De flesta Indycar-fanatiker vet att Team Penskes treåriga väntan på en historisk 100: e seger som fabriksteam ledde till modell PC27: s klagomål mellan 1998 och '99, tvåfaldige Indy 500-vinnaren tillika före detta toppföraren i banracing Al Unser Jr tror att den radikala egentillverkade Penske-bilen var en sällsynt favorit bland tävlingsbilar som han körde i många år trots att Mercedesmotorn och Goodyear-däcken inte höll måttet.
Av ungefär sannolik kontrast hans väg till nya segrar sinade efter Vancouver 1995 om inte succérubrikerna etsades ombord en Galmer G92 eller varför inte en Penske PC23 med Ilmor-spis, den John Travis-designade bilen lämnade in bara ett par positiva minnen och blandade hela smeten med diverse mekaniska fel eller krascher i samband med ett race, däribland pallplatserna på Twin Ring Motegi och Milwaukee 1998 och hemskheterna förvärrades efter olyckan som fick "Little Al" att missa de två kommande racen på säsongen 1999 i sviterna av en skada i ena foten.
I memoaren "Ett rutigt förflutet" beskriver den forne racingstjärnan hur en Penske PC27 betraktas som ett konstverk och på den tiden hade han varit besviken över chassit som hindrade honom från att ta hem minst en seger under slutet på första halvlek av 1998, rättade sagt på permanenta racerbanan i Portland om inte han gillade utseendet på nosen likt en Tyrrell 025 designad av Harvey Postlethwaite och likadant går även till de tekniska finurligheterna som personalen i Team Penskes fabrik spenderat många arbetstimmar med, ja sådana grejer som den längsmonterade växellådan från Xtrac och elektroniklådorna från Magneti Marelli som jobbar ihop med den plågsamma Merca-spisen IC108E, två långa år senare efter byte av motorleverantör och däckfabrikat kunde teamägaren Roger Penske äntligen fira det efterlängtade milstolpen och det kom på Nazareth, Pennsylvania med Gil de Ferran bakom ratten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar