Ur min synvinkel förknippas den 15 april med två olika saker, dels min goda vän tillika multibegåvade Amy Deasismont fyller år och dels var det tjugo år sedan jag såg prisutdelningen efter målgång på Autodromo Enzo e Dino Ferrari.
2001 års upplaga av San Marinos Grand Prix innehöll många ändringar i tabellen samtidigt som det var första gången någon annan än en Ferrari högst upp på listan efter kvalpasset i kyliga väderförhållanden, skotten David Coulthard efter vinsten i Sao Paulo tystade kritikerna genom att ta hem säsongens första Pole position med två tiondelar före lagkompisen Mika Häkkinen; på andra led hade Ralf Schumacher slagit äldre brodern som leder mästerskapet inför söndagens race medan Jarno Trulli respektive Rubens Barrichello kompletterar Topp 6.
Solen glimtar som allra högst och himlen är oskyldigt blå när de fem lamporna släcktes, de båda McLaren-bilarna har inte fått bra driv i starten medan Ralf bara sköt iväg sin blåvita Williams BMW upp i ledning innan Tamburello, någon misstänkt tjuvstart blev det inte för domaren Lars Österlind vidtog inga åtgärder överhuvudtaget och mitt uppe på det femte varvet har nykomlingen Fernando Alonso förstört bakbromsarna kraftigt, ett varv senare parkerade Arrows-föraren Jos Verstappen när avgasröret på vänster sida fick en törn.
Bubblan sprack redan på det tjugonde varvet när Michael Schumacher tvingades bryta på grund av en knäckt bussning i Ferrarins bakre hjulupphängning, möjligen hade problemet uppstått efter de tre första varven i och med en hård landning efter att ha hoppat över betongkanten in mot Variante Alta, nästan halvvägs in i racet kom rökmolnen; Jacques Villeneuve respektive Gaston Mazzacanes motorer havererade på ungefär samma varv, Benettons Giancarlo Fisichella fick sin Renaultmotor spotta ut blå rök vid depåinfarten och tolv varv senare var det Eddie Irvines tur att förstöra Cosworth-motorn i små fragment.
Efter 62 felfria varv kunde Ralf Schumacher ta hem en historisk första seger, jag såg precis som många gånger förr hur Michael dominerade de stora loppen och här på Imola är det killen i den gula integralhjälmens tur att stå högst upp på pallen, inte nog med det utan detta är Williams första seger sedan Villeneuve vann på Nürburgring 1997, BMW: s första seger sedan mitten på 80-talet och däckleverantören Michelins första seger på väldigt länge; Coulthard och Barrichello blir så småningom tvåa och trea, tvåfaldige världsmästaren Mika Häkkinen plockar tre mästerskapspoäng efter en godkänd fjärdeplats och de båda Jordan-bilarna tar den sista poängplatsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar