torsdag 7 maj 2020

Sagan om Renault Scénic - Del 1

I det första avsnittet ur denna sagolika serie kommer jag blicka tillbaka till hur originalet inom mini-MPV: ns segment skördade en enorm succé världen över.


Första generationens Renault Scénic spåras till konceptbilen med samma namn från 1991, designstudien formgavs av Anne Asensio redan före den riktiga produktens officiella lansering november 1996, cirka en månad efter storebrodern Espace.

Syftet med Scénic är att den bygger på halvkombin Méganes bottenplatta, har en mer kompakt storlek trots längre axelavstånd än Mégane och har en generös utrymme både framifrån och på andra sätesraden.
Marknadsmässigt hade Scénic sålts för första gången som mellanstor MPV eller "Compact Family Tourer" som det kallas i Storbritannien, grundpriset i varje fall var snäppet högre än en vanlig halvkombi och förblir konstant med konkurrens från de största rivalerna i segmentet, i början hade Renaults ledning sagt att det skulle bli en nyckelmodell i programmet från och med första försäljningsåret 1997 och produktionen på fabriken i Douai nådde en stark uppgång från 450 tillverkade exemplar per dag till nästan 2 500 bilar per dag efter tredje kvartalet.

Första designintrycket är otroligt mer modern än vad jag förutspådde, fronten på de tidiga årsmodellerna är hämtad från Mégane ända tills designteamet ledd av Patrick Le Quément gjorde en kosmetisk ändring med nya framlyktor, kofångare och baklyktor hösten 1999.
Interiören känns häftig, simpel och lättillgänglig, hela instrumentpanelen är hämtad från halvkombin Mégane med de igenkända reglagen som rör luftkonditioneringen och radion som standard, i de senare årsmodellerna kostade navigationssystemet extra i tillvalspaketet, från modellutbud RT upp till RXE 16V är radion med CD-växlare standard tillsammans med lädersätena och förvaringsutrymmen är något av en familjevänlig extravagans, från och med de senare årsmodellerna finns ett litet fack på instrumentpanelen där man kan förvara mobiltelefonen säkert, askkoppen framför växelspaken var en smart liten detalj på sin tid och de små facken på golvet känns lite barnvänligt med tanke på baksätenas höga placering trots att de är individuellt borttagna för lastutrymmets skull.

Prestandamässigt var motorerna på första generationens Renault Scénic tillgängliga sedan den vann utmärkelsen "Årets bil" våren 1997, de vanligaste bensinmaskinerna på 1.4 respektive 1.6 liter från de tidiga årsmodellerna levde fram till våren 2000 då de blev ersatta av en lite starkare 1.8 liters maskin samtidigt som fabriksarbetarna monterade den mer bränsleeffektiva dieseln på 1.9 liter och 105 hästkrafter, Volvomotorn på två liter och 140 hästar var ganska populär hemma i Frankrike eftersom 60 procent av Scénic-ägarna föredrog den mer tillförlitliga maskinen från den svenska fabrikatet än dieselmotorerna, den sistnämnda fick våra svenska Scénic-ägare mer förtroende än bensinmotorn på grund av tystheten inuti kabinen såväl bränsleekonomin.

Vanliga Scénic är en fröjd både designmässigt och ute på vägarna, redan i början på april 2000 presenterade Renault en fyrhjulsdriven Scénic med tilltalsnamnet RX4.
Orsaken till varför denna äventyrliga version av Renaults kompakta familjevagn är sällsynt på Europas vägar är ganska enkelt, det är till dem som inte har råd med en Range Rover och lägga all besparing med en off-roader som kostar mindre än bjässen med en stor V8.
Scénic RX4 har fått tolv centimeter högre markfrigång än den vanliga modellen, centraldiffen är specialiserade av Magna Steyr, kofångarna är gjorda av kevlar, reservhjul på bakluckan och bakre hjulupphängningen har fått tyngre förstärkningsbalkar som absorberar ojämnheter i olika typer av underlag.

Mellan 1997 och 2011 har Scénic av den första generationen sålts över 2.8 miljoner exemplar världen över om man räknar in antalet sålda i Argentina, i Europa däremot var den nedlagd år 2003 till nästa generations favör.




Presentationsfilm om Scénic I årgång 1996


Här provkör Ginny Buckley första generationens Scénic våren 1998


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar