Ja, inför årets kanske mest spännande idrottsturnering som anordnas i Frankrikes metropol så kan vi inte räkna bort några av de stora nationer som ville slåss om olika valörer, helst den ädlaste om deltagaren ville springa snabbast eller utföra de svåraste tricksen på gymnastikhallen och det land som de flesta besökare på pubarna ville förmodligen följa är Storbritannien.
Sedan deras entré anno 1896 i Aten hade världsidrottens klassiska nation svarat för 296 guldmedaljer totalt i agendan inklusive 323 silver och 331 brons, enda gången man toppat medaljligan skedde på hemmaplan 1908 i London med 676 registrerade atleter ingraverade på gammaldags papper, efter framgångarna på Antwerpen hade medaljläget stagnerat trots en svåråtkomlig vinnarmentalitet i talangutvecklingen som stämplades från och med spelens återkomst i Wembley 1948 efter att ha hjälpt de allierade till återhämtning under "La libération d'Europe", bästa exempel på sämsta insatser på de moderna sommarspelen hittar man i olika årtionden eftersom man renderat bara ett guld i Helsingfors 1952 respektive Atlanta 1996 och från och med nya årtusendets inträde kunde de yngre men lovande idrottarna ge veteranerna extra klirr i lönesatsen, sådana som velodromåkaren Jason Queally, lerduveskytten Richard Faulds, Sir Steven Redgrave, Sir Ben Ainslie och världsrekordhållaren i tresteg Jonathan Edwards.
Tiondeplatsen i medaljligan två sommarspel i rad kändes som en klen tröst varpå deras f.d. VD fick sparken ett år efter att idrottsturneringen var över, anledningen till varför spårades till att de vann fler brons än guld om inte friidrottare som Kelly Holmes och Marlon Devonish tillsammans med Mark Lewis-Francis räddade äran efter trestegshopparens salut på elitnivå och därefter börjar den moderna tidens noteringar att dyka upp framför grundskoleelevernas stenciler.
Att vifta med Unionsflaggan på läktaren vore väl en ära sedan hemma-OS i London för drygt tolv år sedan där man såg Bradley Wiggins vinna guld i cyklingens linjelopp på herrsidan eller varför inte velodromens bäste stjärnskott Chris Hoy framför vrålet från de tillresta fansen, inne i simhallen hade det varit rena stjärnsmällen mellan dem och svåraste konkurrenterna Sverige respektive världsettorna Ungern om segern, på förhand var Adam Peaty och tidigare frisimmerskan Becky Adlington hela nationens stora affischnamn bortsett från sådana som Sjöström, Campbell och Ledecka.
Genom de tre senaste turneringarna hade man samlat fler än 60 medaljer och man gjorde så med hjälp av en strikt kvoteringssystem satt av Team GB: s styrelsemedlem Hugh Robertson, hemma i metropolen hade man hängt 65 medaljer varav 29 guld, i Brasiliens kulturella nav kunde man föra upp sig till en andraplats i medaljligan, deras högsta sedan 1908 och Tom Dean var en av hjältarna som återerövrat Unionsflaggan i vattensportens bassänger på japansk mark.
Mina favoriter till att försvara ett OS-guld på både herr- och damsidan i resan till Paris går ju till landslaget i rodd efter att de lämnade Tokyo tekniskt sett tomhänta med bara en silver och bronsmedalj i herrarnas scullerfyra plus åtta med styrman, här kommer jag utse Matt Aldridge i en fyra utan styrman och Lola Anderson i damernas dubbelsculler som potentiella medaljkandidater med syfte att slå Nederländerna, Nya Zeeland och Republiken Irland i medaljligan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar