torsdag 14 maj 2020

Sagan om Renault Scénic - Del 4

Dagens exklusiva inslag kommer att handla om Scénic i sitt nuvarande form, den fjärde generationen sedan originalet tillkom på mitten av 90-talet.


Våren 2016 presenterades en ny generation av Renaults klassledande Scénic med ny teknik, nya former och miljövänligare drivlinor.
Designen härstammar från studiekonceptet R-Space Concept från 2011 med det nya formspråket som först sågs på kompakta crossovern Captur men trots den djärva looken är den fortsatt betraktad som en mini-MPV i SUV-manér.

Från sidoprofilen har formgivaren gjort en bågformad A-stolpe, skarpa linjer från B-stolpen ända ner till bakvagnens skulptur och en flytande framvagn som eftertraktar den aerodynamiska effektiviteten, tack vare en förbättrad aerodynamik kan luftmotståndet bli reducerad eftersom den bygger på Renaults nyligen uppdaterade CMF-plattform tillsammans med Megane IV respektive Nissan Pulsar.

Bakvagnen på femsitsiga Scénic lutar i tre graders vinkel på grund av just återblicken på originalets designtänkande, det är ju nästan som att se tillbaka till det förflutna men med en modernare inblick, LED-lyktorna bak är lånade från Clio med små justeringar och från annat håll hade den större Grand Scénic en annorlunda arkitektur på bakvagnens form, det är ju därför som formgivarna på Renaults forskningscenter valt att ge Grand Scénic de L-formade baklyktorna fördelen trots att den höll på att likna en Espace på det viset.

Inne i kabinen är instrumentpanelen annorlunda jämfört med den utgående Scénic III, för första gången sedan originalet sitter mätarna där den ska vara men för mig komforten på förarsätet inte är som den ska, varför använder man Nappaläder som standard på alla modellutbud och på tal om mittkonsolen är navigationsskärmen, luftutblåsen och klimatanläggning hämtade från de större modellnamnen Espace och Talisman liksom den nya multifunktionsratten.
Flexibiliteten är fortfarande högklassig med fortsatt bra benutrymme i baksätet, tyvärr är baksätena delbara i två stadier, d.v.s. 40/60 istället för den gamla tredje generationens arrangemang och det allra mest praktiska för en populär bil i klassen är utrymmet i skuffen, vanliga Scénic IV sväljer 572 liter medan den sjusitsiga Grand Scénic har cirka 765 liter om de två extra sittdynorna fälls ner.

Valet av motorer håller fortfarande måttet, alla är fyrcylindriga i både bensin och diesel tillsammans med dieselhybriden i begränsad utgåva.
Idag kan många ägare av Scénic IV föredra 1.3 liters bensinmaskinen på 103 kW och 240 Newtonmeters vrid, i Tyskland, Belgien och Sverige däremot den starkare versionen av 1.3: an ett bra val, maxeffekten är på 163 hästkrafter, 0-100 på 9.1 sekunder och utrustas antingen med en sexväxlad manuell låda eller en sjustegad halvautomat med dubbelkoppling.
Fyra utbud finns att tillgå, bland andra Life och Business Edition, dyrast är Intense med mer standardutrustning inklusive backkamera, parkeringssensorer, trötthetsvarnare, avåkningsvarnare, Bluetooth-uppkoppling och Andrid Auto.

De tre saker som jag kritiserar mest är åkkomforten, tillbehören och servicekostnaderna, för det första känns den elektromekaniska styrningen lika lättmanövrerad som de två föregångna generationerna, fjädringen har en ganska styv karaktär även om framvagnen kränger lite för mycket i snäva svängar, vindtjut i höga farter på motorvägen kan därmed distrahera förarens koncentration och tyvärr så lutar bakåtsikten åt den negativa sidan.
Bland tillbehören är tjugo tums fälgar med diamantslipning inget för mig, det kostar dyra pengar om man får dem med fabriksmonterade sommardäck från Michelin, navigationssystemet har en långsam reaktionstid och är mer svår att använda jämfört med Volvos respektive PSA-gruppens och Volkswagens infotainmentskärmar.
Generellt är servicekostnaderna svindyra, speciellt lampbyte både fram och bak, oljefilter, kamrem och batteriunderhåll, allra värst för framtida Scénic-ägare lär vara allvarliga problem med den elektriska parkeringsbromsen plus diverse fel med turboaggregatet och oljud från differentialen i versioner med automatlåda.

Den nuvarande generationens Scénic kan leva vidare om inte fyrhjulsdriften och upphöjd markfrigång fortsätter att stärka sitt rykte än idag, det har gått fyra generationer sedan den första chassit rullade av bandet 1996 är Scénic fortsatt en bra bil med god karaktär.








Fullständig recension av Scénic IV med Matt Watson


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar