Den här storyn om GT1-klassen i sportvagnsracing är ganska speciell till er som följt racen på ITV eller Eurosport för mer än tjugo år sedan om inte Aidan Millward den biltokige influencern glömde bort ett par rättelser att tillhandahålla på kommentarsflödet.
Allt detta började med BPR-seriens intåg 1994 när franske investeraren Stéphane Ratel bildade själva racingserien innan han etablerade organisationsgruppen SRO Motorsports Group med syfte att länka de multinationella företagen med kända bilmärken i ett stort konglomerat som utmanar mot USA: s två stora regelverksmakare (IMSA & CART), efter att BPR-serien höjde sin popularitet (genom den där överraskande segern för McLaren på Le Mans 1995 med J.J. Lehto och Yannick Dalmas ombord en svart F1 GTR som lämnat LMP900-bilarna i smulor) fick serien byta identitet och överlåtit FIA att kalla mästerskapet för ett renodlat VM med produktionsbaserade sportvagnar, mellan 1997 och '98 var McLaren indelat i två olika fabriksstall (AC Schnitzer & GTC Racing), Mercedes fick bygga färdigt sitt vinnarvapen i rekordtid, Porsche skickade fram både fabriksteamet plus ett par privatister medan Panoz körde en hel säsong varpå Lawrence Pearces Lister Cars tävlade enbart de två sista VM-deltävlingarna efter Le Mans-programmet visade tecken på svagheter.
Säsongen 1997 var en blandning mellan glädje och besvikelse hos en och annan medarbetare i respektive garageport, majoriteten tycker att AC Schnitzer borde nog vinna mästerskapet om inte de tekniska felen berodde på en svaghet som fick Charly Lamm att hänga ner huvudet mot marken men Norbert Haug ansåg att V12: an ombord Bernd Schneiders Mercedes CLK GTR hade bättre fart och pålitlighetsrekord än någon annan vagn i hela serien, ett år efter att den glänsande stjärnan vann konstruktörstiteln och dito till CART-serien likaså hade fansen fått nog när märket baserat i Stuttgart totaldominerade mästerskapet med tio segrar av tio möjliga i en uppdaterad version av produktionsracern, ja den med 5.5 liters V8: an under huven och som sagt var årgångarna 1999 och 2000 ljummet med bara privatteam som slogs om äran.
2001 klassades som räkenskapens år när Stéphane Ratel skakade hand med Marcello Lotti vid en presskonferens, företaget SRO Motorsports Group signerade den dagen en dekret med Eurosport för att bilda racingspektaklet LG Super Racing Weekend efter att man enade Superturismo Italia och STW till ett renodlat standardvagns-EM och FIA GT-mästerskapet banade fram Ferraris återinträde i disciplinen med en 550 GTS utvecklad av Prodrive i den senare delen av säsongen och även Maseratis comeback med en MC12 särskilt utvecklad för banracing, samarbetet drevs fram till 2005 när WSC-gruppen tog beslutet att enbart koncentrera sig på WTCC: s framfart om inte SRO Motorsports Group klarade sig ensamt med expansion av hela produktionsbaserade sportvagnsracingen med bravur genom bildandet av GT3 och GT4 som kostnadseffektiva alternativ till den superdyra GT1-klassen.
Efter nedläggningen av GT1 kunde nissarna på SRO: s högkvarter i östra London förklara till sin "supérieur" att man chansar med GT3-bilar från och med 2012, sedan kommer frågan till arrangemanget av fler långlopp i programmet än bara Spa 24h, några tänkbara exempel är växling av organisatör till Suzuka Endurance Classic eller racet på 6 timmar sett till distans och Bathurst 12 timmars hör till den exklusiva skaran trots att tävlingsinstinkten fortsätter att blomstra bland förare och depåpersonal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar