Tidsfrågan efter färgväxlingen

Historiskt sett kan Serbiens tidslinje som OS-medlem vara lika brokig som de interna bråken med sina grannar över hela Balkan, resan tog fart i Stockholm 1912 med tre registrerade atleter skrivet i kursiv handstil, därefter enades olika länder till bildandet av ett kungadöme innan ändringen av statsskick som formell motståndskraft, i flera årtionden hade man tävlat under det forna Jugoslaviens flagg fram till 1988 innan de mindre länderna (Kroatien, Bosnien & Slovenien) lämnade den större enheten och rullar vidare på egen hand som enskilda länder från och med Barcelona 1992, returen skedde i Atlanta 1996 när Nordmakedonien också följt med i upplösningsfrågan men rivaliteten kvarstod mitt i det värnpliktiga som ganska påtagligt dominerat löpsedlarna.

2008 är Serbien med på riktigt allvar som enskild land efter splittringen med Montenegro och man gjorde så med att skicka ut 92 delegater till Beijing bara för att färgskiftningen från indigoblått till rött bör signalera någon slags pånyttfödelse i sakfrågan, på TV-bilderna var den omdiskuterade simmaren Milorad Cavic på väg att slå förhandsfavoriten Mike Phelps i herrarnas 100 meter fjäril, de serbiska fansen trodde att det överraskande guldet skulle bli hans men blev slagen av en fingernagels marginal, ynka hundradelen för att vara exakt och dryga fyra år senare i London kom det allra första guldet som enskild nation signerat Milica Mandic i taekwondo tillsammans med de resterande medaljerna som togs av två gevärsskyttar.

Vem har tidigare sagt att Serbien är någorlunda bra på bollsporter i OS-nivå? Ja, till viss del och det märks ju när herrlandslaget i vattenpolo lyckades försvara OS-titeln från Rio med guld i det försenade turneringen som spelades i Tokyo varpå hjältarna på brasiliansk mark Tijana Bogdanovic och Brankica Mihajlovic upprepade sina bedrifter med antingen silver eller brons, inför årets Olympiska Spel har jag tagit fram ett par atleter som jag hålla ett extra öga på, en av dem är Matej Nemes i grekisk-romersk brottning med tillägg till längdhopperskan Ivana Vuleta och centercourtens lirare Novak Djokovic som skulle ha siktet inställt på att komplettera de fyra större tennisturneringarna med minst guld runt halsen.

https://en.wikipedia.org/wiki/Serbia_at_the_2024_Summer_Olympics

Iberiska halvön på dekis

Med långa kustremsor och sandiga stränder har den vardagliga charmen kvarstått i åratal när man pratar om semestern i Portugal, på den idrottsliga sidan däremot är det en annan story, visst är fansen glada när man besöker Estoril eller Portimao för att titta på roadracing eller titta ut genom lägenhetsfönstret och se hemmafavoriten Tiago Monteiro ratta en standardvagn förbi Vila Reals smala gator, dess OS-historik med andra ord låter som en klen tröst även om man vill ha mer än bara EM-guldet i fotboll som bästa minne.

Sedan Comité Olimpico de Portugal bildades 1909 ville man kvala in till sitt första Olympiska Spel på svensk mark anno 1912 med bara sex deltagare på listan, landets första historiska medaljer kom som en välsignelse för drygt hundra år sedan i Paris, ett silver och ett brons precis som det var i Amsterdam cirka fyra år senare och svagheterna fortsatte att hägra i årtionden innan en viss Carlos Lopes med trötta ben galopperade hem Portugals allra första OS-guld på repertoaren i Los Angeles till VD: n Fernando Lima Bellos glädjefnatt inne i den nationella kommitténs huvudkontor, medaljsamlingen i friidrott tycks bara fortsätta med små steg efter ännu en dos av gyllene förmögenhet som mottagits av ledningen tack vare Rosa Motas guldmedalj i damernas maraton.

Efter en lottlös turnering i grannlandet behövde ledningen dubbla på antalet deltagare i agendan, precis som i LA '84 hade en begränsad arbetsbördan lett till bara ett guld och ett silver följt av bara två bronsmedaljer i Sydney, två silvermedaljer som bäst i Aten innan Nelson Evora hoppade högt till ett efterlängtat guld i herrarnas tresteg på "Fågelboet", senaste gången man vittnat favoritskapet på samma gren var i Tokyo senast med Pedro Pichardo som antog rollen i att leda landslaget till nya höjder sedan man nästan åkt hem lottlösa efter spelen i London och Rio, fram mot OS-turneringen på fransk mark är det nog säkert för mig att ta fram vilka är deltagare som jag vågar följa på TV, med näbbar och klor kan medeldistanslöparen Isaac Nader vara rena nöjet med syfte att försöka stoppa den ena brodern Ingebrigtsen från att stjäla rubrikerna, utöver de tre kanotisterna på deltagarlistan är det nog bra läge att titta till Ana Ines Barros färdigheter som lerduveskytt och vi får se om Ana Martins vill ta sig till final i den artistiska gymnastikens mångkamp.

https://en.wikipedia.org/wiki/Portugal_at_the_2024_Summer_Olympics

Rutiga mössor och supportervibbar

Kroatiens OS-intåg började med en brokig historia både på och utanför det värnpliktiga, redan 1920 var landet bara ena sjättedelen av det forna Jugoslavien och fältöversten var mannen som limmade ihop länderna och formar en större territorium, efter många årtionden i mörkblåa matchtröjor så hade inbördeskriget mellan olika antagonister blivit en ganska störande samhällslektion och från och med Barcelona 1992 är Kroatien med i OS-programmet som enskild land ett år efter bildandet av Hrvatski Olimpijski odbor och utsåg Anton Vrdoljak som det nationella OS-kommitténs högsta chef.

Allt detta började med kontorsarbetet där mannen i fråga gått ut och hämtat en utskrift på deltagarlistan, bland de 39 deltagare som kvalat sig till den stora idrottsturneringen hade de tre första medaljerna tilldelats, två av dem gick till tennisstjärnan Goran Ivanisevic; i Atlanta kunde Kroatiens OS-historia skrivas om på nytt när handbollskillarna grusade Sveriges chanser i en svårspelad OS-final och på Sydney var Nikolaj Pesalov olympisk mästare i tyngdlyftning men två år senare på Salt Lake City inträffade det här, rivaliteten mellan Anja Pärson och Janica Kostelic fyllde tidningsrubrikerna dag ut och dag in eftersom på världscuphelgerna var Tärnaby-kullan förvånansvärt snabb på slalombackarna i Sestriere respektive Maribor och när det var dags för Vinter-OS på riktigt allvar är överraskningen kolossal; Janica tystade kritikerna efter månader av skadebekymmer och vann tre raka guld på en och samma turnering.

Sommarspelen i Aten respektive Beijing kändes lite ljummet om inte den nuvarande VD: n Zlatko Matesa ville satsa på dubbla antalet deltagare vid nästa turnering i London, lyckodraget kom på rätt plats vid rätt tillfälle när herrlandslaget i vattenpolo med Damir Buric som nyckelspelare överträffade Italien med 8-6 på ljuskronan, när antalet delegater reducerades till 87 stycken inför Rio 2016 var målet på minst tio medaljer uppnått och vann hela fem guldmedaljer inklusive tre silver och två brons, av de fem segrare så hittar man två kvinnliga friidrottare i teknikgrenarna (Sara Kolak & Sandra Perkovic) och medaljläget ett par år senare bara stannade av trots reducerad arbetsstyrka.

I år ville arbetsbördan förstärkas på ett eller två sätt, fansen i rutiga tröjor ville hellre skrika fina hejaramsor åt sina stora stjärnor eftersom fotbollslandslaget höll nästan på att hamna i styva linan och jag fick välja ut tre potentiella medaljkandidater i den kroatiska OS-truppen, kulstötaren Filip Mihajlevic är en intressant atlet att följa och jag har också inkluderat två kampsportare i taekwondo (Ivan Sapina & Lena Stojkovic).

https://en.wikipedia.org/wiki/Croatia_at_the_Olympics

Vita fågeln flyger högt

Ja, det här med sportslig etik inom ramen av IOK: s motsvarighet till Allemansrätten inte ger dystra minnen från de mörka åren och det var ju så det hände när man ska prata om Polen och dess medaljhistorik i Sommar-OS genom tidevarvet.

Debuten skedde 1924 i Paris, långt efter att landets Olympiska Kommitté (Polski Komitet Olimpijski) grundats av kulturministern Stefan Lubomirski; man tog in 65 deltagare och svarat med bara två medaljer innan deras första historiska guldmedalj tilldelats i Amsterdam drygt fyra år senare, efter det civila skadeståndet var de tillbaka i hetluften med bara en medalj i spelens återkomst på Wembley i London och sedan kan vinnarreceptet utvecklas i små steg och försöka utmana de riktigt stora nationerna om de tvåsiffriga noteringarna, första medaljrekordet registrerades i Rom anno 1960 när de totalt 21 medaljer hade fördelats i olika valörer, fyra av dem var guld och den allra mest kända på friidrottens "Hall of Fame" gick till trestegshopparen Józef Szmidt; vid de följande åren fick antalet medaljer ligga mellan arton och tjugofem beroende på hur många delegater som ledningen hade kvalificerat, efter att rekordet i antalet guld tangerades mellan München 1972 och Montreal '76 var det upplagt för en tuff konkurrens till sommarspelen i Moskva och nationsrekordet på antalet medaljer utökades till 32 totalt varav fjorton silver och 15 brons.

Fyra år efter den österländska bojkotten av OS-turneringen i LA så har Polens olympiska delegation återvänt med hopp och förtvivlan, man har skördat sexton medaljer i protokollet förrän en guldrush skulle vänta efter judokan Waldemar Legieńs urvridna stöt på Pascal Gayot i finalen på herrarnas 86 kg-klass, mellan Atlanta 1996 och Aten 2004 fick gånglöparen Robert Korzeniowski dominera nyhetssvepet i de polska sportbilagorna med fyra raka OS-guld, snacka om siffrorna som gjorde konkurrensen drabbas av hyponatremi vid extrem värmeutslag på termometern och glöm inte heller elitsimmaren Otylia Jedrzejczak som skopat fram ett guld och två silver innan någon från Södertörn har ett eller två läroår före den storskaliga satsningen, kastgrenarna i friidrott är till idag den moderna tidens framgångsrecept sedan sommarspelen i Beijing 2008 med utövare som Tomasz Majewski eller varför inte Anita Włodarczyk där tre raka OS-guld i släggkastning förevigades i historieböckerna.

Om cirka en månad är det upplagt för en spännande idrottsfest i Paris när den vita örnen visar tecken på stolthet och mod när atleternas medaljförhoppningar växer lika fort som det var i tidigare Olympiska Spel, verkställande direktören Andrzej Krasnicki håller på att sammanställa en hel trupp med drygt 200 deltagare sett till kvoteringssystemet men jag ville hålla ett extra öga på tre favoriter i den vita matchdressen med inslag av rött, vi vet att Polens volleybollförening fått direktkvalificera både herr- och damtruppen till OS-turneringen som en av de högst placerade nationerna i världsrankingen, den erfarne Wojciech Nowicki ville så klart försvara guldet från den senaste turneringen i Tokyo och Piotr Lisek med sin ordentliga vrål innan upphoppet kan ta sig vidare från gruppspelet och möta Armand Duplantis i en potentiell stavhoppsfinal.

https://en.wikipedia.org/wiki/Poland_at_the_Olympics

I skuggan av den mäktigare grannen

Georgien som enskild OS-nation gjort debut i Lillehammer 1994 med fem deltagare till vinterspelen men kunde vänta till 1996 som ett dussintals delegater kvalificerat sig med syfte att försvara den gamla vinröda fanan, på dojon respektive brottardynan i Atlanta fick landets två första OS-medaljer sända små överraskningar från det nationella idrottsförbundets (GENOC) styrelse, drygt fyra år senare i Sydney kunde tyngdlyftaren Giorgi Asanidze lägga märke att efterpressen vid ett godkänt lyft i stöt anses vara en lyckosam effekt, hans insats ledde till brons i 85 kg-klassen varpå landsmännen bärgade de resterande medaljerna varav tre stycken i grekisk-romersk brottning med Akhaki Tjatjua och Eldar Kurtanidze bland dem som deltagit ända in till playoff-mötena.

När delegationen intog Atens Olympiastadion 2004 är det nya tider med helgonet Görans kors som viftades av fanbäraren Zurab Zviaduri under invigningsceremonin, veteranen från de föregående spelen revanscherade sig med guld runt halsen medan fanbäraren själv svarade ett par dagar tidigare med sitt gyllene drag på herrarnas 90 kg-klass i judo, en av de mest framgångsrika turneringar man varit med om är så klart sommarspelen i Beijing 2008 och det var här som brottarna Manutjar Kvirkvelia och Rezo Mindorasjvili tacklat hem varsitt guld på dynan, samtidigt klev Irakli Tsirekidze in i handlingen och kastat över en viktig Waza-Ari till en ärofylld seger mot algeriern Amar Benikhlef; i London respektive Rio kunde just Georgiens OS-delegation lämna arenan med nästan lika många medaljer i protokollet tack vare stjärnglansen från Lasja Talakhadze och Vlad Khintjagisjvili på varsin sport och vid det försenade idrottsturneringen på japansk mark är lottlösheten ett minne blott med åtta medaljer totalt om man inkluderar Lasja Bekauris match mot en tysk judoka som renderats till en mycket överraskande guldmedalj.

Till årets OS-turnering i Paris kommer ledningen skicka ut flera judokas, brottare och boxare till direktkvalificering om det krävs en liten omkastning i en annan idrott, på vippen kan Sandro Bazadze bli historisk som förste georgier att vinna minst ett OS-guld i bagaget som professionell fäktare, mångåriga veteranen Nino Salukvadze är skyttesportens riktigt stora nyckelfigur med uthållighet och precision som allmän motivation och min favorit som jag pekar ut är judokan Vazja Margvelasjvili eftersom han åkte till final ett antal gånger i karriären på världsturneringarna men i OS-sammanhang ville han bättra på silvret han tilldelades för ett par år sedan i Tokyo med en ädlare valör på kontot.

https://en.wikipedia.org/wiki/Georgia_at_the_Olympics

En helröd tyngd i spelbrickan

Turkiet, en av OS-historiens ledande nationer i grekisk-romersk brottning och tyngdlyftning är på väg att bära sina röda matchställ framför publiken och ge de giftigaste motståndarna en svårläst läxa, sett till historik däremot hade dem legat på styva linan vid de fyra första turneringarna utan medalj på fyra olika arrangörsorter i Sommar-OS om inte debuten 1908 skedde innan övergångsperioden på den laglydiga sidan, efter en brokig inledning med inflationen som ödelagt kvalificeringen till Los Angeles 1932 hade de återvänt på bästa sätt med en perfekt utgångsläge i medaljligan, i London 1948 var det nog ett par gånger som man noterat ett medaljrekord i den nationella OS-kommitténs repertoar och alla utom en tillkom på brottardynan och vägen till Rom flera år senare ledde till ny dominans i denna brutala sport.

Efter att ha lämnat Montreal lottlöst med tillägg till bojkotten av spelen i Moskva var Turkiet tillbaka med bara tre bronsmedaljer på varsin kampsport 1984, från och med nästa turnering i Seoul trädde en lång och blytung bjässe uppför trappan innan man häver lyftstången med brutal styrka i överarmen, mannen i fråga hette Naim Süleymanoglu och lyfte hela nationen med tre raka OS-guld som elitsatsande tyngdlyftare, efterträdaren Halil Mutlu följde upp med sin egen toppnotering i 56 kg-klassen tillsammans med landslagskollegorna Taner Sagir och Nurcan Taylan vid de kommande spelen i Sydney respektive Aten, i judo kunde en viss Hüseyin Özkan slå fransosen Larbi Benboudaoud med hjälp av en vridning i ena armbågen och felvänt motståndaren till en Ippon, resten av publiken gillade draget men den franske coachen var missnöjd med situationen.

Toppnoteringen på tretton medaljer sammanlagt i Tokyo var ju värt höga summor när det pratades om klirr i bankvalvet, journalisten Patrick Ekwall sa i direktsändning för ett par år sedan att lönesatsen för enskild medalj man vunnit fick tredubblas även om man tog hem en ädlare valör i taekwondo eller artistisk gymnastik och inför Sommarolympiaden i Paris kan tidsfrågan svaras snabbt med pilen i fickan och armborsten i handflatan, bågskytten Mete Gazoz ville efter fjolårets VM försvara OS-guldet i herrarnas Recurve och belönas med flera miljoner Lira i årslön, gymnasten Ferhat Arican har siktet inställt med resten av laget att ge järnet i den artistiska gymnastikens lagtävling och Ersu Sasma på den smala pisten funderar på en liten grej och det är att slå Armand Duplantis till kanske ett OS-guld.

https://en.wikipedia.org/wiki/Turkey_at_the_Olympics

https://www.youtube.com/watch?v=pSQWMaQgMQs

Är plustecknet värt någon medalj?

Schweiz har sedan dess varit en reguljär OS-nation i båda årstider sedan debuten i Aten år 1896 med råd att ta hem varenda medalj som läggs på paraplyorganisationens arkiv, enligt en bibliotekarie på landsarkivet hade landets första märkbara succé gått vidare efter de första medaljerna vid de tre första turneringarna och någon styrelseledamot fick skylla på VD: n som skickat bara en delegat till London respektive Stockholm, efter att resten av Europa lade ner kulsprutan kunde det lilla alplandet göra sin absolut bästa Olympiska Spel med toppnoteringar i Antwerpen och Paris vid de där fyra åren.

Antalet deltagare som fördelades av styrelsen alternerades mellan tvåsiffrigt och tresiffrigt från och med återstarten 1948 på Wembley i Storbritanniens huvudstad utom just spelen i Melbourne 1956 varpå de riktigt stora framgångarna i de populära vinteridrotterna (alpint, längdskidor & kälksport) ligger alltid på topp med Vreni Schneider, Gustav Weder, Simon Ammann och Philipp Schoch; vad de flesta "Chasseurs alpins" ville fråga till grannen runt radioskuggan är: "Har medaljläget på sommaridrotterna sinat eller inte? " 

Till viss del är det bara en myt även om det enda guldet på Sommar-OS i Montreal 1976 togs av en kulla i dressyr, på långa vägar ville en tredjedel av friidrottarna som tränar på Letzigrund i Zürich tänka att ett OS-guld bör vara värt en liten hundring annars blir man lottlös och det blev så när man såg en del cyklister, triatleter och fäktare vända på lyckan vid millennieskiftet, några exempel på dessa är Pascal Richard i cykelsportens linjelopp på herrsidan i Atlanta 1996, dunderskrällen Marcel Fischer i herrarnas värja på en smal pist i Aten 2004 och två gånger om hade ett gyllene läge i triathlon blivit förgylld tack vare målfotot som skiljde ettan och tvåan i London 2012.

När de alpina vandrarna vallfärdar till tonen av Nordmans listetta kommer jag lista ut vilka deltagare som ska ha äran att bli förhandsfavoriter och här är en liten fingervisning på tankekartan, stavhopparen Angelica Moser tog sig vidare som direktkvalificerad deltagare sett till kvoteringssystemet, gevärsskytten Nina Christen kommer nog åka till Paris med syfte att försvara sin OS-titel med öronpropparna i fickan för säkerhetens skull och på grusvägarna är det nog dags för Nino Schurter att vässa klorna på sin mountainbike i ett försök att klå britten Tom Pidcock till minst guld runt halsen.

Hela Baltikum i självförsvar

De baltiska ländernas olympiska historik fick etsa sig i varenda idrottares pulsåder och levt ur olika skepnader, först som enskilda länder innan man drogs in i en olycksalig värld under Kalla Kriget och från och med upplösningen 1991 har de tre staternas order återinrättats som separata statsskick ur olika språk.

Blått och svart som fotbollsklubben Internazionale Milano är sedan dess Estlands färger på matchstället, trots sin brokiga historia kunde de debutera i Antwerpen 1920 och vunnit en del medaljer i bagaget men på modern tid fick medaljsamlingen att stagnera på grund av den hårda konkurrensen med de större nationerna som hade bättre resurser, 1992 var året då det moderna Estland fick sin stora referensmärkning på två hjul och ställbar framgaffel genom Erika Salumäes överraskande seger i damernas sprint på velodromen i Barcelona men längre fram i tiden var friidrottarna plus en del fäktare dem som fått den riktiga stjärnglansen, störst av dem alla var diskuskastaren Gerd Kanter vars guldmedalj i teknikgrenen på "Fågelboet" i Beijing klassats som en hjälteinsats och jakten på guld de kommande åren dröjde förrän nästa turnering i Tokyo med Erika Kirpu och Co. som vann lagtävlingen i damernas värja.

Likadant går till Lettland som är känd för sina framgångar i kälksporterna med Martins Rubenis, Martins Dukurs och bobåkaren Oskars Melbardis på sportbilagornas framsida, i sommarsporterna däremot lyder en annan historia med enstaka medaljer att tillgå på repertoaren, cykelstjärnan Dainis Ozols hamnade i skuggan av Kaspars Ozers jobb som hjälpryttare åt andra kamrater i en känd proffslag på Girot eller Vueltan men fixade annars ett brons på linjeloppet i den katalanska solståndet, deras första guld i den lettiska OS-kommitténs "Hall of Fame" tilldelades på gymnastiksalen av Igors Vigrovs i herrarnas fristående golv, i Aten fick man samla fyra stycken silvermedaljer innan Maris Strombergs vann två raka OS-guld som mountainbikecyklist och lämnat Tokyo med guld efter en lottlös turnering i Brasilien.

För exakt hundra år sedan gjorde Litauen OS-debut i Frankrikes metropol innan vändningen krängde åt rätt köl på katalansk mark 1992 när Romas Ubartas blev nationalhjälte i herrarnas diskuskastning genom landets första historiska OS-guld med en fortsättning av följetongen signerat Virgiljus Alekna i Sydney år 2000 respektive Aten '04 och sedan fick jakten på fler guldmedaljer stanna av trots flera försök att ro hem en mer ädlare valör i kanotsprintens anläggning.

Till den kommande turneringen i Paris kommer de baltiska länderna förlita sig på en generationsväxling samtidigt som de mest erfarna atleterna ville ha mer muskelkraft i rätt riktning, några exempel på dessa är Rasmus Mägi som specialiserar sig i 400 meters sprint och lagkompisarna i det estniska landslaget Karel Tilga respektive Janek Õiglane vill hellre satsa på guld än silver i herrarnas tiokamp, storfavoriten för Lettland är klart och tydligt spjutkastningens järnlady Lina Muze medan Litauen förlitar sig på sonen till en olympisk legendar i just diskuskastning (Mykolas Alekna) och två riktigt bra simmare på herrsidan men på förhand är Aleksis Savickas inte direkt släkt med tyngdlyftaren Zydrunas som gjort sig känd i Strongman-kretsen.

Ég er kominn heim

Idag är det Islands nationaldag för hela slanten och före Sommar-OS hörs "Vulkanen" vråla från en enslig kortsida på Laugardalsvöllur tillsammans med det höga bruset ur hejaramsan "ÁFRAM ÍSLAND! ", men det är inte läktarkulturen på en fotbollslandskamp som jag ska dra ett streck över utan OS-historiken som jag ville sätta fokus på med små hänsyn till de externa länkarna.

1921 bildades alltså Islands Riksidrottsförbund (ÍSÍ) med syfte att göra sig känd i den internationella kretsen flera år senare trots att man debuterade tidigt sin elitsatsning med bara en registrerad atlet 1908, det dröjde fram till 1956 på sommarspelen i Melbourne som deras första historiska succé stod skrivet med bläckpenna och gammaldags papper, trestegshopparen Vilhjálmur Einarsson på en het novemberdag landade ena foten i sandfållan med ett hopp över femton och en halv meter och den ena funktionären tog fram mätstickan efter att ha viftat med en vit flagga som indikerade ett godkänt hopp, 16.28 m lyder siffran på griffeltavlan och allt detta räckte till silver.

Med de tuffa åren å sin sida har medaljkampen varit minimal och vad som krävdes hos Riksidrottsförbundets ledning är att dubbla på antalet deltagare men nöjde sig med bara en medalj på Los Angeles 1984 som togs av judokan Bjarni Friðriksson i herrarnas 95 kg-klass, efter en klen tröst i Atlanta hade elitsimmaren Örn Arnarsson klarat upp nationsrekordet i herrarnas 200 meter ryggsim och på friidrottsarenan var det ombytta planer när magman bryts upp från jordskorpan, stavhoppsfinalen på damsidan innehöll bara två viktiga saker, två av tre förhandsfavoriter rev ut sig tidigt och banat väg för Vala Flosadóttir att vinna en ganska överraskande bronsmedalj, åtta år senare var handbollslandslaget riktigt starka i försvarsspelet och i synnerhet på de riktigt jämna utslagsmatcherna mot Polen och Spanien innan man nådde en sagolik final mot de nuvarande världsettorna Frankrike.

När fansen i blå tröjor med vita ränder och röd kors tätt intill skall återigen invadera Stade de France sedan EM-äventyret 2016 kommer man att ta ut minst en bra deltagare på vift, ja och det blir ingen "vítaspyrna" utan Anton Sveinn McKee efter att ha kvalificerat sig på bästa anmälningstid i sin favoritgren på simbassängen och svaret kvarstår om en och annan simmare eller friidrottare vill ta sig in i den stora scenen.

Vykort från Sarthe-regionen

Årets stora höjdpunkt i långloppsracingens kalender är den traditionsenliga tävlingsveckan med de 24 timmarna från start till mål med en blandning av olika väderlekar, här skall kungaklassens elva team uppdelade i åtta fabrikat göra upp om kvalplaceringarna och använda uthålligheten inklusive strategiska spel för att lyfta upp den otroligt tunga Borg Warner Trophy, samma sak gäller även till LMP2 på tillfälligt besök och LMGT3: s första vinnare efter många år med GT1, GTE Pro och GTE AM i programmet.

Senast i genrepet på Ardennerna hade för första gången på 19 år vittnat ett satellitteam som segrare i ett specifikt race på kalendern sedan domarkåren valde att gå mot förlängning istället för att stoppa racet efter tre fjärdedelars distans till följd av en jättekrasch och nu är det upp till fabriksteamen att söka revansch på en "Road course" som mäter hela 13.6 kilometer i längd och inför veckans höjdpunkt hade två skadeavbräck uppdagats och blivit ersatta av sina respektive back-ups från respektive team.

På själva inlägget kommer jag lägga upp ett bildspel från veckorna som gått på Le Mans framför 300 000 åskådare bänkade på campingställena och läktarsektionerna.

Invägning på Place des Jacobins

Onsdagens fria träningar

Torsdagens Hyperpole

Hypercar Pole position - #6 Porsche Team Penske (Kevin Estre - FRA)

2: a ruta - #3 Cadillac Racing (Sébastien Bourdais - FRA)

3: e ruta - #51 AF Corse Ferrari (Alessandro Pier Guidi - ITA)

LMP2 Pole position - #14 AO by TF Sport (Louis Delétraz - SUI)

2: a ruta - IDEC Sport (Job van Uitert - NED)

3: e ruta - Olivier Panis Racing (Mathias Bêche - SUI)

LM GT3 Pole position - #70 Inception Racing (Brendan Iribe)

2: a ruta - #92 Manthey Racing (Aliaksandr Malykhin)

3: e ruta - #66 JMW Motorsport (Giacomo Petrobelli - ITA)

Tävlingsdags

https://www.berlingske.dk/sport/nicklas-nielsen-foerer-ferrari-til-triumf-i-le-mans

https://www.dr.dk/sporten/motorsport/foerste-gang-i-11-aar-vinder-en-dansker-le-mans

https://sport.tv2.dk/motorsport/2024-06-16-dansker-vinder-le-mans-efter-vanvittigt-drama

https://sport.tv2.dk/motorsport/2024-06-16-droemt-om-det-her-hele-mit-liv-siger-roert-dansker

https://www.gazzetta.it/Auto/16-06-2024/ferrari-vince-la-24-ore-di-le-mans-seconda-toyota-cronaca-e-classifica.shtml

https://www.ferrari.com/en-EN/hypercar/articles/fia-wec-24-hours-le-mans-2024-hypercar-race

https://www.autosport.com/le-mans/news/le-mans-24h-/10624015/

https://www.autosport.com/le-mans/news/ferrari-thought-repeat-le-mans-victory-in-2024-was-impossible/10624107/

https://www.ferrari.com/en-EN/hypercar/articles/fia-wec-24-hours-le-mans-2024-hypercar-comments-after-race

https://www.ferrari.com/en-EN/hypercar/articles/fia-wec-24-hours-le-mans-2024-hypercar-race-report

Segrare i Hypercar - #50 AF Corse Ferrari (Nielsen/Molina/Fuoco)

2: a - #7 Toyota Gazoo Racing (Kobayashi/Lopez/de Vries)

3: e - #51 AF Corse Ferrari (Calado/Pier Guidi/Giovinazzi)

Segrare i LMP2 - #22 United Autosports (Jarvis/Siegel/Garg)

2: a - #34 Inter Europol (Smiechowski/Nowalak/Lomko)

3: e - #28 IDEC Sport (van Uitert/Lafargue/de Gérus)

Segrare i LM GT3 - #91 Manthey Racing (Lietz/Shahin/Schurring)

2: a - #31 Team WRT (Farfus/Gelael/Leung)

3: e - #88 Proton Competition (Roda/Olsen/Pedersen)

Kors i taket, jag tappade årorna!

Det moderna Slovakiens OS-historia föll i en forsande flod utmed Tatrabergen flera år efter upplösningen av det forna Tjeckoslovakien 1989, upprinnelsen skedde på rätt plats vid rätt tillfälle när de gjorde debut som enskild stat på vinterspelen i Lillehammer 1994 och på Atlanta över två år senare kom de första medaljerna som skulle föras hem till det Slovakiska Riksidrottsförbundets högkvarter i Bratislava.

Hjältarna från Atlanta den årgången är två kanotister på herrsidan och en gevärsskytt som vände landets image till något annat på fritiden, tanken är ju att Michal Martikán är mångt och mycket den mest erfarna forspaddlaren i den internationella nivån trots att han överkom medelålderskrisen för fem år sedan i och med hans fortsatta motivation, med två OS-guld, två silver och ett brons över fem turneringar så blev han invald i forspaddlingens "Hall of Fame" 2010 och vunnit Jerringpriset lika många gånger som Magdalena Forsberg hade mäktat till.

I Sydney fick antalet deltagare dubblas till 114 stycken fördelat i sexton olika sporter, på forspaddlingscentret var tvillingbröderna Pavol och Péter Hochschorner det mest uppmärksammade teamet i herrarnas C2 och tävlat på den absoluta toppen i flera år, de här gossarna vann tre raka guld vilket gjorde kommentatorn otroligt lyhörd framför näsan på studions ankare om inte sommarspelen i Beijing 2008 klassades som ett rekordår inom slovakisk idrott och från och med Londonspelen började framgångarna att sina innan kusinerna Ladislav och Péter Skantár lade beslag på den ädlaste valören när turneringen arrangerades i Rio anno 2016 och vid vinterspelen i olika arrangörsorter var Nast'a Kuzminová en ganska enastående skidskytt med två raka guld i sprint och ett i en masstart trots att hon och tyskan Laura Dahlmeier fått se sig slagen av Hanna Öberg.

Succésagan inom den slovakiska idrotten kan fortsätta med nya berättelser med hjälmen som skyddar pannan från allvarliga skador, i år har delegationen sänt två friidrottare, två cyklister och tre lerduveskyttar men traditionen i kanotslalom verkar fortsätta med tiden genom Jakub Grigar, Matej Benus och Eliska Mintálová som behöver bara en sak gemensamt och det är att vinna minst en guldmedalj.

https://www.youtube.com/watch?v=A15Cpf--X_Y

Rovfågelns vingspann

Med "Der Bundesadler" överst till höger på skjortan är det nog symbol för övervägd styrka och präktighet när man pratar om Tysklands OS-historik trots att man debuterade som kejserlig imperium år 1896 i Aten med nitton atleter och tretton medaljer på kontot följt av de likgiltiga framgångarna in mot Stockholm 1912 och vägran att delta under en åtta år lång period men sedan hade de toppat medaljligan bara en gång och det skedde under den mest makabra perioden.

Skadorna reparerades i långsam takt och gjort att landet kom tillbaka bara för en gång i Helsingfors 1952 med bara ett hop av silver och brons innan splittringen ger vika mellan olika fronter, den helvita dressen förmår det forna Västtysklands symbolik medan grannen, det forna DDR typsnittat en ganska topphemlig dopingprogram, publiken kände sig oroliga inför vad som skulle hända på friidrottsarenan eller andra anläggningar under en Sommarolympiad och efter Berlinmurens fall så enades de båda landmassorna och raderat bort det förflutna ur dagboken, det som idag är det enade Tyskland har man återtagit lusten att vinna i båda årstider och från och med Albertville 1992 är statusen som världsetta i kälksporterna (rodel, bob och skeleton) värt korundens hårdhet till priset av de mest dyrbara guldflagorna.

Över till sommargrenarna när spelen anno 1992 arrangerades i Barcelona kunde ett enat land återspegla medaljvalörens glasklara textur, här på katalansk mark var bancyklisterna Guido Fulst, Michael Glöckner och Jens Fiedler otroligt snabba med sina cyklar runt den ömtåliga velodromen medan den störste friidrottsstjärnan på den tiden Dieter Baumann hade utklassat motståndarna med guldet runt halsen och det här var ju senaste gången en centraleuropé slagit någon från Maghreb-länderna i herrarnas 5 000 meter, örnens vingar fortsätter att generera lyftkraft när Tysklands OS-delegation landade i Atlanta till 1996 års upplaga av Sommar-OS med hela 465 deltagare på pilgrimsvandring under invigningsceremonin, återigen blev det medaljkavalkad och cementerat tredjeplatsen i medaljligan tack vare Lasse Riedels gyllene läge i herrarnas diskuskastning och på Sydney i det nya årtusendet var Stefan Nimke och Robert Bartko de stora hjältarna i velodromen med tillägg till Birgit Fischers guldsamling.

Senaste gången Tyskland placerat sig som etta i medaljligan skedde på Vinterolympiaden i Turin 2006 men styrkorna som balanserats med svagheter i sommargrenarna fortsätter att gå som räls om man heter Britta i förnamn, fäktaren Heidemann respektive elitsimmaren Steffen lyfte upp varsin guldmedalj framför publiken till kommentatorernas förtjusning på ARD: s studio i någon av landets olika storstäder, landhockeygrabbarna tog sin tredje OS-titel genom en ganska storartad försvarsspel av backarna Moritz Fürste och Oliver Korn; på de tre senaste turneringarna hade antalet guldmedaljer alternerats mellan åtminstone tio och minst femton beroende på spelsystem i skjortfickan, bröderna Robert och Christoph Harting försvarade sina valörer i fyra års mellanrum och på japansk mark senast hade Julia Krajewski varit ostoppbar i den individuella fälttävlan medan min stora inspiration bland Typ 1-diabetiker Alexander Zverev tystade kritikerna med att ta hem OS-guldet och klargöra en motivation som föreläsare framöver.

När Tysklands Idrottsförbund (DOSB) kommer skicka ut cirka 400 direktkvalificerade atleter till Paris är det rätt läge för mig att handplocka ett par förhandsfavoriter som jag ville helst följa på TV, gymnasten Sarah Voss kan slåss om en eventuell medalj i damernas mångkamp om inte de andra ville fortsätta leverera högre siffror i programmet, på friidrottsarenans teknikgrenar är Julian Weber och Kristin Pudenz värdiga att kasta sina redskap mot nya längder och på herrarnas tiokamp kommer Niklas Kaul ha siktet inställt på poängsamling fram till en plats på podiet.

https://www.youtube.com/watch?v=hlCEkaa_H1Q

En gröngul medaljkavalkad

Vad är det jag kan säga om Australiens OS-historik genom åren? Svaret är ganska enkelt sedan debuten 1896 och satte hela sin sportintresse på världskartan med storm tack vare en fin öppning på satsningen med bara en deltagare som tog landets två första guldmedaljer även om dess Olympiska Kommitté bildades exakt ett år innan man inledde äventyret i Aten tillsammans med Ungern som jag skrev om i ett tidigare inslag, vid de tidiga årens turneringar har man samlat bara fyra till sex medaljer från en arrangörsort till en annan men sedan tänds en ny gnista, inför OS i London 1948 tvingade AOC: s verkställande boss Sir Harry Alderson att dubbla antalet deltagare till 77 stycken i hopp om att ta hem minst tio medaljer genom att dra streck på de små kvadraten under färgpigmenten och det blev så, hela tretton stycken om man räknar in de två gulden som togs av Jonny Winter och Mervyn Wood.

1956 har den internationella Olympiacirkusen vänt på färdriktningen till Melbourne och arrangerat för första gången ett hemma-OS framför publiken genom invigning på en cricketbana av alla ställen, väl där hade de 314 deltagarna direktkvalificerat sig sett till den nationella kvoten och över de sexton dagarna fick hemmalaget vinna 35 medaljer varav tretton guld och placerat sig trea i medaljligan, snacka om sådana siffror och medaljkavalkaden fortsatte ända tills man nådde Montreal med den tuffaste uppgiften på sin repertoar, här var det nog bara första och enda gången som man tog hemresan till Canberra utan en guldmedalj runt halsen, vikarien till Edgar Tanner vädjade till reform och den sistnämnde lämnade uppdraget som högsta chef med omedelbar verkan efter andra kvartalet 1977.

Efter de små framgångarna i fyra raka OS-turneringar hade spelen i Atlanta 1996 betraktats som en värdig revansch genom någon slags förenkling av kvalsystemet på vissa sporter, vad som är felaktigt efter genrepet är att man vann fler brons än guld enligt planerna och från och med historiens andra Sommarolympiad på hemmaplan i Sydney kan vändningen gå åt rätt håll med simstjärnor som Geoff Huegill, Michael Klim, Grant Hackett, Chris Fydler, Ian Thorpe och kanske en liten "honourable mention" till friidrottaren Cathy Freeman som gjort ett jättestort intryck på Telstra Stadium och damlandslaget i landhockey med lagkapten Renita Farrell i spets.

I hela sin OS-historik hade elitsimmarna svarat för de 69 guldmedaljerna man vunnit totalt enligt färsk statistik om inte friidrottarna eller bancyklisterna hade direkt samma "power" i lårmusklerna men rekordet i antalet guld på en och samma turnering från Tokyo är tangerat med noteringen från Aten 2004 efter att man såg Bradley McGee, Ryan Bayley och Anna Meares rulla fritt i velodromen, till de Olympiska Spelen på Frankrikes metropol kommer jag följa en del nya världsstjärnor från landet som är otroligt tokiga i vattensporter, med större expertis kan forspaddlaren Jessica Fox bli en förhandsfavorit och på simbassängen är Jack Cartwright, Sam Short och Mollie O'Callaghan de mest intressanta deltagarna som vågar försvara Australiens färger till fler guld än oppositionen.

https://www.youtube.com/watch?v=oDmf5PmX2RI

Flodvattnets mystik

Ungern som reguljär OS-nation är mångt och mycket fylld med vackra berättelser genom hela sin medaljhistorik, som enskilt land hade de gjort intryck i OS-debuten år 1896 efter att man brutit sig loss från den Austro-Ungerska imperiet bara för att landets Olympiska Kommitté (Magyar Olimpiai Bizottság) bildades ett år innan dess aktuella invitation och med modern standard hade man lyckats vinna de två första gulden plus ett silver och tre brons med vyn över Atens historiska stadsbild på kartuschen, deras stora framgångar rullade vidare i ytterligare fyra turneringar innan man tvingades vila från idrotten på order från parlamentets kabinett men gjorde comeback i Paris anno 1924.

Från och med den årgången kunde man sätta i regel vilka idrotter man fick specialisera sig sett till träningsschema och uttagningssystem, ett par goda exempel på dessa var utökningen av antalet deltagare till London 1948 med syfte att ta hem minst tio guldmedaljer och göra kommitténs verkställande direktör mer än bara glad och rogivande i sin attityd, sedan dess är Ungern världsettor i vattensport, speciellt simning med många goda anledningar och vi tar till exempel skrällarna från Helsingfors 1952 där herrlandslaget i vattenpolo med storstjärnorna Antal Bolvári och Dezsö Gyarmati fullkomligt överlistat favoritskapet från annat håll med guldmedaljen runt halsen och de flesta av dagens utbildade simmare hade kunnat veta att Katalin Szöke var den första kvinnliga pionjären att lägga beslag på segern i favoritgrenen 100 meter frisim för damer, efter sexton tävlingsdagar fick IOK: s nissar beskedet att Ungern behöll statusen som trea i medaljligan med 42 medaljer fördelade i olika valörer, sexton av dem är guld.

1988 gjorde atleterna i vinröda jackor och vita byxor comeback efter den där österländska bojkotten av spelen i Los Angeles med hjärnkoll på skillnaden mellan sanning och lögn, trots detta kunde man vinna tvåsiffrigt i antalet guld och förnöjt sig med sex silver och sex brons genom färgstarka personligheter som János Martinek och Krisztina Egerszegi; genom åren hade fäktarna, simmarna och kanotisterna svarat med ytterligare ett dussintals guldmedaljer på kontot tack vare det strikta uttagningssystemet om inte duellen mellan andra starka länder i vattensporten (Sverige & Australien) känns som allra svårast även om man tillägger en skicklig gymnast i form av Szilvester Csollány som överraskade fansen på inomhusarenan i Sydney år 2000 och släggkastaren Krisztián Pars med guldet runt halsen efter att ha besegrat förhandsfavoriten Szymon Ziółkowski från Polen respektive slovenen Primoz Kozmus.

När årets OS-turnering avgörs i Paris, precis som för hundra år sedan kommer jag lägga till ett par favoriter som skulle ta hem det mest åtråvärda priset i elitidrottens historia, som befarat ville Bence Halász säga att chanserna till guld borde vara minimala med några osäkra kort på väntelistan, bland simmarna kommer Kristóf Milák nog behålla statusen som förhandsfavorit medan fäktningens kelgrisar Áron Szilágyi och András Szatmári kommer ge fransoserna och italienarna lite huvudvärk utanför pisten.