Mer kuriosa finns att tillgå här på denna serie blogginlägg om Le Mans 24 timmars som återberättar alla händelser från nuet respektive förr i tiden.
Ferraris udda filur på 90-talet skruvades ihop av flera privatteam som ville gärna slå de riktigt stora fabriksteamen på varsin kategori, om inte nya 499P är just nu den mest efterlängtade racervagnen i långloppshistoria så hade modellerna F40 GT och 333 SP blivit känd lika fundamentalt som vargar i fårull, grundaren Enzo Ferraris svanesång F40 släpptes 1987 och var mycket tydligt den enda superbilen som kan mäta sig mot Porsches teknikstinna 959 i och med att dess maxfart var ynka 3 km/h mer än sin nemesis från Stuttgart, karriären som tävlingsvagn i produktionsklassen kunde inte gottgöra en jämn match gentemot Lotus Esprit 300, Venturi Atlantique och bäst av allt en McLaren F1 GTR som tävlat i den kortlivade BPR-serien; Michel Ferté, Carlos Palou och Olivier Thévenin såg målflaggan på Le Mans 1995 trots att V8: an med Garrett-turbo fått tillräckligt med krut i gasspjället, hela 655 hästkrafter för att uttala rätt i mina ögon.
Öppna prototypen 333 SP hade tillsyn att enbart tävla i den amerikanska GT-mästerskapet som var föregångare till ALMS innan sammanslagningen med Grand-Am de kommande tio åren, själva modellnamnet uppger att det innehåller 333 kubikcentimeter i varenda cylinder på V12: an ur Alain Prosts gamla F1-bil och bokstavskombinationen SP betyder "Speciale prototipo" på italienska, den här bilen skapades av Giampiero Moretti; grundaren av biltillbehörsföretaget MoMo efter vidare samspråk med Scuderians marknadschef Piero Ferrari och VD: n på den tiden Luca di Montezemolo utanför huvudkontorets marmorgolv, mellan 1996 och '99 fick flera privatteam delta långloppsklassikern i syfte att ta hem minst en pallplats tack vare genialiteten från Jaguars gamle designchef Tony Southgate; 1997 fick ägaren Moretti själv samarbeta med Didier Theys och ChampCar-stjärnan Max Papis till en hyfsad sjätteplats ombord en vinröd Ferrari 333 SP med cirka tio varv ner till femteplacerade Schübel Motorsport-trimmade Porsche 911 GT1 som kördes av Pedro Lamy, Armin Hahne och Patrice Goueslard; därefter hade de sista ljuva åren renderats till en plats bland de tio bästa respektive en skadad vipparm.
Vem säger att Le Mans 24 timmars är mer än bara racing på repertoaren, det är en familjefest oavsett ålder eller utbildningsgrad med vardagliga sevärdheter på sin sida, de flesta brukar gå till en närbutik, ett värdshus eller en närliggande nöjespark för att få mer tid på det roliga.
Enligt Hervé Guyomard som kunde åsamka några följande ord om definitionen "Mobilitetens by", av en slump hade de små villorna stått på området mellan skogsremsan och Tertre Rouge fram till slutet på det eviga kriget mellan olika länders skvadroner, till idag hade golfarna vandrat hit nästan varannan vecka med syfte att förbättra svingen innan det är dags att se startskottet på den gassande solen, vid decennieskiftet på 1900-talets andra hälft hade skolbarnen nästan varje sommarlov upplevt många roliga saker än bara hoppa hage på rasterna, nöjesparken blev en populär syn då den låg utanför Dunlop-kurvans grindar som senare bytt topografisk plats till utmed Virage du Raccordement där pariserhjulet står och lyser på nätterna och bakom läktarplatsernas entrédörrar ligger byggnaden där radiobilarna huserar.
Till dags dato är den tekniska framsteget klistrad på repertoaren med införandet av TV-spelens simulatorer på 1990- och 2000-talen, när bilspel som Gran Turismo-serien, Assetto Corsa eller Project Cars 2 legat som etta på listan enligt flera recensenter hade en mängd med simulatorer hängts på elektronikjättarnas butiksstånd nere i paddocken och det bästa tänkbara exemplet spåras till 2005 när barn mellan 12 till 16 med målsmans tillstånd gått till Playstations TV-tält och prova på förhand ett flygande varv runt Circuit de la Sarthe i någon av LMP1-bilarna som fanns tillgängliga i garaget.
https://www.24h-lemans.com/fr/actualites/de-tous-temps-la-fete-aux-24-heures-du-mans-57290
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar