Dagens historielektion är upplagd som en mindre destruktiv fabel om de tolv månader som bjudit på hajpade rubriker både på och utanför scen.
I Zandvoort hade TCR-VM: s fjärde deltävling gått av stapeln med en ovanlig schema på löpsedeln, kval på lördag, Race 1 på söndag följt av Feature-racet som gick senare i måndagseftermiddagen efter en jätteskalp nere i DG Sports läger, förbundskapten Eric Neve och hans högra hand Christian Jupsin såg Aurélien Comte ombord en Peugeot 308 TCR vinna Race 2 framför Yann Ehrlacher och James Thompson till det stora jublet från publiken på huvudläktaren i det som numera är hemadressen för Nederländernas GP i Formel 1 och det är därför som det dröjde tjugo långa år för Peugeot att skopa fram första segern inom internationell standardvagnsracing sedan Laurent Aiello senast vann 1998 ett race i STW, vilken bedrift.
Ryssland stod som värd för fotbolls-VM efter en hiskelig gruppspelsomgång både i den blågula matchdressen och hos andra landslag med lust att lyfta den gyllene bucklan, efter en planenlig seger mot Sydkorea och en jättetorsk mot de tidigare världsmästarna hade Sveriges match mot Mexiko kantats av en väldigt tuff första 45 minuter med en utebliven straff men tack och lov så krävdes en utdelning; Ludvig Augustinsson vinklade in 1-0 på volley, därefter kunde Andreas Granqvist slå en hård straffspark upp i krysset innan ett självmål av motståndarlaget fastställde Janne Anderssons manskap till en plats i åttondelsfinalen mot Schweiz i Sankt Petersburg och senare gått vidare till kvartsfinal med små vibbar från 1994.
Frankrike kunde till slut glidtackla vidare upp i slutspelsträdet med några läckerbitar från tre fantastiska spelare, den där underbara kvitteringsmålet signerat Benjamin Pavard påminde mig mycket om Steven Reids jätteskott i Blackburn Rovers ligamatch mot Wigan Athletic en vinterkväll 2005, i åttondelen mot Argentina blev tonårslöftet Kylian Mbappé matchens lirare med två mål i protokollet och kvartsfinalen mellan Frankrike och Uruguay slutade i en ihålig vinst där Antoine Griezmann tystade kritikerna efter målvakten Fernando Musleras dråpliga miss emellan stolparna och så småningom kunde "Les Bleus" ta sig vidare till först semi och sedan den stora finalen mot Kroatien där målfesten kantades av en publikinvasion mitt i pågående match.
Med idrotten åt sidan kan jag ägna mig åt kultur och nöje istället för under denna årgång hade långfilmerna "Fantastiska vidunder - Grindelwalds brott" och den tredje upplagan om Lara Croft ansetts vara en vanlig braksuccé jämfört med de svindyra intäkterna som genererats vid produktion av Harry Potter-filmerna respektive Peter Jacksons filmer om Tolkiens böcker som utspelade sig i medeltiden även om jag inkluderar "Johnny English slår till igen" med Rowan Atkinson i huvudrollen.
På topplistorna kunde jag placera tre låtar överst på min repertoar, främst hade en annan Benjamin nämligen Ingrosso i efternamn gått upp som listetta med sin Eurovision-bidrag "Dance you off", vann poängräkningens första halvlek men EM-titeln snuvades på sista sekunden när de procentuella tittarsiffrorna samlades in i databasen, upp mot sommaren efter fotbollsfesten hade jag lyssnat på Ava Max "Sweet but phycho" på repeat i och med när jag blickade framåt i TV-skärmen och sett höjdpunkterna från ett specifikt race i långlopps-VM, ni vet Supersäsongen 2018-19 och sist men inte minst kunde "Planets" av Nicklas Sahl bli min personliga favoritlåt samtidigt som jag studerade till reseagent på heltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar