Redan i slutet av november 1978 fick företaget Matra uppdraget att designa en attraktiv familjebil, grundaren Jean-Luc Lagardère sa till Matras dåvarande ansvarig för elektromekanik Philippe Guédon att åka till Chryslers designkontor för ett möte med biltillverkarens utvecklingschef för Chrysler var allierade med Mercedes på den tiden och upptäckt att fritidsbilar i den storleken är bara en transportbil med fönster och baksäten.
1979 kunde formgivaren Antoine Volanis göra sina första skiss på projekt P16 respektive P17 till sina första test på fabrikens vindtunnel i Romorantin-Lanthenay, därefter släpptes laboratoriebilen Matra P18 som tyder på att det var företagets artonde projekt sedan Matra bildades 1964, man använde motor och växellåda ur en Talbot Solara och instrumentering hämtad från Peugeots lyxbil 604.
Tre år senare har Peugeots gamla ordförande Jean Boillot respektive Citroëns f.d. VD Xavier Kärcher sagt att bilen är lite för dyrt att gå mot massproduktion och valt att tacka nej men Philippe Guédon vände sig till Renaults huvudkontor för ett snack med Bernard Hanon om Matras laboratoriebil som byggdes av Guédons grupp tekniker och monsieur Hanon uttryckte att han redan sett en sådan kärra som såldes tvärs över Atlanten och det tog nästan ett år för att ge Renault grönt ljus i tillverkningsprocessen.
I januari månad 1984 snart sex månader efter Chryslers första transportbil Voyager såg dagens ljus är det klart att Matras nya massproducerade bil med internkoden P23 skall heta Renault Espace efter en presskonferens ledd av Bernard Hanon och bilens produktansvarig Christian Martin, sommaren 1984 efter lanseringen på Renaults gamla huvudkontor hade ledningen sagt att de första bilarna som såldes på första försäljningsmånaden räknades till nio stycken, väldigt sällsynt hemma i Frankrike men recensenterna från Europas största biltidningar fick stanna på ett avlägset ställe för en lunchrast och upptäckte att förar- och passagerarstolen fram kan vändas bakåt och används som ett vardagsrum.
Första generationens Renault Espace hade framlyktor lånade ur skåpbilen Renault Trafic, motorn var en fyrcylindrig bensin på två liter och 79 kilowatt även om dieseln kom ett år senare, detta var deras första fritidsbil designad på en vindtunnel, rörramschassit är gjord av galvaniserad stål och karossdelarna är gjord av kompositmaterial för att minska kostnaden.
Enligt Philippe Guédon är första generationens Espace riktad till unga konduktörer, främst manliga köpare men också en del kvinnliga konduktörer som gärna skjutsar barnen till skolan och tre och ett halvt år efter första säljsuccén tillkom en så kallad "Andra fasens" Renault Espace, en ansiktslyftning jämfört med originalet och det var därför som Renaults designteam ville ha en personbilsinriktad frontparti med framlyktorna som efterliknar sedanmodellen R21 och permanent fyrhjulsdrift från svenska Haldex ingick i modellutbuden TXE och 2000-1.
1991 var sista året då Espace Mk1 tillverkades innan den andra generationen skulle faktiskt ankomma efter 191 694 exemplar, varav 360 som möblerades om till taxibilar runtom i Frankrike under 80-talet.
Här är en intressant film om tillverkningsprocessen av första generationens Espace från 1989
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar