Jag minns för ett par år sedan hur jag skrev en exklusiv inlägg om söner till världsmästare inom bilracing och hur familjeintrigerna fick etsa sig ur en och annans blodomlopp, kända namn som Andretti, Solberg, Hill, Schumacher och Brabham har varit en "Stepping stone" i stamtavlan som stod tidevarvet med direkta fakta kring uppbyggd statistik om man inkluderar procentuella konverteringssiffror, den här gången ska jag gå in i temat kring andra eller tredje generationens idrottare som söker efter framgångar på egna villkor.
I V8 Supercars är Macauley Jones den tredje generationens tävlingsmänniska hemma på Albury i New South Wales, han betraktas som en värdefull förare i dagens uppställning även om han jämförs med fadern Brad som äger den familjeetablerade företaget med framgångar i ASTC, alltså den australiensiska Supertouring-serien och framförallt den större standardvagnsmästerskapet med mullrande V8: or framtill, hans kusin Andrew Jones var också en meriterad förare som tävlat för Garry Rogers Motorsport men också haft en sejour hos hans brorsons stall och farbror Kim länge arbetat som delägare då den spelande ägaren rattade en grönvit Ford rätt så hårt med skickligheten å sin sida.
Marcos Ambrose var för ganska länge sedan känd som en V8 Supercar-chaffis med strävan för framgångar innan transfern till NASCAR och den kortlivade comebacken, några år efter att den tvåfaldige mästerskapsvinnaren hängt hjälmen på hyllan så coachar han sin egen dotter Tabitha till elitsatsning på fyra hjul genom en lyckad debut i den inhemska Formel Ford-serien och idag tävlar hon med samma foliering som farsans Ford BA Falcon på sin tid; Marcos sa till V8 Sleuths kolumnist Will Dale att dottern tycker om att följa sin målsmans fotspår och har förberett hela arbetslivet bakom ratten med gott mod och tacksamhet.
När jag förflyttar mig från fabrikslokalen till gymnastikanläggningen är det nog rätt läge att prata om två olika hävstångsarbetare som innehaft en sak gemensamt, båda fick svinga kroppen i räcket och tilldelats med medaljer i OS men tävlandes för olika länder, till er äldre radiolyssnare hade majoriteten delat i full hemlighetsmakeri en sakprosa om Valerij Ljukins teknik när han satte händerna på hävstången med raka fötter upp i luften, trots OS-silver i mångkamp på sydkoreansk mark 1988 hade han tagit revansch med en individuell guldmedalj i herrarnas räck och tjugo år senare var dottern Nastia Liukin en klass för sig fast i annan regi sedan hon stod högst upp på pallen med "The stars and bars of old glory" framför hennes ögon.
https://en.wikipedia.org/wiki/Macauley_Jones
https://www.v8sleuth.com.au/tabitha-ambrose-to-race-in-marcos-title-winning-colours/
https://www.facebook.com/olympics/videos/valeri-and-nastia-liukin/427621171207877/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar