Vi reser från en del av världskartan till en annan i denna serie om olika länders OS-anekdoter, idag ska jag göra en skriftlig rundresa genom Mellanöstern och hur respektive nation skulle ha äran att öppna bankvalvet om någon vinner ett OS-guld till självstyrets förnöjelse.
Förenade Arabemiratens Riksidrottsförbund (UAENOC) bildades 1979 och gjort OS-debut förrän 1984 med sju män i deltagarlistan, de har gjort sig kända i att delta utan sponsorintäkter från annat håll under de fyra första turneringarna i den moderna tiden, medaljvittringen välte som kaffespill i trapphuset och väntade till Aten 2004 där en kunglighet stjäl rubrikerna i lerduveskytte, gubben i fråga hette Ahmed bin Hasher al Maktoum tog fram en Anschütz-bössa ur väskan, laddade ammunitionen i pipan och träffade tefaten i snabb takt till guld efter en hård batalj med svensken Håkan Dahlby och tre andra skyttar, därefter fick vägen till ett nytt guld sina men nöjde sig med brons i judo på brasiliansk mark sommaren 2016.
Jordanien påbörjade sin olympiska resa drygt fyra år innan den emiratiska delegationen i Moskva som en av få arabländer till att motstå den USA-ledda bojkotten och riksidrottsförbundet bildades 1957 men inte gjort sig känd av IOK förrän 1963, flera decennier senare fick en gymnastiklärare vid namn Samer Kamal anta en demonstration i taekwondo innan själva sporten etablerades på riktigt allvar i Sydney och det dröjde till 2016 efter en lång torka som fått cafébesökarna i huvudstaden Amman att sprida glädje framför TV: n i direktsändning, kampsportaren Ahmad Abughaush fixade Jordaniens första historiska OS-guld och lämnade Rio som nationalhjälte innan det första silvret och bronset togs i händerna på två andra idrottare.
Bahrain och närmsta grannen Qatar hade anordnat racingfester sedan moderniseringen föreslogs vid hösten 2002 med syfte att inviga ett F1-race 2004 och MotoGP på varsin del av sina öriken, som respektive OS-nationer hade de här två länderna varit hyfsat bra i friidrott, speciellt på VM-nivå med medeldistanslöperskan Maryam Yusuf Jamal som avancerade till att stå högst upp på pallen efter en omfattande dopingskandal, Nairobi-födda Ruth Jebet åkte till Rio som förhandsfavorit och vann därmed guld i 3 000 meter hinder och ett par år framåt i Tokyo hade Bahrain fått med sig bara ett silver men kunde ha behövt mer än så, vidare till Qatar vars OS-kommitté bildades 1979 och valde att göra debut i Los Angeles för att slåss om äran än att gå på podiet, i Barcelona 1992 hade Mohammed Suleiman nålat fast en bronsmedalj i historiken tills man väntade åtta år på en ny medalj som låg på väntelistan, vittringen sinade innan landets rallykung Nasser Al-Attiyah utöver Dakar-titlarna tagit hem OS-brons och höjdhopparen Mutaz Essa Barshim delade första pris i Tokyo med Gianmarco Tamberi efter att ha konfererat med domaren på sidlinjen.
Inför Sommarolympiaden i Paris fick det jordanska riksidrottsförbundet skicka ut två gubbar och en brud i taekwondo, Qatar förlitar sig på ett par häcklöpare respektive lerduveskyttar, Bahrain kvalade in en grekisk-romersk brottare plus sju friidrottare och Förenade Arabemiraten satsar i år på hästhoppning med tillägg till en kvinnlig elitcyklist.
https://en.wikipedia.org/wiki/Jordan_at_the_2024_Summer_Olympics
https://en.wikipedia.org/wiki/Qatar_at_the_2024_Summer_Olympics
https://en.wikipedia.org/wiki/Bahrain_at_the_2024_Summer_Olympics
https://en.wikipedia.org/wiki/United_Arab_Emirates_at_the_2024_Summer_Olympics
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar