Ja, som tvättäkta beundrare av Ferraris superbilar har jag varit lite skeptisk om paradigmskiftet från en V8 monterad bakom bensintanken till att ta ner två cylindrar för "downsizingens" skull och lägga på en elmotor där under, vissa säger att det är roligt men resten säger att det är något av en kluring så nu är det upp till mig att utreda saken.
Den nya Ferrari 296 GTB: s designstruktur ser utomordentligt vacker på bästa möjliga vis, framvagnen lånar lite drag ur F8 Tributo med den där klaffen som sitter emellan kylarintagen för att skapa två och en halv tons marktryck, hjulhusen påminner mig mycket om föregångaren 488 GTB men det finns en smart stylingdrag som för oss långt tillbaka till en 250 LM respektive 275 P och det är ju de här luftintagen som sitter under karossens skuldra med primär funktion att kyla ner motorhuvens viktiga beståndsdelar.
Under glaspanelen ruvar en revolutionerande spis som handbyggdes på gjuteriet i Maranello, en 2.9 liters turbomatad V6: a kopplad till ett tekniskt avancerat KERS-system som tillsammans pumpar ut hela 819 hästkrafter, det låter rätt mycket för en potent kraftpaket som enligt en kolumnist på italienska biltidningen Autosprint kallat detta "En förkrympt V12: a", på såväl vanlig väg som racerbana är 296: an rolig att köra, styrningen känns lika spänstig som på en F8 Tributo men saknar inte den där makalösa väghållningen man först haft på 488: an i en tidigare provkörning på fabrikatets privata testbana Fiorano, växellådan är en åttastegad DCT-system som hämtades från en SF90 Stradale, turboaggregaten varvar något snabbare vid kraftig acceleration, samma sak som på F8 Tributo medan elmotorn är begränsad till en kort räckvidd på 25 kilometer om man ska ratta en kortis från lägenheten i Södermalm till bensinstationens servicebutik.
På insidan har förarplatsens arkitektur en viss skillnad jämfört med de tidigare modellerna i skaran, instrumenteringen huserar en digital display, ratten formades om till att vara en högteknologisk konstverk med de små taktila padsen på ekrarna även om den sedvanliga vredet "Manettino" behåller just traditionen som först sågs på en 430 från arton år sedan, kanske i framtiden kommer jag att sätta mig bakom ratten på denna riktigt tjusiga superbil och låta körupplevelsen vara hjärtevärmande i de kommande åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar