Om över en månad är Sommarolympiaden i Paris anno 2024 på väg att invigas och här kommer några osäkra kort bortsett från vår blågula historik genom åren, deltagarrekordet från Stockholm 1912 ännu står sig med etta i medaljligan som status från föregående turneringar innan de riktigt tuffa tiderna med hård konkurrens på agendan kändes lika logiskt än vad det var förut.
Det skiljde tjugo år med OS-turneringar utan guldmedalj eftersom olika idrottsförbund inte hade tillräckligt med resurser för att satsa på de yngre talangerna och må de äldre gå vidare med sina erfarenheter, i Barcelona 1992 fick Jan-Ove Waldner tysta kritikerna och klarade sitt individuella mål galant med guld när finalen spelades på centercourt mot Jean-Philippe Gatien; mina bästa OS-minnen på modern tid i sommargrenarna gick alltså under början av 00-talet med brottaren Mikael Ljungberg, elitsimmaren Lars Frölander, lerduveskytten Pia Hansen, höjdhopparen Stefan Holm, kanotisten Markus Oscarsson och sjukamparen Carro Klüft; därefter blev det ont om framgångar i Beijing respektive London innan Sarah Sjöström och Jenny Rissveds vände bort dramatiken med ett gyllene läge i Rio anno 2016.
När det vankas för en ordentlig idrottsfest på TV-sofforna här hemma i Sverige kommer jag följa några förhandsfavoriter som skulle kunna försvara de "tre kronorna" på hjärtat, främst Henrik von Eckermann i hästhoppningen eller varför inte bordtennisstjärnorna Anton Källberg och Truls Möregårdh; sist men inte minst är tidsfrågan kring Armand Duplantis allra hetast på repertoaren om motvinden tillåter högre höjder framför kamerablixtarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar