Vem kunde tro att den orangea matchdressen har någon form av historisk symbolik, ja i Nederländernas fall kan det bero på en sak och den här färgen enligt sägnen härstammar från en kunglig husfasad, med direkt insyn kan jag koncentrera mig på landets medaljframgångar i Sommarolympiaden sedan debuten år 1900 i Paris där 29 deltagare registrerats för att ta hem två silver och tre brons, efter att man avstod från utresa till St Louis och ytterligare två turneringar utan guld kom så den första riktiga medaljsuccén på Antwerpen 1920 med elva vunna medaljer varav fyra guld och hemma-OS 1928 i Amsterdam hade varit en lika stor framgång.
På efterkrigstiden är medaljläget densamma som det var tidigare med ett dussintals medaljer på kontot bortsett från löneskillnaden som gjorde att man skickat ut bara en deltagare till Melbourne 1956 men steg för steg så arbetade man febrilt med att bilda en talangfabrik i olika sporter ända sedan det nederländska riksidrottsförbundet (NOC*NSF) grundades två veckor efter sommarspelen i Stockholm 1912, på sjuttiotalet hade "Totalfotbollen" uppfunnet av Johan Cruyff hamnat i varenda löpsedel runtom i Europa, samma sak gäller även kvoteringssystemet i bancykling, landsvägscykling respektive simning och allt detta skedde med hjälp av ett mästerstycke i en specifik vintersport nämligen fartåkning på skridskor.
1984 hade antalet medaljer sammanlagt på Los Angeles nått samma nivå som i tidigare Sommar-OS innan verkställande direktören Anton Geesink precis före laguttagningen till Barcelona 1992 lyckats få antalet deltagare att utöka med hjälp av den åtråvärda kvoteringssystemet och på friidrottsarenan så satt hovets presstalesman i logen för att se Ellen van Langen vinna guld i damernas 800 meter, fyra år senare vann man fler bronsmedaljer än guld innan elitsimmarna och landhockeytruppen ansvarade för sex av de totalt tolv guldmedaljer man samlat på repertoaren vid sommarspelen i Sydney, som liten grabb hade jag sett Pieter van den Hoogenband och Inge de Bruijn ge Frölander och Alshammar en liten psykning före startsignalen och sist ut på landhockeygräset blev Jacques Brinkman matchens lirare mot Sydkorea i finalen.
Mellan Aten 2004 och framåt till Tokyo senast hade man ångat på i medaljskörden med direkta exempel på favoritskap i varsin disciplin, ja såväl bancyklisten Shannie Braspennings som landsvägscyklisten Annemiek van Vleuten infälld på tidningen De Telegraafs sportbilaga och kvartetten i herrarnas scullerfyra blev solklara mästare då de hade Koen Metsemakers som huvudrollsinnehavare, till den kommande höjdpunkten på Frankrikes metropol kommer Team NL: s ledning dra överstrykningsfärg på några deltagare som skulle bli favoriter till guld, främst friidrottarna på damsidan (Lieke Klaver & Jessica Schilder), elitsimmaren Marit Steenbergen, herrlandslaget i landhockey och mountainbiketalangen Puck Pieterse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar