997, BMW: s första seger sedan mitten på 80-talet och däckleverantören Michelins första seger på väldigt länge; Coulthard och Barrichello blir så småningom tvåa och trea, tvåfaldige världsmästaren Mika Häkkinen plockar tre mästerskapspoäng efter en godkänd fjärdeplats och de båda Jordan-bilarna tar den sista poängplatsen.
Nyetablerade Stellantis franska division (PSA) meddelade att bensinmotorerna byter fabrik sedan anläggningen i Douvrin övergår till utveckling av elmotorer och superkondensatorer.
Enligt en rapport från franska biltidningen L'Automobile hade petroleumbolaget Totals filial SAFT försökt sålla fram en samarbetsvillig partnerskap med utbrytarföretaget Automotive Cells Company, allt detta fick resultera i en storskalig produktion som skall ta fart på våren 2023, det mest inkonsekventa är ju att den trecylindriga PureTech-maskinen kommer byta fabrik sedan omstruktureringen var aktuell, bensinmotorerna med nya avgasnormen Euro7 lär under samma tidsperiod skruvas på Szentgotthárd i sydvästra delen av Ungern nära gränsen till Österrike.
PSA-gruppens motorer tillhör bland de bästa i den vettiga prisklassen, inte minst en rak fyra på 2.2 liter eftersom tjänstebilister i den offentliga sektorn tjänar stora summor på en vanlig sedan vars motorblock har djupare borrning och lite större cylindervolym.
Bensinmaskinen går under koden EW12J4, den är på som jag sa tidigare 2.2 liter, den pumpar ut 156 hästkrafter, den hade mer vrid än gamla 1.8: an och precis som alla andra 16 ventiler, fyra per cylinder.
Den raka fyran på 2.2 liter var på den tiden sällsynt i de tre första månaderna av tillverkningen, sedan fick försäljningskurvan gå upp ett litet snäpp efter att motorn först monterades på direktörsbilen Peugeot 607 tidigt under år 2000, därefter var den inne i huven på en 406 vilket var Frankrikes bästsäljande moderna mellanklassbil och så småningom fick den sitta i femton graders infallsvinkel på MPV-syskonen Citroën C8 respektive Peugeot 807.
Motorns säljsiffra hade gått ner en aning till fördel av så kallad "downsizing" för att strypa ned antalet cylindrar på olika volymbilars motorer, hälften av Europas tjänstebilister tycker att klimatpåverkan ruinerar stora motorers pålitliga rykte och resten säger "Nja, varför inte", enligt mina beräkningar hade bara tre av 10 ägare med Peugeotmotorn EW12J4 fått mekaniska problem på dess interna delar, den större delen tror att de inte fått någon oljeläcka eller kört sönder huvudtätningen, kolvringarna respektive ventilfjädern.
I varje fall efter många år på tillverkningsbandet hade 2.2 liters bensinmotorn gått ur produktion från och med januari 2011 för att koncentrera sig på tillverkning av dess spirituella efterföljare, den trecylindriga PureTech-motorn på 1.2 liter i olika konfigurationer.
Här är utbildningsfilmen om motortyp EW12J4, ursäkta den dåliga ljudkvalitén
I slutet på februari meddelade Automobile Club de l'Ouest att den stegrande hästen återvänder till VM i långlopp som fabriksstall sedan 1973 fast GP-erfarenheten finns kvar i ådrorna enligt mina beräkningar.
Konstruktören från Maranello gör sällskap med Toyota, Peugeot och Porsche i LMHy-klassen trots Audis och Team Glickenhaus medverkan i LMDh-klassen, fortfarande har Mercedes-Benz inte sållat fram en värdig Hypercar som utmanar antingen Toyota eller Peugeot till seger på Le Mans, i modern tid har Ferrari med aktörer som Prodrive och senare AF Corse vunnit klassegrar i GT1 som numera är GTE Pro och detaljerna kring hur den stegrande hästens bil kommer se ut finns i agendan på ett senare tillfälle.
Scuderians ordförande Johann Elkann sa att i mer än 70 år har Ferrari utforskat nya tekniska lösningar till att få fram de stora utmaningarna, med det nya Hypercar-programmet under full utveckling kan detta prestigefyllda varumärke medvetet ge sig in i engagemanget till att bli värdiga utmanare mot målflaggan i ett av världens största biltävlingar samtidigt som FIA: s ordförande Jean Todt ger tummen upp på märkets ambitiösa men krävande utvecklingsprogram.
Många Volkswagen-ägare som är desperata på att köpa en av märkets laddhybridbilar trodde att leveranserna dras på tiden då det handlade om brist på batterier och superkondensatorer, något som lokaltidningen Braunschweiger Zeitung tidigare pratat om i deras finanskolumn.
Anledningen till förseningarna ledde till personalbristen som gjorde att det blev produktionsstopp på elbilen ID.3: s mikrochips, samma problem gällde även Mazda, Toyota, Ford, Nissan och Fiat trots att Volvo dementerade kommentarerna.
Laddhybridversionen av Volkswagen Golf står för tre fjärdedelar av lönsamheten i Tyskland respektive en tredjedel av försäljningen i Europa, i dagsläget är det fortsatt oklart om bristen på superkondensatorer kommer drabba någon av VW-koncernens syskonmodeller (Seat Leon, Audi A3 eller Skoda Scala).
Söndagen 19 augusti 2007 på Oran Park i New South Wales var otroligt blött på radarbilderna och rätt däckval ser ut att bli den korrekta rubriken inför Race 3 för tidigare hade Mark Skaife och Craig Lowndes vunnit varsin tävlingsomgång under den pågående helgen, för första gången i V8 Supercar-historien har en ovanlig start flaggats av då två tredjedelar av fältet gick in i depån och byter till nya set regndäck före startskott, resten stannade kvar på sina startrutor med rätt sorts däck valde att lossa handbromsen och lagt in ettan.
Lowndes tog starten från och med första varvet men problemet var att slicksen fungerar inte speciellt bra på sådana väderförhållanden, där bakom fick Lee Holdsworth som tävlade för Garry Rogers Motorsport dra ifrån och upp i ledning innan det obligatoriska depåstoppet, d.v.s. byta bakdäck när det är torrt och alla fyra när det är blött inklusive extern justering av bakre hjulupphängningen, förste man att bryta loppet var Stone Brothers Racings James Courtney med ett misstänkt elfel på det sjuttonde varvet av 46 och banan var fortsatt dyngblöt runtom, många riskerade att sitta fast i gyttjan och som direkt försvarslinje blir säkerhetsbilen inkallad på grund av en krasch som drabbade Jason Bright; efter första omstarten fick Dean Canto i den andra GRM-bilen snurra baklänges på egen hand någonstans mellan kurva 6 och 7, med ännu en omstart har succén från Race 1 vänt till katastrof för veteranen Mark Skaife vars chanser till en vunnen omgång slutat i en lätt växling av målarfärg med Greg Murphy, slungade sin HRT-bil baklänges och blev strandsatt i sandfållan.
Flera varv senare har framvagnen på Jamie Whincups Ford BF Falcon fått en rejäl buckla, orsaken till varför var att han körde på en av Jack Daniels-bilarna, med åtta varv kvar åkte Mark Winterbottom av före sista kurvan som är en vänstersväng i uppförsbacke, än en gång hade säkerhetsbilen vistats på banan för sanering av all skräp som låg kvar på banmarkeringen, de tre sista varven innehöll mycket spänning innan den rutiga flaggan utom Cameron McConville som valde att parkera sin Supercheap Auto-sponsrade Holden VE Commodore med allvarliga skador på framvagnen, en då artonårig Shane van Gisbergens V8 Supercar-debut gick som ett läroår innan Ross och Jim Stone värvade honom som tänkt ersättare till Russell Ingall inför säsongen 2008, efter 46 varv på blött väglag har Lee Holdsworth tagit hem segern i Race 3 och därmed samlar han flest poäng till att vinna hela deltävlingen med 47 inräknade poäng, Craig Lowndes blir tvåa med näst flest poäng och Ford Performance Racings Steven Richards avslutar helgen som trea.
Idag går bilvärldens kanske bästa prestandamodell i graven efter en kvartssekel på fabriken i Norfolk och värmt alla Lotus-älskares hjärtan, modellen i fråga var den omåttligt populära Elise.
Sedan 1996 hade Lotus lilla sportbil varit det första moderna försöket på att återuppliva en öppen lättviktare med spänstig väghållning som tidernas klassiker Elan mäktade till på 60-talet, allt resulterade i att den första generationens Elise vid tilltalsnamn S1 framstod som ett underverk designad av Julian Thompson, när S2: an släpptes 2002 var den mer potent i kraftåtgången, lika snygg som originalet exteriört och den enda skillnaden var att motorkomponenterna ur Rovers K-Serie byttes ut till 1.8 liters spisen ur en Toyota MR2 för att få skjuts på försäljningskurvan någon annanstans än Europas konkurrenskraftiga marknad.
Elise S3 som kom redan 2010 förblir den sista i sitt slag då bolagets ledning fått se dess försäljningskurva dala ner till en absolut nedgång, Elise och dess syskon Exige och Evora kommer spendera sina sista utvecklingsdagar före nedläggning innan Type 131 visas för allmänheten när elektrifieringens program skulle pågå för fullt.
För mig som modern Lotus-entusiast har jag på Gran Turismo-serien i TV-spelens värld kört en mörkgrön Elise S1 respektive den banfokuserade Elise S2 111R, båda har en sprudlande väghållning, knivskarp svängradie vid kurvtagning, en vindsnabb accelerationstid à la Formel 3-bil och en uppfinningsrik hjulupphängning som inte flexar på höga farter.
Christian Früh som är chefsingenjör i Daimler AG: s motordepartement sagt i en intervju med Automotive News att fasa ut högprestandamotorerna till fördel av vanliga raka fyror på nästa generations Merca C-klass.
Apropå motorteknik så poängterade han kompensationen mellan olika typer av drivlinor, på tal om en rak sexa i programmet hade framvagnen varit en liten bit längre till körglädjens höga påverkan, till elbilsägare som väntar på en eldriven C-klass kan vänta ett par år till för den modulära MRA-plattformen inte har tillgång till elektrifiering samtidigt som luftfjädringen skippas helt och hållet på grund av diverse problematik i hjulupphängningskonstruktionen.
Med bara fyrcylindriga motorer i programmet är laddhybridversionen av märkets populära mellanklassbil en imponerande grej vars räckvidd har förlängts till att få cirka tio mil enligt WLTP-cykeln, det är betydligt längre än låt oss säga en konkurrerande bil i samma kategori.
Franska biltidningen L'Argus kolumnist Géraldine Gaudy går på en rundvisning inne i Peugeotmuseets arkivrum med bilhistorikern Hervé Charpentier, i förra avsnittet var det en lång historielektion om Lejonets PR-trick i reklamfilmer, såsom en svetsad 206-kaross från reklamklassikern filmad i New Delhis stadskärna.
Glöm alla reklaminslag, idag är det racerbilarna som är de stora stjärnorna på museets arkiv i Sochaux, här hittar man kända tävlingsbilar som Ari Vatanens legendariska rallybil 405 T16 som vann Pikes Peak och Dakar-rallyt på slutet av 80-talet och en bit in på 90-talet, Marcus Grönholms Peugeot 206 WRC, Timo Salonens 205 T16, Jean Alesis gamla mörkblåa Prost Peugeot AP03, Ove "Påven" Anderssons 504 som en gång vunnit Safari-rallyt och kronan på verket en gul 406 Supertourisme som Laurent Aiello tävlat med på tyska STW-mästerskapet 1997.
Utöver vinnarbilarna från olika tidsåldrar finns även en del rariteter, bland annat en Le Mans-prototyp från mitten av 80-talet byggd av Gérard Welters företag WM, en rödvit 304 S som rattades av ett kvinnligt rallyekipage på 70-talet och en dödfödd 305 tävlingsbil som skrotades till fördel av 205: an som förblev en nationalikon.
Peugeot har förhandsvisat några officiella studiobilder till dess senaste tillskott inom eldrift, vanliga Rifter känner vi igen för sin look i SUV-manér men lägg till ett litet E framför modellnamnet då blir det säkert att den eldrivna MPV kommer heta e-Rifter innan bilen visas hos återförsäljarna världen över i höst.
Några smickrande detaljer som jag ger lite info om är batteripaketet, hela den sprudlande mekaniska beståndsdelen har en maximal kraftåtgång på 136 hästar med vridmomentet på 260 Newtonmeter på en s.k. Performance-läge, i Eco-läge dras kraften ned en aning för bättre räckvidd men maxvridet kvarstår, i normal körläge blir det "Power default" på 109 hästar och 210 Newtonmeter i stadstrafik som gäller.
Trots räckvidden på 280 km är e-Riftern ingen långdistanskryssare, den är inriktad till småbarnsfamiljer som njuter av en tyst och smidig förarmiljö på fritiden i och med snabbladdningen kan ta en halvtimme att nå 80 procentstrecket, bagagerumsvolymen sväljer lika mycket som på en vanlig bensindriven Rifter och jag vet att väghållningen är lika bra såväl eldrivet som bensindrivet.
Från och med hösten 2021 kommer Peugeots nya e-Rifter finnas i tre utrustningsnivåer (Active, Allure Pack och GT Line), digitala mätare och åtta tums infotainmentsystem med elmotorns status eller "State of Charge" inklusive Apple CarPlay och Android Auto, inte nog med det utan den här bilen kan slippa straffskatt och få en hög miljöpremie på cirka €6 000 vilket är starkt för en eldriven familjebil.
När Michael Schumacher ryckte ifrån resten av fältet på första plats hände det här, en McLaren i lågor för tredje racet i följd under början av säsongen 2004.
Kimi Räikkönens plågsamma start fick sluta i en rejäl eldsvåda då F1-cirkusen besökte för första gången Sakhir-banan i Bahrain, i kommentatorsbåset uttryckte Martin Brundle att hydraulisk vätska slungades in i avgassystemet och detta var orsaken till varför ena cylinderbanken på Mercedesmotorn spottar ut eld, tidigare under säsongen var medarbetarna på Ilmor eller Mercedes High Performance Engines som det numera kallas lite känsliga på feldiagnostiken ur olika beståndsdelar, något som stallchefen Ron Dennis fått dementera efter en intervju.
I en artikel som publicerats av Autocar före säsongsupptakten 2021 hade Red Bull Racing respektive satellitteamet AlphaTauri åsamkat ett avtal om att frysa motorutvecklingen i tre år från och med nya regler som gör att utvecklingskostnaderna kapas med 30 procent, enligt Helmut Marko var diskussionen rena följetongen eftersom det krävdes kontinuitet efter att Honda fått lämna F1-cirkusen för att koncentrera sig på hybriddrift och vätgasdrift.
På nästa stycke fick Red Bull Racings konsult säga följande: "Etableringen av Red Bull Powertrains Ltd. skildrats som ett stort steg framåt om inte personalen var försiktiga med de riktiga detaljerna, vi var jättemedvetna om hur engagerade hela organisationen har varit och vi tror att konkurrensen är viktigt för både oss och satellitteamet med motorbygget in-house trots att vi köpte motorer och växellådor hos andra tillverkare i många år"
Stallchefen Christian Horner var sjukt besviken förra hösten när beslutet kring Hondas avgång från Formel nådde världens alla tidningars sportrubriker, deras samarbete resulterade i en handfull med segrar och personalen var stolta över all support vid försöket att förenkla de nya avtalsförhandlingarna innan frysningen av motorutvecklingen sker så snart som möjligt.
Huvudvärken fortsätter att plåga Storbritanniens bilindustri finansiellt sedan försöket att fasa ut förbränningsmotorerna blev aktuell med målet att betala miljardböter då man missade grundregeln i nya avgasnormens kriterier.
I mitten av februari hade JLR: s ordförande Thierry Bolloré presenterat en jättesatsning på eldrift med syftet att lansera sex olika modeller med en myriad av litiumjonbatterier ombord från och med 2025, deras vågade plan att släppa lyxlimousinen XJ: s efterträdare fick alltså läggas på is av okänd anledning men orsaken till detta var ju dyra tillverkningskostnader i samband med stadsjeepens höga efterfrågan, på exakt samma tidsfråga uttryckte koncernchefen att bränslecellstekniken skall vara i full gång per automatik och förvisso ge en ny lösning på viktbesparing med användning av nya material.
