Marockos historik i de Olympiska Spelen var som flera kritiker hade sagt fått blanda ihop diverse skandaler med positiv läktarkultur i tidningsrubrikerna, trots farhågorna från olika håll har debuten i Rom 1960 blivit en färgstark introduktion till en jättestor idrottsturnering, man tog in hela 47 deltagare och räddat de sexton dagarna med silver i herrarnas maraton genom Rhadi Ibn Abdesselam, vid de följande åren är det medaljlöst innan man bojkottade spelen i Montreal 1976 och gjort sällskap med andra Maghreb-länder p.g.a. Nya Zeelands idrottsliga länkar med Sydafrika och även vägrat åka till Moskva tillsammans med Egypten och de östafrikanska staterna.
Från och med 1984 och framåt i tidevarvet hade det marockanska OS-kommittén svarat för en hög med medaljer i enbart två idrotter (amatörboxning & friidrott), en av de mest skandalösa händelser som gjort friidrottens etiska kod till en smutskastningskampanj var duellen mellan Khalid Skah och en kenyansk medeldistanslöpare som tvingade en hjälpryttare att göra en vågad manöver vilket domarkåren inte gillar, marockanen blev så småningom diskvalificerad efter en protest som lämnats in av den kenyanska landslagscoachen men deras marockanska motpart vars överklagan godkänts och därmed kan medaljceremonin utföras med små reservationer.
Den marockanska friidrottens storhetstid stämplades i Aten 2004 när veteranen Hicham El-Guerrouj satte OS-historiens mest lyckade milstolpe sedan Paavo Nurmi drygt 80 år tidigare i Paris nämligen att vinna dubbla OS-guld i en och samma turnering och gjorde det omöjliga till verklighet efter "nära ögat-upplevelsen" på Atlanta respektive Sydney och det dröjde mer än sexton år tills ett nytt guld hamnat i fötterna på en annan känd medeldistanslöpare, ja och det är ingen mindre än den rutinerade Sofiane El Bakkali i spets från start till mål, med vägen till Paris riktigt nära är det nog dags att följa ungdomslandslaget i fotboll med extra fokus på häckloperskan Noura Ennadi till en plats i finalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar