På vintern har pisterna förvandlats till en skådeplats för stora skidevenemang i byar som St Anton am Arlberg, Saalbach-Hinterglemm eller varför inte Kitzbühel och jag vågar tro att Österrike har fler alpina skidåkare och backhoppare per kvadratkilometer än något annat land i Centraleuropas vidsträckta bergskedjor, anledningen till varför är ju klart och tydligt skidgymnasiet i Stams och det är ju här som man fostrat väl kända namn som Horngacher, Widhölzl, Morgenstern och Hayböck i hoppbackarna, ja bara för att se gamla bilder på Andreas Goldbergers vinnande hopp på flygande backen i Kulm 1996.
Vi lämnar vinteridrotten åt sidan och koncentrera oss på Österrikes sommarolympiska historik trots att man skördat fler medaljer med de vallade skidorna på snötäcket, i de moderna spelens begynnelse på Greklands huvudstad Aten 1896 hade den rödvita fanan med en grip i mitten visat upp sig för första gången och skickat ut tre deltagare med syfte att ta med landets första fem historiska medaljer varav två guld, det här gick ju långt innan själva OS-kommittén grundades år 1908 och gjort sig hemmastadd på internationella syften från och med 1912 inför Sommarolympiaden i Stockholm.
Deras mest framgångsrika turnering spelades på det mest makabra av alla årgångar och över hälften av invånarna vågar inte tala om hur många pallplatser man tagit på grannlandets arrangörsort framför ögonen på en närsynt örn och efter de mörka åren är idrotten tillbaka på allvar, bristen på succé i sommaridrotterna hade en befarad effekt genom distinkta livsstilar, med ren påverkan är skidåkningen bättre och roligare eftersom barn och ungdomar vid 1950-talet och upp mot slutet av 60-talet ville träna på att bli bäst i alpint eller längdåkning och bossarna i Österrikes Olympiakommitté var de som tog beslutet att halvera eller fördubbla antalet deltagare till Sommar-OS genom åren med minst ett guld i protokollet som på herrarnas 86 kg-klass i judo med Peter Seisenbacher på en hård konkurrents synfält.
I den ultramoderna tiden var Aten 2004 ett exempel på hur förväxlingen mellan olika länder i det engelska språket göra något förvirrande om allt skulle blandas ihop, triatleten Kate Allen bytte medborgarskap från australiensiskt till österrikiskt i hopp om att ta hem ett OS-guld och bedriften belönades cirka fem år efter att hon gift sig med löparcoachen Marcel Diechtler men för mig den riktigt stora stjärnan på den grekiska hettan var simmaren Markus Rogan som skopat fram två silvermedaljer i 100 respektive 200 meter rygg och efter tre raka OS utan den ädlaste valören hade trenden brutits i form av Anna Kiesenhofer som dubblerade cyklistrollen med matematik på universitetsnivå.
Till den kommande OS-turneringen i Paris kommer den rödvita fanan att försvaras av fyra skickliga idrottare på runda bordet, i diskusringen kommer Lukas Weisshaidinger ge Daniel Ståhl en rejäl match om guldet, på klättercentret är det regerande världsmästaren Jakob Schubert som greppar tag i de smala handtagen och får råd av sin kvinnliga landslagskollega Jessica Pilz medan Felix Auböck ger sig in i simbassängen med mjölksyra i armmusklerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar