Hur är det med att vara tre årtionden gammal, ja det beror på många olika saker, dels för att Lisa Nilsson åkt upp som etta på topplistorna och dels för att 1992 har varit ett bra år bland de fina bilar som masstillverkats på fabrikerna.
På vardagarna kan Ford Escort Cosworth och Lisa Nilssons "Varje gång jag ser dig" passa ihop eftersom sommaren 1992 höll på att bli något stort, de stora tidningsrubrikerna vid denna tidsperiod hade riktat sig till Williams-teamet i Formel 1 med dess tekniskt avancerade maskineri FW14B som huserade en potent Renaultmotor, halvautomatisk växellåda och aktiv fjädring, bilen hade ett jätteövertag jämfört med Ayrton Sennas McLaren och Michael Schumachers gula Benetton med Cosworth V8: an baktill och dominerat hela F1-säsongen genom Nigel Mansells nio segrar inklusive förar- och märkestiteln.
Refrängen till "Himlen runt hörnet" ekade på högtalaren då Jaguar lanserade superbilen XJ220 som tillverkades från och med denna årgång, ledningen på den tiden lovade att den skulle ha en V12: a, saxdörrar och permanent fyrhjulsdrift men Tom Walkinshaw sa helt enkelt "NEJ! " till frågan ända tills man la en 3.5 liters V6: a ur en MG Metro 6R4 kopplad till en tvärställd femväxlad låda och använt vanliga dörrar istället; Martin Brundle sa en gång på sin självbetitlade TV-program att testkörningen på Nardò varit det mest skrämmande grej han gjorde i ett försök att spräcka 350-strecket på mätaren, den stannade i 347 km/h och upptäckt att vindrutetorkaren började fladdra och skapat turbulens i aerodynamiken, nej men Gud.
Min drömbil från 1992 måste nog vara en Ferrari, just det en 456 GT för att vara exakt, den är ritad av Pininfarina och betraktas som en äkta kryssare med en vacker tolvcylindrig motor på 442 hästkrafter under huven, jag lovar dig att den här bilen har riktigt bra köregenskaper i och med att växelspaksknoppen av gjuten aluminium eller "Cancelletto" som det heter på italienska har en taktil känsla mellan växlarna och vid körning på E4: an i riktning mot Södermalm så väljer jag Angels "Sommaren i City 1990" som feel good-låt om inte jag blickar tillbaka till Belgiens Grand Prix 1992 hur många gånger som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar