När jag läste mycket på olika biltidningars kolumner kring Ferraris comeback inom långloppsracing hade jag spenderat tillräckligt med tid på att se en YouTube-klipp som lades upp av en slovakisk influencer, det handlade om Gioacchino Colombos mytomspunna skapelse, en motor med tolv cylindrar i V-form.
Innan det första Le Mans 24 timmars efter krigets slut fick "Il Commendatore" anlita Gioacchino Colombo som sin högra hand genom att överlåta en viktig villkor, en rak fyra eller sexa lät ointressant men trodde att en V12: a skulle passa bättre på hans bilar än de åtta cylindrarna som satt på en gammal Alfa Romeo vilket genererar bättre inkomst till överlevnad som racingteam; Colombos anställning ledde till att tre andra aktörer gav sig in i utvecklingen av den egenkonstruerade tolvcylindriga hjärtat, ni vet killar som Aurelio Lampredi och Giuseppe Busso.
Mellan 1952 och 1969 var Colombos motorer bäst anpassade till tävlingsbilarna i Formel 1 respektive långloppsracing även om en s.k. "de-tuning" på de gatlegala dyrgriparna fått skjuta företaget till ren eufori, ja i takt med segrarna på Le Mans och världsmästartitlarna i bilsportens finrum och den mest kända bilen att driva laget till totaldominans i ett enda kalenderår var modell 275 P, den vann alla tre tävlingar i långloppsracing varav den viktigaste som gick på sommaren anno 1964 med Nino Vaccarella och Jean Guichet i huvudrollen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar