Världscupdebuten skedde på österrikiska Hochfilzen efter tävlingarna på kontinentalcupen i Idre Fjäll, första stafettsegern kom på Whistler Cross-Country Centre utanför Vancouver tillsammans med David Ekholm, Mattias Nilsson och Carl-Johan Bergman.
Efter att ha fått några enstaka Topp 10-placeringar och 2+2-stafettsegern i de två kommande säsongerna har Fredrik äntligen tagit hem en individuell världscupseger och det kom på Stadio di Alto Adige i Anterselva efter två felfria skjutningar på vallen och följde upp med VM-bronset i masstart på Ruhpolding tillsammans med silvermedaljören Björn Ferry.
Sedan hans senaste stora framgång på VM i Nove Mesto har formkurvan gått neråt men förberedelserna inför nästa OS som var överraskande när stortränaren Wolfgang Pichler återvände till Sveriges landslag som nytillträdd förbundskapten.
Förra säsongen var enligt mig hans bästa resultatmässigt, inte minst när han förde laget till stafettseger på ett dimmigt Oberhof och även klassat Vinterolympiaden i Sydkorea som den största stunden i hans långa karriär, han och Norges lagkapten Emil Hegle Svendsen anlände till depågatan för herrstafettens sista skjutmoment, Emil bommade de två första skotten men Fredrik klarade sig med bara ett extraskott och ledde till att Sverige kammade hem sitt första OS-Guld, deras första medalj i en lagtävling sedan Albertville 1992.
"Il Leone" som han kallas kommer fortsätta vara en veteran i världscupcirkusen om han får till ännu en medalj i ett stort mästerskap, det vill säga hemma-VM i Jämtland men även kanske den nästkommande turneringen på Anterselva 2020 och idag så skall jag önska honom ett stort lycka till inför säsongsupptakten 2018/19.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar