Allt går som det ska i denna serie berättelser från Circuit de la Sarthe och vi närmar oss upptakten till bilvärldens anrikaste evenemang med ytterligare en kvartett av artiklar som läggs upp på lemans.org.
"Confederatie Helvetia" eller Schweiz som alplandet heter i folkmun har producerat tre vinnare av långloppsklassikern inom bilracing, i modern tid fick en f.d. DTM-stjärna (Marcel Fässler) kliva in och lyfta upp den kvadratiska flaggan med det vita korset i mitten på huvudläktarens tak och så småningom fick de resterande med F1-erfarenhet uppnå samma bedrift men det fanns en grabb som gjorde en mycket större avtryck i en och samma team, den man vi söker heter Sébastien Buemi.
Killen från Aigle i kantonen Vaud påbörjade sin magnifika tävlingskarriär på fyra hjul med karting i Frankrike och mindre formelbilar då han ingick i Red Bulls juniorprogram, efter att ha förlorat EM-titeln i Formel 3 anno 2007 mot Romain Grosjean kunde läroåret i GP2 belönas med en sits hos Toro Rosso under de kommande fyra säsongerna i bilsportens finrum bakom en viss Sebastian Vettels skugga, efter att klausulen med Red Bulls B-lag hade rivits fick Sébastien konvertera till långloppsracing när Pascal Vasselon lotsade fram honom till en reguljär styrning i världsmästerskapets pånyttfödelse år 2012 och vägen till seger var lång som en kedja.
Det som hände mellan de sex första åren innehöll mycket dramatik på olika sätt, exempelvis en hjärtskärande krasch från Anthony Davidsons sida vid Mulsannekurvan in mot Cronk-y-Voddy Straight följt av pallplatserna i ett års mellanrum och så klart den elektriska kortslutningen med ett varv kvar till målflagg men ville gärna lämna förlustsviten bakom sig med att samla mycket krafter, anlita en dubbel F1-världsmästare som hjälpryttare och köra som tusan, uppdraget från Le Mans-historiens 86: e upplaga fick skrivas in i historieböckerna med LMP1-konkurrensen på väg att sina nästan helt och hållet, med modell TS050: s tre raka segrar kunde Sébastien ingå bland de största namnen som valts in i Sarthe-regionens "Hall of Fame" med ytterligare en seger på kontot och det kom på Hypercar-erans andra årgång med bara Signatech Alpine och Team Glickenhaus som värdiga konkurrenter innan Peugeot äntrade VM-scenen under säsongen 2022: s andra halvlek i och med världsmästartitlarna från 2014, '19 och '22 för att nämna några trots att han har mycket kvar innan hundraårskalaset på Le Mans blir en invit hos andra fabrikat med Ferrari som trovärdig exempel.
https://www.24h-lemans.com/fr/actualites/sebastien-buemi-premier-de-cordee-suisse-57193
Vidare med fortsättningen av den s.k. "Toyota-temat" kommer jag stifta bekantskap med det japanska fabrikatets syn på utmaningen runt Circuit de la Sarthes milslånga sektioner med olika bilar som styr olika årtionden.
Deras första utflykt genom Mulsannerakan cementerades anno 1975 med en liten produktionsbaserad tävlingsvagn fast den var anmäld som en Sigma med en motor ur en Corolla, drygt tio år senare kunde den första fabrikssatsningen anses vara en outhärdlig röra i sin tävlingsdebut med tre förare som härstammade från den inhemska GT-mästerskapet, bland annat en med F1-erfarenhet (Satoru Nakajima) och sedan fick storsatsningen i 1990-talets olika perioder gå enligt planerna, andraplatsen bakom rivalen Yannick Dalmas och två britter i en kritvit Peugeot var ju värt sexsiffriga summor i och med att man miste pallen året därpå, 1994 hade en Denso SARD-trimmad Toyota 94C-V med Jeff Krosnoff och Eddie Irvine legat länge i förstaplacering innan eländet med växellådan kostade ju avståndet på tre varv ner till Jochen Dauers hemmabygge och därmed blev det på nytt en bitter andraplats bakom de värdiga vinnarna.
Kort och gott var modell TS020 en modern klassisk skapelse bland LMP900-bilar signerat franske designgeniet André de Cortanze; den gjorde entré 1998 med syfte att tampas mot Porsches uppgradering av GT1: an respektive Mercedes CLK GTR för att nämna några, alla tre ekipage tvingades kasta in handduken men återvände starkt året därpå från Pole position men återigen fick se sina chanser halverade genom Ukyo Katayamas oförutsägbara besvikelse bakom ratten, en explosion på Toyotans ena bakdäck mitt i Cronk-y-Voddy Straight förstörde vägen till seger men fått utdelning på pallen som tröst.
Efter de ljuva åren i bilsportens finrum är Toyota tillbaka på allvar som storsatsande fabrikat inom långloppsracing, förbundskapten Rob Leupen och tekniske ansvarig Pascal Vasselon hade äran att lotsa fram fixstjärnorna till att slåss om segern mot Porsche och Audi som främsta rivaler, under de tio åren med urstarka hybridvagnar på uppemot 900 hästkrafter så hade man upplevt framgångar med VM-titlar som mål men också en del motgångar, som den där sista minuten-dramat framför ögonen på en kvarts miljon åskådare sommaren 2016 och tidigare i själva inslaget fick jag skriva om de fem raka segrarna på Le Mans med olika ekipage respektive typ av bil.
https://www.24h-lemans.com/fr/actualites/toyota-le-long-chemin-de-la-victoire-57202
Kraftkonverterare, superkondensator eller svänghjul, kärt barn har många namn när det pratades hejvilt om hybridteknik på Le Mans.
Genom åren hade motoreffekten förhöjts med användning av turboaggregat trots farhågorna kring konkurrensen med atmosfärisk tryck i sugmotorerna som jag såg en gång mellan årgångarna 2004 och '06 då en blåvit Pescarolo Judd stal löpsedlarna bara för tillfället, från och med låt oss säga 2010 eller 2011 har experimentet med hybriddrift få sin tidsfråga att lösas på minuter än de senaste 48 timmarna på repertoaren, regelverksmakarna lovordade att batteriladdningen ska vara begränsad med antalet kilojoule per varv eftersom Ian Foley från Williams F1 var mannen som kom på idén med att installera ett svänghjul emellan bränsletanken och överlevnadscellen, framtidsvisionen med hybrider i bilracing vibrerar som en elektrisk chock vid en 3G-mast eller vindkraftverk.
Vi vet att en hybridbil inom långloppsracingen har varit den bästa lösningen att minska på koldioxidpåverkan och sträva för vår planets ekosystem även om tekniken som läggs under varenda motorkåpa känns och drivs mycket annorlunda, fråga Andy Cowell på Mercedes HPE eller Ilmor som det hette förr i tiden, han var hjärnan bakom paketeringen av batterisystemet på en McLaren MP4-24, 2009 års Formel 1-bil som plågats av felaktig viktfördelning och väntade till säsongens andra halvlek där det första segern med KERS blev till i Ungern den årgången, idag sedan 2012 har tre fabrikat till dags dato vunnit bilracingens mest anrika evenemang med användning av bensinmotor+elmotor som primär syfte till allsidig succé.
https://www.24h-lemans.com/fr/actualites/les-24-heures-du-mans-en-mode-hybride-57220
Att sitta på kommentatorsbåset och muttra på alla referat är ganska krävande, i VM-kalenderns individuella race på sex timmars distans så behöver man minst en speaker och två expertkommentatorer över en halv dag men på Le Mans är anställningen av ett helt team med två reportrar i varannan skifte ett måste eftersom sömnproblemen och prestationsångesten sägs vara en svaghet hos vissa journalister på redaktionskontoren.
Den första speakern på Le Mans anställdes år 1930 när ACO: s VD Charles Faroux gav Edmond Dehorter uppraget att kommentera rangordningen på bilar och ekipage som passerar genom start och målrakan, i flera årtionden hade man alternerat mellan olika röster som hörs på högtalarna framför en rad av åskådare på huvudläktaren, däribland Georges Briquet och Jean-Charles Laurens precis före grundandet av Radio Le Mans med internationella personligheter bakom mikrofonstativet, som exempelvis britterna Neville Hay, Paul Trusswell, Jeremy Shaw respektive John Hindhaugh; Norge hade Jon-Herwig Carlsen och Kjell-Kristian Rike, vi svenskar trivs med Janne Tromark, Peter Dahlbom och Leif Lindström medan USA skickade dit Bob Varsha, Danny Sullivan, Parker Johnstone och kvinnliga reportern Shea Adam.
Idag är Bruno Vandenstick titulerad som "The voice of Le Mans" sedan 1993 med spänning och dramaturgi i sina ordval utmed glasfönstret, hans passion till kommentering på bästa sändningstid fick sin ljusning redan i ung ålder då han hörde Murray Walkers röst eka framför TV-skärmens ljudförstärkare, bara för att han la ner sin studiemateriel i hyllan om karriären i affärsjuridik inte passade perfekt för hans del, teaterspelet med postern på deltagande bilar till höger och TV-skärmen till vänster gjorde honom till en populär figur bland kända journalister och snacka om crescendot när han höjde rösten à la Gudmundur Benediktsson efter att ha sett Allan McNish åka på en jättekrasch anno 2011 eller varför inte de chockartade bilderna ombord André Lotterers Porsche flera år senare med fyra timmar kvar till målflagg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar