Dagens avsnitt lutar mer åt det vanliga med ytterligare en kvartett av berättelser från Sarthe-regionen med extra fokus på vad som än händer både på och utanför depåmuren.
Prestige är vad som definierar Le Mans i sin helhet tillsammans med tre andra stora bilsportevenemang runtom i världen, två med formelbilar på sin sida och en med standardvagnar upp och ned i krönet men själva inramningen etsades i våra kognitiva minnen genom flera årtionden och generationer, både mänskligt och teknologiskt när hundratusentals människor vallfärdar till läktarna för att se spektaklet i olika ljudnivåer från respektive motor och differential. Fyra gånger om hade uthållighetsracet fördröjts en kortis medan det tio år långa uppehållet varade en evighet sett till världspolitisk bild, ACO: s käbbel med fackförbunden 1936 klassades som en mörk hemlighet enligt vissa, tjugo år senare har ombyggnaden av läktarsektionernas fasader omfattat en tuff uppgift sedan tragedin från ett år tidigare, den s.k. "Prag-våren" 1968 föranledde till kaos och den världsomfattande pandemin höll nästan på att sätta stopp för vidare engagemang.
Ända sedan racet instiftades 1923 hade massmedia påverkat en och annan journalists familjära roll med vissa grundläggande upplägg på sina pappersarbeten, under fjolåret fick 656 volontärer inom radio, TV och tabloid ackrediteras av sina respektive organisationer, däribland BBC, Eurosport, ORF, Canal Algérie och NRK som ger uppgiftslämnare och informatörer mer än bara lojalitet hos bredbandskunderna, en av många journalister som följt detta race många år i sträck är tidningen Autosports egen ordvrängare Gary Watkins och han citerade till webbsajtens moderator att 2021 års upplaga av Le Mans 24 timmars var den mest sedda TV-programmet i Storbritannien tack vare samarbetet mellan Eurosports nuvarande ägare Warner Bros Discovery Corporation med direkt indikation till de tusentals fans som korsat Engelska kanalen med tåg och färja.
Till 100-årsdagen av bilsportens mest prestigefyllda event kan supportrarna från varenda hörn i jordklotet samlas och följa starten, depåaktiviteten och mer av den högoktaniga dramat ända in till målflaggan klockan tre på söndagen med öppna armar eftersom sportvagnsracingens nya gryning är redan signalerat med fler bilmärken som slåss om tro, hopp och ära att i en enda mening.
https://www.24h-lemans.com/fr/actualites/les-24-heures-du-mans-un-prestige-mondial-57354
Aktiviteterna på slutet av 1900-talets första hälft länge varit bedårande för det nu utdöda märket Delahaye vars rykte ornamenterats redan 1935 med en potent rak sexa lånad ur en äldre Bentley, publiken fick sedan hylla Marcel Mongin och Michel Paris efter att ha klarat av äventyret runt klockan på en femteplats om inte pålitligheten ansågs vara en plåga i tidsramen före bombavfyrningarna på vardera sida av fronten, årgångarna 1936 och '37 har det varit ont om framgångar för ett litet varumärke som hellre ha slagits om ära mot självaste Bugatti, två bilar på pallen i den sistnämnda årgången rankades i vissa fall som en revansch gentemot annulleringen av 1936 års upplaga p.g.a. politisk osämja mellan olika fackförbund.
1938 signalerade märket Delahayes mest lyckosamma dag när de blåa fixstjärnan på hjul fick uppdraget att slå etablissemanget genom att använda en experimentversion av en tolvcylindrig motor under huven i hopp om att klara av en hissnande toppfart på 280 km/h, förarna Eugène Chaboud och Jean Trémoulet hade haft en bra tävlingshelg med att sörpla en del kaffe emellan körpassen och tyckte att hyponatremi är dåtidens mest vanliga sjukdom vid ett uthållighetslopp runt klockan, därefter hade vissa historiker sagt att Jean Trémoulet förlorade hörseln på ena örat men blev hyllad flera år senare för sin hjälteinsats under kriget med syfte att ta med de hundratals brittiska fotsoldater till landstigning och få motståndarna att kapitulera sig.
Sedan fick återkomsten till tävlingsbanan på efterkrigstiden bli ljummet när Robert Brunet och Pierre Meyrat stegade upp och antagit utmaningen med en nymålad roadster utvunnet ur material från en försvunnen Spitfire, tyvärr fick den begränsade tjänstevikten sätta stopp för fortsatt tävlingssatsning och därmed hade nedläggningen av märket Delahaye gjort tidningsprenumeranterna riktigt ledsna men det dröjde 21 år tills Marseljäsen ekade på podiet efter målflagg på Circuit de la Sarthe i form av konstruktören grundat av Jean-Luc Lagardère.
https://www.24h-lemans.com/fr/actualites/delahaye-lautre-gloire-francaise-des-annees-1930-57364
Strålkastarteknologin har utvecklats markant genom åren sett till ljuskänslighet i de små timmarna, förr i tiden var det riktigt tufft att köra på det becksvarta mörkret då det krävdes disciplin förarna emellan på när man skall slå på eller av lampans ampuller eftersom antalet Volt dikteras i regelverket mellan 1927 och 1937, efter "La libération d'Europe" kunde de flesta av toppteamen byta till 12 Volts ampuller på helljus och varselljus, långt före de statiska kurvljusens ingress bland vanliga personbilar när Citroën var först ut med den sortens teknik i lyxsedanen DS.
På 1900-talets andra hälft kom den största förbättringen som gjorde strålkastardesignen på olika tävlingsbilar en trendsättare, 1972 fick Matra satsa på halogenstrålkastare med högre indikation på användningsgrad och säkerhet, avståndet utökades genom installation av en strömbytare som avgör om man kör med halv- eller helljus oavsett klockslag eller väderlek men själva ampullen spyr ut jod vilket skapar kondens när det var blött och filspån av Volfram värms upp i något högre arbetstemperatur än de vanligaste halogenljusen ur till exempel en Peugeot 104.
Xenonljusen gjorde entré redan 1995 när flera stycken McLaren F1 GTR klarade av utmaningen utan små fel i ampullerna tack vare en mycket komplex glödteknik som virats in av elektriker från olika varumärken (Varta eller Osram), förbud av gula strålkastare på sportprototyperna väckte många känslor på paddocken veckan före tävlingsperioden 1997 eftersom Porsches fabriksstall hade kommit på en vettigare lösning, varför inte lägga på ett set helvita strålkastare som klarar en längre sträcka mellan nosen och körfälten med magnetisk glödtemperatur på uppemot 10 000 Kelvin, därefter var Audi först ut med att installera LED-ljus på sina premiumvagnar, speciellt en A8 årsmodell 2003 som hade mindre påverkan gällande bränsleförbrukning och användning av lysdioder dröjde till 2009 när en Audi R15 TDI var i skymundan av en missräkning gentemot sina rivaler i duellen mellan dieselvagnarna och idag har nästan alla deltagare kört med lysdioder som gjort att längre avstånd är lika med bättre ljuskänslighet vid nattetid.
https://www.24h-lemans.com/fr/actualites/les-phares-led-que-la-nouvelle-lumiere-soit-57365
Värdshuset "L'Auberge des Hunaudières" länge har varit en känd restaurang för alla besökare som kommer hit och njuter av en gastronomisk upplevelse eller "Chez Génissel" som det en gång kallades när stadshistoriker kom ihåg grundarna av just haket utmed motortrafikleden.
Vid början av 1900-talet fick Francois och Denise Génissel samarbeta för att låta byggentreprenörerna mura ihop alla tegelstenar och måla fasaderna i hopp om att färdigställas inför 1927 års upplaga av Le Mans 24 timmars med pompa och ståt, kanske med blåsorkestern på plats utanför entrédörren; Hervé Guyomard hade sagt enligt berättelsens brödtext att varenda pilot innan krigets utbrott hade kallat den här byggnaden en allmän kvarter som bänkat sig med fritiden innan uthållighetsloppet, speciellt på fredagen som ledighet innan den traditionsenliga starten blåses igång nästa dygn vid tretiden och det fanns en bra story som lett till ramaskri bland brittiska journalister som skriver komiska ord om sina egna förare, bland annat en viss Duncan Hamilton vars partner Tony Rolt ratat en kopp grovmalen kaffe och sörplat ett halvt glas Dom Pérignon på fria träningen, även journalisten Jean-Marc Teissèdre varit där och fått en högklassig middag serverat av Francois Génissel och det skedde redan 1972 när Matrans tolvcylindriga motor bara tjöt i ljuva toner.
När föräldrarna hade spelat färdigt fick sonen Maurice Génissel stå som restaurangägare till det familjeetablerade haket innan han gick i pension vid 81 års ålder början på juni 1998; Francois Génissels barnbarn Isabelle var fullkomligt lyrisk under åren som assisterande ägare vid farsans sida, speciellt när hon under decennieskiftet låtit sina besökare på nätterna slå på vinylspelaren till några musikklassiker tonsatta av Claude Francois och sedan 2007 hade gastronomiexperterna Nathalie och Dominique Trotté fick godkänna licensieringen av klanen Génissels värdshus med syfte att behålla arvet nästintill intakt med mindre anspråk på motorljud eller vice versa.
https://www.24h-lemans.com/fr/actualites/genissel-la-legende-des-hunaudieres-57366
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar