I ett möte med ACO: s vice VD Alain Bertaut fick den nu framlidne irländaren säga till honom "Jag har varit inblandad inom bilsporten sedan ett par år tillbaka och inte hört talats om en 675: a förut, vad är en 675: a för något".
LMP675 betyder att de mindre prototyperna väger lättare än de stora LMP1-bilarna och har mindre spårvidd som aktuell fördel, i och med MG: s comeback till banracing kunde Martin lägga märke till att bränsletankens volym på 90 liter låter för mycket men Frank Dernie; mannen från Williams F1: s designteam gjorde klart pappersarbetet tillsammans med chassiutvecklaren Julian Sole på fabriken i Cranfield respektive forskningscentret flera kilometer bort.
Den grej som definierar projektet hade varit budgeten, biltillverkaren MG var i total härdsmälta efter att ha blivit köpta av BMW ett par år tidigare, deras största akilleshäl gick till motorbygget och de anställda har inga stålar kvar för att bygga en motor från första början, debatten pågick innan Martin Birrane vände sig till AER och konstruerat en turbomatad fyrcylindrig maskin på två liter som producerar 500 hästkrafter, cirka 110 mindre än favoriterna Audi och deras dominanta R8 LMP900.
Hugh Chamberlain var toppnamnet som drev MG: s fabriksteam i två år, han kom på en bra idé på tävlingsfärgerna, varför inte måla båda bilarna grönt och mörkgrått och inför den 69: e upplagan av Le Mans 24 timmars anställde han sex förare som försvarar Unionsflaggans färger.
Anthony Reid och Warren Hughes hade stora erfarenheter i standardvagnar, Jonny Kane och nordirländaren Kevin McGarrity var debutanter i sammanhanget medan de f.d. lagkamraterna i Brabham F1 Julian Bailey och Mark Blundell delade sittbrunn i bil nummer 33, den sistnämnde hade bra erfarenheter på Circuit de la Sarthe, inte minst kvalrekordet från 1990 och segern från 1992 med Yannick Dalmas och Derek Warwick i en Peugeot 905.
Enligt Anthony själv hade bilen otroligt bra aerodynamik tack vare upplevelserna från IndyCar, bilen var lätt i tjänstevikt, däcken tillåter ganska hög prestanda och jämfört varvtiderna med Audi under torsdagens kvalpass eftersom den kunde lika snabbt som LMP1-bilarna.
Kevin McGarrity poängterade att kollegan Mark var utan tvekan en snabb förare men efteråt så läste han utskriften från telemetrin och vet att den förstnämnde var tre tiondelar snabbare över ett varv.
Blött underlag hjälpte de lättare LMP2-bilarna än de stora favoriterna, allting gick bra tills Mark Blundell körde upp sig till en tredjeplats sammanlagt två timmar och fyrtio minuter in i loppet, före däck- och förarbytet åkte veteranen genom sandfållan på grund av hög ingångshastighet vid depåinfarten, lämnade över till Julian Bailey innan vattendroppar penetrerade in i elsystemet över natten och båda fabriksbilarna tvingades bryta.
Till nästa upplaga där det var samma laguppställning som tidigare, det kunde ha blivit bättre då de var etta och tvåa i klassen, de hade bättre toppfart än Henri Pescarolos gröna bilar med Peugeotmotorer och efter en tredjedels distans fick bil nummer 26 kasta in handduken på grund av växellådsproblem medan Kevin McGarrity parkerade bilen vid midnatt med motorhaveri som primär orsak.
Efter två tåliga försök till att slå fabriksbilarna från Ingolstadt och början på MG Rovers kollaps hade Mike Newton ägt en då fabriksbyggd MG Lola som trimmades av Ray Mallocks företag, sedan dess är den kvar på världskartan fast i den historiska racingsammanhanget.
Här är det klassiska videoklippet från Le Mans med Mark Blundell år 2001
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar