Idag är jag en födelsedagsgosse, jag fyller 32 bast och det finns inget bättre än att öppna det allra finaste av present, när Pandoras ask lämnas vidöppet så vet jag att min anatomiska form svetsades i det allra djupaste och från och med nu kan jag lägga upp min personliga favorit av F1-race som gick i tävlingssäsongen 1992.
Årets sjätte deltävling gick på Jetset-staden Monte Carlo i furstendömet Monaco, jag hade några små minnen från detta race även om jag låg på rygg i kuvösen och hört Scorpions "Send me an angel" eka på högtalaren i sjukans behandlingsrum, med andra ord har jag lagt upp hela racet indelat i två delar på videodelningssajten Dailymotion och blicka tillbaka de 78 varven runt stadsbanan med den häftigaste bataljen om segern som etsades i mina ådror.
Tjeckiens moderna OS-historia är på distans trots att man fortsätter leverera en del medaljer på repertoaren, redan år 1900 gjorde de debut som Böhmens OS-trupp innan territorierna länkades som en kedja och format det forna Tjeckoslovakien mellan två olika skepnader, vid första halvan under ständig skräck och manifestationen i Prag 1968 ledde till en 21 år lång ockupation medan passionen för elitidrott kvarstod som nedtonad privilegium, från och med hösten 1989 har rättvisan skipats och landet brutit sig loss från det helröda skräckväldet och vid den tidpunkten kan såväl civila invånare som idrottsutövare semestra fritt utan besöksförbud eller andra restriktioner.
Det enskilda landets OS-kommitté formades en vecka efter Novemberkåsan och användes som institution till att forma unga talanger till respektive idrott, speciellt de fyra stora i agendan (fotboll, ishockey, kanotslalom & skidskytte) och deras första turnering hamrades på piedestalen i den norska skidorten Lillehammer 1994 medan Sommarolympiaden två år senare fick spelas i Atlanta, väl där hade antalet deltagare i truppen kondenserats från en stor kortege till bara ett hundratal på själva listan och elva medaljer tilldelades varav fyra färgades i den dyraste valören, kanotsprintern Martin Doktor vann två guld inom loppet av 24 timmar, forspaddlaren Stepanka Hilgertová åkte på en rejäl överraskning efter en tiebreak mot sin amerikanska konkurrent Dana Chladek och Jan Zelezný blev förste spjutkastare att säkra två raka guld i friidrottens teknikgren, efter succén i Atlanta satte han olympiskt rekord på Telstra Stadium trots hård press från engelsmannen Steve Backley i den andra kastomgången av sex möjliga.
I Aten hade antalet deltagare dubblats inför invigning, på tävlingsdagarna däremot fick de olika landslagens tränarstab se något annat än bara en körduglig skenmanöver, tiokamparen Roman Sebrle förväntade sig en häftig duell mot den då regerande världsmästaren Tom Pappas och uppstickaren Bryan Claye men efter tio tuffa grenar hade han skopat fram Tjeckiens enda OS-guld i den grekiska värmen om inte landsmannen Tomas Dvorak skadade sig efter hundrameterssprinten, höjdhopparen Jarek Bába tar med sig en värdefull bronsmedalj efter att ha blivit slagen av favoriten Stefan Holm och på roddarklubbens anläggning hade Jakub Hanák & Co. rätat till sina åror till en silvermedalj.
Från och med Beijing 2008 och framåt har medaljskörden nått samma nivå som på Atlanta flera år tidigare även om spjutkastningens tradition lever vidare med tiden genom just Barbora Spotaková och de resterande guldmedaljerna som registrerades på agendan togs av en lerduveskytt respektive en luftgevärsskytt, den största överraskningen på Storbritanniens huvudstad gick till Jarek Kulhavy i herrarnas mountainbike, han åkte otroligt fort i skogsremsan och gjort Todd Wells chanslös efter halva racet om inte han såg tyske landsvägsspecialisten Robert Förstemann bryta p.g.a. punktering, på Brasiliens kulturella stad Rio hade Lukas Krpáleks blytunga händer blivit viral, han spås ha vridit Elmar Gasimovs armar baklänges och gjorde mycket riktigt så innan han tilldelades guldet i judons tungviktsklass på herrsidan och upprepat den bedriften ett par år senare i Tokyo.
Högprofilerade utövare som Lipták och Prskavec; båda med Jirí i förnamn hade säkrat varsitt guld på en och samma OS-turnering i olika discipliner, med repetitiva snack om ordentliga skrällar kan finalen i tennisens damdubbel vara värt en förmögenhet och de tog guld minsann om inte Markéta Vondrousová mäktade till med silver dessförinnan och spjutkastarna Jakub Vadlejch och Vitezslav Veselý återinför kontinuiteten många år efter att veteranen hängde löparskorna på hyllan, till Sommarolympiaden i Paris har Tjeckiens Olympiakommitté skickat ut en del nyckelfigurer som jag skall följa på TV, bland annat Tomas Stanek i herrarnas kulstötning och herrlandslaget i beachvolley efter VM-guldet senast.
1994 års upplaga av Indy 500 skakades av intriger hos motortillverkarna och från resten av paddocken när Mercedes visade upp sig i full hemlighetsmakeri och undrar om receptet med en specialtillverkad V8 verkligen gör nytta, ganska förvånansvärt hade Al Unser Jr kvalat på Pole position med snittfarten på precis över 370 km/h genom de fyra varven i kvalificeringsveckan och fansen höjde ögonbrynen när de såg hans pärlemorlackade Penske brusa i hög fart med full turbotryck, senare på en vacker söndagseftermiddag den 29 maj kunde han och 32 andra förare göra sällskap på startlinjen med att sätta sig i bilen, spänna fast sexpunktsbältena, höra "The great command" innan motorerna varvas framför cirka 230 000 åskådare som sträcker sig mellan kortsidorna och huvudrakan.
På startkuren vevar tävlingsdirektören Wayne Sweeney den gröna flaggan för att dra igång "The great spectacle in motor racing" och själva starten verkar vara säker ur åskådarnas syn när de båda Penske-bilarna sticker iväg lite för fort och lämnade Raul Boesel på styva linan, i den röda Ganassi-bilen sitter Michael Andretti som åkte upp två placeringar från femte ruta trots skenmanövern från Al Jrs sida, efter mindre än fem varv på repertoaren kom den första perioden bakom säkerhetsbil och det är nykomlingen Dennis Vitolo som befarat tappat fotfästet ut ur kurva 4, hans fru Corinne såg ganska förskräckt ut vid depåmuren efter piruetten som påminnelse från 1985 med sedermera TV-analytikern Danny Sullivan i huvudrollen.
Omstarten skedde på det åttonde varvet mitt under ett reklamavbrott, störst fokus låg i bataljen om fjärdeplatsen mellan Arie Luyendyk, Mario Andretti och Eddie Cheever men före första omgången depåstopp för toppteamen skedde efter dagens första krasch, före detta Polesittern Roberto Guerrero sägs ha träffat betongmuren efter att bakvagnen på sin två år gamla Lola förlorat mycket grepp med turbulent luft som sipprat ur en bakomvarande bil och tyvärr för Mario Andretti är äventyret över, hans sista start på "The Brickyard" fick ett abrupt slut när elektroniken på sin Newman Haas-bil packade ihop, vid en ny omstart så leder den tvåfaldige mästaren Emerson Fittipaldi före Michael Andretti och sin egen lagkompis trea sedan han förlorade viktiga sekunder i samband med ett depåstopp och på södra kortsidan inträffade en jättekrasch, PacWest Racings teamägare tillika telekommagnaten Bruce McCaw kunde inte tro att en av hans bilar var inblandad i själva händelsen, enligt reprisbilderna hade Dominic Dobson krokat ihop med Mike Groff tävlandes för Rick Galles stall och det gick som en blixt ur klar himmel mitt i första kurvans ingång, under gul flagg fick kanadensaren Scott Goodyear traska in i depån för att byta ut det skurna däcket efter att ha kört igenom skräp som legat kvar på banan men troligen stått kvar med allvarligare skador.
Man drar igång racet igen på varv nummer 40 med de båda Penske-bilarna som etta och tvåa, efter att man visslat förbi södra kortsidan fick Andretti de yngre stöta på problem, han fick pyspunka jämfört med Goodyears under gul flagg, lämnade depån cirka två varv bakom ledarklungan och ironiskt nog kunde Michael pusta ut p.g.a. Eddie Cheever som fått en Stop & Go-bestraffning för omkörning under gul flagg, flera varv senare fick Jacques Villeneuve utföra en snygg omkörning på John Andretti och in på en tredjeplats samtidigt som Al Unser Jr kommer in för service med Emerson på rullen och han fick själv gå in och lägger på full tank på varv 63 av 200, den fjärde perioden bakom säkerhetsbil innehöll många omkastningar, först hade Hideshi Matsuda kraschat ut ur kurva 1, på motsatta sidan åkte John Paul Jr baklänges med passiv understyrning och Paul Tracy vars motor började ryka tills Nigel Mansell på väg in i depån blir påkörd bakifrån av Dennis Vitolo; den forne världsmästaren i Formel 1 klättrade ut ur sittbrunnen och grinar illa eftersom det läckte bensin ur avgassystemet, en smärtsam slut på helgen får man väl säga.
Scott Brayton låg på en femteplats efter 117 avklarade varv och mitt under service hade en närliggande domare sagt till Glidden Paints-teamets stallchef att personalen måste lyfta ut motorhuven och jobba på de mekaniska delarna men tvingas alltså bryta loppet p.g.a. strul i ena cylinderbankens förbränningskammare och Jimmy Vasser ger sig tillbaka i hetluften ombord en blåvit Reynard med Fordmotor från en fjärdeplats med ett varv bakom Villeneuve; radioproblem uppstod i ena änden av Team Penskes läger med drygt 35 varv kvar sett till längd i racets sista fjärdedel och med ett fullt service kvar innan målflagg ger förstaårsmekanikern från Sverige Mattias Jönsson; han till höger på skärmen klartecken efter tankning och diskussionen kring matematisk chans till en "Splash and fuel" höll på att dala.
Informationen på varsin dator talar sitt tydliga språk, på realtid så läser Johnny Basloff; Emersons Crew Chief hur många varv Al Jr har kvar på bensintanken men på varv nummer 184 hade brasilianaren krängt bakvagnen och mottagit en smäll in i muren, det blinkar gult tillsvidare när funktionärerna arbetar med att sopa bort skräp liggandes på marken och radiostrulet fortsätter för "Little Al" med femton varv kvar till målflagg, stallchefen Roger Penske fick tag på en griffeltavla i order om att skriva viktig information som överförs till en annan ingenjör som stod längre bort från depåmuren, meddelandet om bensinen är okej eller ej kom som en skräck hos andra team i olika riktningar, speciellt Forsythe Green med huvudmannen Gerry Forsythe på rodret och nästa meddelande lyder att Villeneuve ligger på en andra plats med fjorton andra bilar i smeten bakom säkerhetsbilen.
Efter att Stan Fox kvaddat sin bil med ett par varv kvar i kurva 1 där det skapade många problem nästan hela månaden från kvalveckan till Carburetion Day är saken klar, det blinkade ända in i mål och förhandsfavoriten Al Unser Jr vinner Indy 500 för andra gången och Team Penskes första sedan 1991, nykomlingen Jacques Villeneuve slutar på en bra andraplats med gott självförtroende i det strategiska spelet och Michael Andretti blir så småningom trea efter att ha tråcklat sig tillbaka upp i topp med en punktering som räddat hans framfart och på Victory Lane så njuter han av ett glas med kärnmjölk från mejeriet och mottager grattishälsningar från laget respektive släkten.
Ja, det här med finsk sisu på låt oss säga fyra hjul, ett par skidor eller löparskor är värt en förmögenhet, kanske kan kända namn som Grönholm, Mäkinen, Kankkunen, Salonen eller Häkkinen genom åren ristats på sportbilagorna i kvällsbladet Ilta-Sanomat efter triumferna vid garageportarna, på vintrarna är backhopparna, längdåkarna och hockeyspelarna de riktigt stora hjältarna med antalet VM-guld man skördat i medaljhistoriken och vad det gäller Sommar-OS är det en annan berättelse.
Som bäst för hundra år sedan placerade Finland på en andraplats i medaljligan efter att man vann fjorton guldmedaljer, tretton silver och tio brons med utövare som Paavo Nurmi, Albin Stenroos, Eero Lehtonen och Jonni Myyrä för att nämna några i friidrottens nostalgiska loggbok, näst flest guld genom deras magnifika OS-historia gick till de urstarka männen i grekisk-romersk brottning med 26 stycken och 1952 är värdskapet i Helsingfors ett faktum när Suomen Olympiakomitea skickade ut 258 direktkvalificerade utövare, här fick kanotisterna svara med fyra guld och ett silver oavsett längd i plant vatten om inte antalet bronsmedaljer dubblades enligt registret och framgångarna radades upp med minst tre eller fyra guld i programmet eftersom deras senaste bästa Sommarolympiad spelades i Los Angeles 1984 då Arto Härkönen respektive Juha Tiainen slog till i kastgrenarna ungefär samtidigt som roddaren Pertti Karppinens seger i herrarnas singelsculler.
Fram mot Seoul 1988 och längre fram i tidevarvet hade medaljläget stagnerat trots större fokus på bågskytte eller simning, med andra ord fyllde Heli Rantanen kvällstidningarnas löpsedlar efter att ha vunnit guldet i damernas spjut på friidrottsarenan i Atlanta anno 1996 och drygt fyra år senare fullföljde en annan utövare favoritskapet på tavlan nämligen en kulstötare i form av Arsi Harju; hettan i Aten gjorde att de två silvermedaljerna räckte inte till att rå på deras nordiska grannar i medaljligan men trendbrottet bröts bara för tillfället med guld på damernas lerduveskytte i Beijing 2008.
Kort efter det försenade Sommarolympiaden i Tokyo respektive Finska Lejonens efterlängtade guldmedalj i den senaste Vinterolympiaden skall jag följa ett par idrottare som vill bryta trenden med att aldrig fullfölja ett OS utan guldmedaljen runt kragen, det blir så om inte något problematiskt skulle inträffa på arenan och jag ville verkligen hålla ögonen vidöppet på den lovande stavhopperskan Wilma Murto respektive släggkastaren Silja Kosonen med nöjet å sin sida.
De regerande världsmästarna i fotboll vars OS-kommitté har höga förväntningar inför sommarens stora höjdpunkt på Frankrikes metropol men först ska jag ta en titt på deras medaljhistorik.
I de första åren som enskild nation kunde man alternera mellan olika arrangörsstäder p.g.a. inreseproblemen, för drygt 100 år sedan i Paris var antalet deltagare dubbelt än turneringarna från anno 1900 respektive 1908 och dess första historiska OS-guld vanns av herrlandslaget i polo vilket är en raritet, senaste gången Argentina vann fler än fem medaljer var i London 1948 vid tiden efter att man la ner automatkarbinen på marken, därefter rann formkurvan nedåt med elva raka OS-turneringar utan guld runt nacken bortsett från att man bojkottade resan till Moskva 1980.
Trendbrottet skedde med en mäktig skräll i Greklands varma klimat, på basketarenan i Elliniko utanför centrala Aten hade Los Albicelestes herrlandslag i basket tagit jätteklivet till OS-guld med spelare som Luis Scola, Leonardo Gutierrez och Emanuel Ginóbili som höll tillbaka USA: s rafflande attack i semifinalens andra halvlek, därefter i finalen så slog man Italien med 84-69 som slutsiffra och ungefär samtidigt fick Germán Lux hjälteinsats mellan stolparna leda till samma valör fast i herrfotbollen på Olympiastadion och man återupprepat bedriften i Beijing fyra år senare med superstjärnan Leo Messi och Sergio Agüero i full blås, natten innan avslutning hade landhockeydamerna med lagkapten Mariana Rossi hjälp till att slå Tyskland i matchen om bronset och när det pratas om diverse överraskningar i övriga sporter så gissar man på rätt kampsportare eller seglare, vid de två kommande spelen i London respektive Rio hade Sebastian Crismanich viftat ena hälen mot en konkurrents bröstkorg till guld i herrarnas taekwondo och judokan Paula Pareto vann finalen i damernas 48 kg-klass med hjälp av en Waza-Ari, sedan i herrarnas landhockey blev Agustín Mazzilli matchens lirare när Argentina spelade OS-final mot ett formstarkt Belgien bara för att favoriterna Storbritannien, Spanien och Republiken Irland skämde bort sig i gruppspelet och kvartsfinalen.
Från och med denna sommar kommer de sporttokiga i varenda vrå följa idrottsutövarnas väg till guld på fransk mark efter en tuff turnering i Tokyo med bara silver och brons i bollsporterna, i nuläget har man nominerat Lucas Guzmán som värdig kandidat till minst en medalj av den ädlaste valören i sin viktklass som kampsportare och kanske kommer landhockeygrabbarna upprepa succén från tolv år tidigare.
Den gröna flaggan med inslag av gult och blått med mottot "Ordem e progresso" som betyder ordning och framsteg har varit symboliken i Brasiliens idrottsliga framgångssaga, med fem VM-titlar i fotboll, flera VM-guld i volleyboll och anordnat Rio som arrangörsstad till 2016 års Sommarolympiad är följetongen inte riktigt slut ännu förrän man fortsätter att satta på den yngre generationens utövare med klara ambitioner, vägen till Paris kommer etsa sig i varenda idrottares ådror och landets frankofila herre Gil de Ferran var född i metropolens 10: e Arrondissement men drog flyttlasset till Sao Paulo för att satsa på en framgångsrik racingkarriär som lett till två ChampCar-titlar och en Indy 500-titel med Team Penske.
Vidare till Brasiliens skörd av OS-medaljer i portfolion och siffrorna säger allt enligt färsk historik, ända sedan debuten i Antwerpen 1920 hade man samlat hela 150 medaljer under listan av antalet sommarspel man deltagit i bortsett från de sköra åren som sträckt sig mellan 1960 och '76, målet på minst åtta medaljer på agendan löstes upp anno 1984 där Brasiliens Olympiakonfederation dubblat antalet registrerade utövare och i sin tur lyckats ta hem fem silver, ett guld och två brons, det dröjde fram till 1996 som de stora framgångssagorna hamnade på diverse dagböcker och löpsedlar på kioskerna utmed kustremsan, beachvolleystjärnorna Sandra Pires och Jacqueline Silva vann finalen mot sina landslagskollegor och vågorna flödade när seglarna tog hem varsin guldmedalj innan den festliga hemkomsten.
Tyvärr blev det ingen gyllene läge på Australiens största stad trots att man nöjde sig med sex silvermedaljer, en av de mest komiska klippen spårades på herrarnas maratonlopp i Aten 2004 när Vanderlei de Lima ledde med god marginal tills en planstormare gav honom en rejäl knuff mot vägrenen, han tilldelades en bronsmedalj istället men fått Pierre de Coubertin-priset för sin sportsliga etik och på samma OS-turnering fick herrlandslaget i volleyboll fira dubbelt när respektive lagkapten Ricardo Santos och Dante Amaral lyfte olivkransen till väders innan avslutningsceremonin, guldrushen väntas fortsätta genom de två kommande sommarspelen tills man festade på riktigt allvar i Brasiliens kulturella stad nästan hela augusti månad 2016, man har samlat hela nitton medaljer varav sju guld och de gick till lagsporterna plus några individuella akter i varsin sport och det bästa exemplet nålades på friidrottsarenans anslagstavla, stavhopparen Thiago Braz Silva lyfte båda kortsidorna till jubel när han vann en ganska överraskande OS-guld och gjorde Renaud Lavillenie respektive Piotr Lisek och Sam Kendricks chanslösa och in mot nästa turnering i Tokyo kunde man bättra på medaljnoteringen till 21 stycken varav lika antalet guld och silver som det var på hemmaplan ett par år tidigare.
Inför Sommar-OS som arrangeras i Frankrike har Brasiliens Olympiakonfederation satt upp mindre än 150 deltagare på listan med tillägg till landslagen i volleyboll på herr- och damsidan, individuellt fick ledningen skicka fram tolv kvinnliga gymnaster, nio manliga friidrottare och en jämn fördelning i bordtennis med syfte att slå de topprankade svenskarna Mattias Falck och Truls Möregårdh; fansen som reser till Paris från antingen Sao Paulo eller Rio kommer följa sina respektive favoriter i varsin sport, några exempel på dessa är amatörboxaren Vanderlei Pereira, kanotisten Ana Sátila och elitgymnasten Rebecca Andrade eftersom den sistnämnda är en värdig rival till världsettan som återupptog scenen efter farhågorna om psykisk ohälsa.
Danmarks OS-historik gick bättre och mer nämnvärt i Rio respektive Tokyo jämfört med mellanåren på 1900-talets andra hälft trots att man inte når medaljrekordet från London 1948.
Vi vet att det cykelvänliga landet hade producerat fler elitsatsande idrottare på två hjul per kvadratkilometer än någon annan nation i kvoteringssystemet, åtta av de total 29 medaljer vunnet av danska cyklister är av den ädlaste valören, fem av dem spelades på en velodrom och den allra mest kända av alla insatser gick till Dan Frost på poängloppet i Sydkoreas största stad anno 1988, seglarna stod för hela tretton OS-guld på repertoaren om inte en lokal sportjournalist på Danmarks Radio tyckte att herrlaget i rodd som bestod av Thomas Poulsen, Eskild Ebbesen, Viktor Feddersen och Niels Henriksen fyllde tidningsrubrikerna efter guldrushen i Atlanta 1996.
Lagsporter hade länge varit en minutiös svaghet när ens tränare vände blickarna på den taktiska tavlan, damlandslaget i handboll vände från underläge till braksuccé med tre raka guld vid millennieskiftet, en dopingskandal efter sommarspelen i Aten fick se en dansk kulstötare retroaktivt ta hem silvret på begäran av IOK: s ledning och antalet deltagare dubblades på de tre senaste turneringarna vilket inte stoppar Pernille Blume respektive Mikkel Hansen från att fullfölja drömmarna om att stå högst upp på podiet för åtta år sedan i Rio.
I år fick Danmarks Olympiska Kommitté skicka sex stycken kanotister, lika i antalet cyklister och bästa exemplet herrlandslaget i handboll eftersom de ville förstöra den kungsblåa dominansen i världsrankingen och spelaren som fansen i röda tröjor ville dra nytta av är målvakten Niklas Landin; han är i särklass den bäste både från öppet spel och vid straffpunkten med sina makalösa räddningar.
Beskedet kring Mazda som firade två miljoner sålda bilar med rotationskolvar i en liten motorblock kom som en värdefull belöning, i en artikel skrivet av Robin Törnros på Teknikens Värld hade det japanska bilfabrikatet hållit fanan högt med dess mekaniska under men en grej som höll ägarna koll på var värdeminskningen och till viss del hade den fallit lavinartat, kanske p.g.a. de dyra servicekostnaderna.
I motorsporten blev wankelmotorn rätt så ökänd ur olika milstolpar, 1977 fick sportcoupén RX-3 med små modifikationer lite credit jämfört med bjässen BMW 3.0 CSL vid samma tidsålder och TV-analytikern Neil Crompton som tonåring fällde några glädjetårar när han hörde den surra som en mygga i campinglägret mellan Sulman Park och Reid Park, femton år senare kunde löpsedlarna skrivas om genom Mazda 787B: s överväldigade knall på Le Mans och märkets stationschef sa i ett möte med datorprogrammeraren Kazunori Yamauchi att denna sportprototyp kommer återfinnas på en serie TV-spel med ett stort G och ett stort T i omslaget, jag pratar om Gran Turismo-serien och gjorde sin medverkan redan 2001 i den prisbelönta Gran Turismo 3 A-Spec och framåt genom den virtuella livscykeln.
En annan önation som jag skall hålla koll på inför årets stora höjdpunkt i sportkalendern är den med rugby som favoritsport och innan avspark utförs en ritual som kallas "Haka", idag kommer jag skriva en liten artikel om Nya Zeelands OS-historik genom åren.
I de tidiga åren hade man vunnit minst en medalj åt gången före modernisering av infrastrukturen hos olika idrottsförbund, däribland Cycling NZ som är Nya Zeelands Cykelförbund och från och med 1984 hade man satsat för fullt på rodd och kanotsprint, man hade stått för åtta guldmedaljer i Los Angeles, sju av dem till havs om man räknar in Russell Coutts tursamma seger i herrarnas finnjolle och störst uppmärksamhet på tidningen NZ Heralds sportbilaga gick till kanotisten Ian Ferguson med lagkompisen Paul McDonald; fyra år senare i Sydkorea så vann man fler bronsmedaljer än guld trots att man begränsar antalet delegater i den olympiska kommitténs namnlista.
Velodromen i Aten 2004 är ett mästerstycke, bara fråga Eurosports mångårige cykelkommentator Roberto Vacchi om duellen i damernas jaktstart mellan Sarah Ulmer och Katie Mactier från Australien, stämningen kändes nästan identiskt som på en rugbymatch i Eden Park och spurten mot mål räckte till världsrekord, därefter hade OS-guldet delats ut och vattnet rann ur Sarahs ögon när nationalhymnen hördes på podiet.
I de följande turneringarna (London, Rio & Tokyo) så fortsätter succésagan med att ta in fler deltagare och kvotera dem sett till jämlikheten mellan grabbar och brudar, guldmedaljerna i rodd och segling skapade ebb och flod i överfallsvärnen varpå kulstötaren Valerie Adams kast över arton meter ledde till ren glädje på Olympiastadion men guldmedaljen tilldelades retrospektivt p.g.a. dopingavstängningar från andra atleter, kanotisten Lisa Carrington klev fram på podiet för ett par år sedan i Japan med tre raka guld på en och samma OS-turnering och klarade av samma bedrift som Janica Kostelic hade gjort många år tidigare på den alpina skidåkningens skrämmande banor i Salt Lake City.
När Nya Zeelands flagga vevas av delegationens fanbärare i Paris har jag lagt in ett par idrottare som jag skall sätta extra fokus på, i friidrottens teknikgrenar är Thomas Walsh en viktig kugge bland kulstötare på elitnivå och ville bland annat slåss mot bjässarna Joseph Kovacs och Ryan Crouser medan Eliza McCartney har siktet inställt på en finalplats i damernas stavhopp och möta regerande mästaren Katie Nageotte i höjder över 4.90 m, mer intressant är den lovande simmaren Erika Fairweather när hon landar i CDG Airport som regerande världsmästare senast.
1967 års upplaga av Formel 1-VM vanns av Denny Hulme i en grön cigarrformad vagn med en egentillverkad Repco V8 baktill, han bröt bara ett race och det var på Autodromo Nazionale di Monza när han parkerade med en sönderkörd topplockspackning, kronan på verket är tydligen hur klart och koncist han körde på de permanenta banorna ute i Europa, däribland två raka andraplatser på de två första deltävlingarna i dess livscykel eftersom föregångaren hunnit tävla färdigt i Sydafrika, Monaco, Nederländerna och Belgien.
Många år efter Dennys matchvinnande insatser anno 1967 hade biltidningen Teknikens Världs ledande kolumnist Linus Pröjtz provkört och skrivit en exklusiv artikel om just Brabham BT24, vi vet att det hade gått cirka 58 år sedan Sir Jack Brabhams stora bedrift året innan med ett av de mest solklara målen som aldrig uppnåtts i Formel 1: s milslånga historia, australiensaren blev förste man att vinna både förartiteln och konstruktörstiteln i en egentillverkad bil, därmed står hans BT19 på en museisockel hemma på motorutställningen i Bathurst och enligt Linus fick han tillägga att dörrarna öppnades några årtionden innan Ross Brawn köpte till sig British American Racings aktiekurser, arbetade med resten av ingenjörsteamet med det tänkta Honda RA109-chassit, skruvade dit en Merca-spis bakom bensintanken och vips så vann man båda titlarna på direkten med åtta segrar i bagaget, sex stycken till Jenson Button och två till Rubens Barrichello men tyckt att den förstnämndas resa var ännu mer hårresande än säsongen 2009 med de strama aerodynamikreglerna.
Att hitta en känd rallystjärna som var så poetisk med sin artikulation är ofta en sällsynt tillgång, än så länge är den här gossen en legend i egen regi p.g.a. flera saker som gjort honom ganska lyrisk både på och utanför servicetälten, livet med fyra hjul runtom och rattkransen i centrum känns som ett mästerverk i ateljén och hela Nordens stora mästerchaffis hade uppdraget att uppnå olika mål på sitt CV.
Smeknamnet "Rallyvärldens poet" är orden som definierar Ari Vatanens långa karriär framför startrampens ljusblixtar, i tonåren fick han lära sig hur man bredsladdar på hal is på en bred sjö utanför byn Tuupovaara i Norra Karelen, han var en naturbegåvning på långa vägar och likt andra stjärnskott som Peter Brock inom standardvagnsracing och Jim Clark i formelbilar har talangen talat sitt tydliga språk, 1981 var han en av förarna som världspressen ville hålla ögonen på genom just världsmästartiteln i en Ford Escort RS1800 men i mitten av 80-talet fullföljde finnen sitt livs stora dröm, att tävla för ett fabriksteam ledd av en gammal bekant till Hannu Mikkola; fransmannen Jean Todt och på Tour de Corse anno 1984 är Peugeot 205 T16: s jungfruresa en lyckad sådan och jag som rallyfantast tror att den här lilla rackaren med permanent fyrhjulsdrift och fyra cylindrar klassas som hans första älskling även om huvudpersonen själv lärde sig tala flytande franska med Peugeot Talbot Sports tekniska team, han skulle ha slagits om VM-titeln 1985 innan det ofattbara skulle hända.
Han lurade döden i Argentina efter en hemsk olycka och rehabiliterat sig i vildmarken under de där tio månaderna före återkomsten på sin sedvanliga arbetsplats, förartitlarna i Peugeot överlämnades till sina landsmän och precis när Lejonen får fortsätta med sin elitsatsning i Dakar-rallyt fick Ari dyka upp i bättre form trots riskerna, han vann äventyret i Västafrikas sanddyner hela fyra gånger om man räknar in den senaste med grannen Citroën ledd av Guy Fréquelin som förbundskapten.
Här ska jag lägga upp några citat från Ari med egna ord:
"Jag kan inte förklara vart min passion kommer ifrån, ur min sinnesro fanns det inget att uppmuntra min vägledning, jag vet inte men det kom djupt inifrån och är en del av existensen. "
"Vi är alla gudagivna begåvningar och vi tror att alla har en speciell roll att spela i vår miljö. "
"Körningen har varit penseln som jag målade livet med. "
"Man saknar en del segrar men man får aldrig ha det tråkigt. "
"Att köra en bil är som musikinstrument, det gläds men behövs en god stämma. "
Inför årets Sommarolympiad i Paris kommer jag sätta färg på en av elitidrottens mest stjärnspäckade nationer, landet som hade producerat en myriad av sprinters både på herr- och damsidan med tider på strax under 10 sekunder för bjässarna respektive tider under tolv sekunder för de excentriska kvinnorna, med andra ord är Jamaicas OS-historik lite nyrikt om inte majoriteten av medaljskörden lade stora summor i friidrottens värld.
Allt detta började med hundrameterssprintens "Iron Man" som lyfte hela "Fågelboet" i Beijing anno 2008, den fullkomligt urstarke Usain Bolt slog ena näven på bröstkorgen genom att krossa motståndet med nytt världsårsbästa på 9.68 och det räckte till det första av flera OS-guld i karriären, ett år senare på VM i Berlin så spräcktes världsrekordet med ynka tiondelen men i OS-nivå var den här grabben i toppform nästan hela tiden med vardaglig snack om medaljerna som togs i London respektive Rio i fyra års mellanrum, efter Bolts avskedsfest tillkom nya medaljer från andra veteraner i sprintgrenarna fast på damsidan när Elaine Herah pulveriserade sitt världsårsbästa i Tokyo senast med tillägg till landslagskollegorna Shelley-Ann Fraser-Pryce och Veronica Campbell-Brown som delade antalet medaljer i OS-sammanhang med deras manlige rubrikmakare.
En ny generation sprintstjärnor är på väg att bära den gulsvarta matchstället med stolthet på Saint-Denis utan några osäkerheter i förväntningarna, det jamaicanska landslagets förhandstippade favoriter som jag kommer följa är Tony Watson i herrarnas 400 meter och några damer som blev kända för sin uthållighet, bland andra Janieve Russell på samma tävlingsdistans och medaljkandidaten i hundrameterssprinten Shericka Jackson; det kommer bli riktigt intressant.
Att bära en kilt eller folkdräkt på "17 Mai" låter i varje fall traditionsenligt i orter som Stavanger, Arendal eller Oslo, när idrotten länkas ihop med festligheter kommer man vara högljudd i duell mot din närmsta granne med nästan samma språk och här kan Norges OS-historia på modern tid förevigas inför Sommarolympiaden i Paris om ett par månader.
Majoriteten säger att Norge förenas med skidsporter inte får kalla fötter när man har längdåkning och skidskytte som nationalsport med kända utövare som Björndalen, Hanevold, Alsgård, Thingnes Bø, Skjelbreid och Andresen; i sommarspelen däremot är det kastgrenarna i friidrotten eller varför inte triathlon vara bättre på det kortsiktiga, vårt kära grannlands mest framgångsrika Sommar-OS spelades längre bak i tiden då Antwerpen var arrangörsorten för idrottsturneringen 1920, 194 deltagare registrerades på inrullat papper och vunnit 31 medaljer varav tretton guld, snacka om sådana siffror och ådragit bara ett par tuffa år utan medaljer på Olympiatoppens repertoar (LA 1932, Tokyo 1964, CDMX 1968 & Rio 2016).
Mellan 1988 och det försenade OS: et i Tokyo senast hade medaljfördelningen legat emellan 5 och 10 stycken totalt p.g.a. den hårda konkurrensen, ta till exempel Barcelona 1992 när en viss Knut Holmann räknades som guldkandidat men föll på målsnöret med silver respektive brons och brottaren Jon Rønningen vädrade guldet till väders efter en högintressant final mot Europeiska föreningslagets Alfred Ter-Mkhitaryan, efter Vebjørn Rodals gyllene löparväg i Atlanta hade förväntningarna på fler än två guld skrivits på agendan i Sydney år 2000, dubbla OS-guld till veteranen Holmann och vem trodde att spjutkastningen producerade två olika mästare genom tre raka turneringar, först ut var Trine Hattestad med ett långt kast i förgrunden följt av Andreas Thorkildsen båda gångerna (Aten '04 och Beijing '08) med tillägg till damlandslaget i fotboll.
Vägen till guld sinade fyra år efter handbollsdamernas stratosfäriska matchbild på en av Londons inomhusarenor, sommarspelen i Rio renderades med bara fyra bronsmedaljer innan Kristian Blummenfelt och "Sandvolleyballgutta" vet vart skåpet skulle stå, inför vandringen till arenorna på fransk mark ska jag hålla ett extra öga på Narve Nordås; landslagskollegan till bröderna Ingebrigtsen i medeldistanslöpningen, tiokamparen Sander Skottheim och Armand Duplantis likgiltige rival Sondre Guttormsen.
För inte riktigt länge sedan hade jag skrivit en lång lista av favoritlåtar ur Formel 1-säsongen 1996 och gick otroligt bra, idag ska jag lägga upp alternativen i året som gått.
Våren 1996 radades med blandade känslor inom racingvärlden, vem hade trott att Martin Brundle klarade sig från allvarliga skador på Albert Park och på CART-seriens andra deltävling i Rio råder också chockerande bilder i direktsändning, landsmannen Mark Blundell överlevde en hemsk krasch i uppemot 280 km/h och i slutskedet blev det hemmaseger genom André Ribeiro framför rofyllda fans på huvudläktaren, i skymundan släppte Mark Knopfler sin första debutalbum "Golden heart" som soloartist efter att ha lämnat frontmannens huvudroll i musikgruppen och ingår också singeln "Darling pretty", en bra låt får man väl nog säga.
Andra låtar som hördes på högtalarna innan sommarsolståndet tog fart är mångt och mycket rebelliskt per automatik, med gitarrsträngarnas läten i programmet så hade jag redan fyllt fyra bast när jag föreställde mig hur det hade varit med livet innan jag växer upp på grundskolans lokaler, jag tycker i varenda detalj om hur Peter Beveridge komponerade ackorden till "2000 and beyond" eftersom låten var en raritet bland dem som försöker hitta titeln på Internet och det tog flera år innan den laddades upp på olika sajter, ja och det är en "blessed relief".
Jag fick spendera en hel sommar rota till en nyköpt matematikhäfte som låg gömd i vardagsrummets bokhylla och avsiktligen ritat för många snedstreck vid de tre första sidorna, har begått för många misstag och gjort mig oförskämd på långa vägar men trots detta har musiken plus bilsporten räddat mig med något lugnande i det lilla TV-skärmens förstärkare, jag syftar på Tim Booths "Dance of the bad angels" inklusive Manic Street Preachers "A design for life" och överraskande nog hade de här låtarna varit medverkande på topplistorna över en kort tid.
När hösten kom är det nog rätt läge för mig att summera hur det gick till i slutfasen av olika formelbilars antiklimax, jag hade redan skrivit en liten bit om Italiens GP 1996, några spalter om Damon Hills efterlängtade VM-titel på Suzuka men det fanns en kontroversiell sak gällande en våghalsig omkörningsmanöver nedför "Korkskruven", finalomgången på Laguna Seca borde ha vunnits av mannen som kan banan utantill, ni vet Bryan Herta men fått se sig omkörd av Alex Zanardi som dyker djupt in i bromspunkten och tagit "fågelvägen", det är fullkomligt sanslöst.
De tre låtarna som musikrecensenterna fått skryta om på kontoret fått nästla sig bland Topp 10 på musiklistorna runtom i världskartan, allra tydligast var "Govinda" av Kula Shaker, "The beautiful ones" av Brett Andersons grupp Suede och min största favorit är ju Spice Girls med listettan "Say you'll be there", imponerande.
Så, nu är det rätt läge att lägga upp ännu en liten video på listan som rör klassiska klipp i F1-kretsen och jag hade känt mig otroligt hajpad efteråt när ljudet på en Judd V8 inte hade tillräckligt med kläm jämfört med Hondas 3.5 liters V10: a bakom Alain Prosts McLaren men se här, förre världsmästaren Nelson Piquet Sr. körde riktigt bra i kvalet om inte racet var en annorlunda story.
Journalisten Al Suttie på Autocars redaktion lade upp ett bildspel med prisbelönta bilar som burit på en av världens kanske bästa recept, en V8 med antingen bakhjulsdrift eller AWD beroende på konfiguration och det är därför som jag ville skriva något positivt om hur den här motorn med brutal kraft etsat sig i varenda fanatikers blodomlopp, jag älskar att höra V8: ans jättelika brus i hög fart.
Inom den brittiska motorindustrin var Rovers V8 i drift ganska länge skulle jag säga, hela 37 år får man väl räkna när en viss ingenjör fick tag på en oanvänd motorblock med tätningar som slängdes på någon återvinningscentral utanför Detroit, redan under 1960-talet var arbetet färdigställd när själva motorn snurrades för första gången på löpande band i en av de viktigaste bilarna på den dåtida marknaden, lyxsedanen Rover P5 och genom åren hade den här maskinen prytt motorrummen på en Range Rover ur olika generationer, en TVR Griffith 500 eller varför inte en TVR Chimaera som jag älskar väldigt mycket om inte slagvolymen på 4.3 liter med direktinsprutning sålde riktigt bra genom hela nittiotalet och även passat bra med en Rover Vitesse.
På modern tid hade tyskarna gjort något magiskt med sina åttacylindriga maskiner, hos BMW hade en del purister sagt att induktionsljudet på V8: an ur en E39 M5 blivit mer igenkänd innan den dyrare V10 som lyftes ur en Williams F1-bil nedtonats trots åkomman med halvautomatlådans växelrespons, forskarna på AMG: s faciliteter däremot är annorlunda bara för att de anställda ville hellre bygga motorn på 5.5 liter eller de senare på 6.3 liter för hand och det kräver extra omsorg men soundet är lite likt en muskelbil ungefär.
Jaguars storslagna V8 med överladdning på 4.2 liter levde på lånad tid gentemot Audi som tog hjälp av Lamborghini för att lägga på en lättare vevaxel i motorn som driver första generationens R8, i Maranello av alla ställen hade killarna på gjuteriet varit så pass lyriska kring motorn som fått den mäktiga hingsten ingraverat på insugskammaren, med 355: ans succé ända till den senare 488 GTB fick dess hjärta bulta som en musikalisk symfoni, bättre än någon annan fabrikat i bilindustrin.
Asfaltsrallyt runt Mosellands vingårdar länge varit ett vykortsställe bland åskådare som vallfärdat dit för att se bilarna kränga med styrväxeln i hög fart, en bråkdel av fansen vid de första upplagorna hejade fram de finska lejonen medan majoriteten, ni vet några tjecker som visat stöd åt Jan Kopecky och flera hundra tillresta Citroën-fans kom hit för att räcka signalhornen när Sébastien Loeb rundar förbi.
Här kommer jag däremot lägga upp en ganska fascinerande videoklipp ombord fransosens lagkompis, spanjoren Dani Sordo som guidar oss genom rallyts femtonde specialsträcka med noter upplästa av kartläsaren Carlos del Barrio.
Med drygt en månad kvar till Le Mans 24 timmars ska jag därför med raffinerad teknikalitet lägga in en del fina foton som togs under Spa 6 timmars när bilarna visslar uppför Eau Rouge, nedför Pouhon och genom Blanchimont i full blås, allt från kvaldramat ända in till lördagens race framför fullsatta läktare. Tidigare på Imola hade vädret ställt till problem med valet av rätt sorts däck, något som AF Corses tekniska team inte handskats med efter att ha förlorat försprånget till Toyota som vann före två Porschar trimmade av Team Penske medan "Il cavallino rampante" nöjde sig med bara en fjärdeplats framför hemmafansen.
Veckans BoP-bestämmelser gjorde många Ferrari-fanatiker besvikna efter att ha dominerat kvalet senast på Imola trots att man sjabblade bort segern då hällregnet rann i fel tillfälle, tolv kilo extra och ännu mindre kraftåtgång känns som en tuffare utgångsläge jämfört med Porsche, Peugeot, BMW och Lamborghini som förlorat en eller två kilowatt gentemot siffrorna från tidigare diagram.
Här i denna kolumn skall jag nåla fast de bästa fotona som togs på genrepet inför årets stora höjdpunkt som alla runtom drömmer verkligen om.
Torsdagens fria träning
Fredagens kvalpass
Hypercar Pole position - #5 Porsche Team Penske (Matt Campbell - AUS)
2: a ruta - #2 Cadillac Racing (Alex Lynn - GBR)
3: e ruta - #99 Dempsey Proton Racing (Julian Andlauer - FRA)
4: e ruta - #12 Hertz Team JOTA (Callum Ilott - GBR)
5: e ruta - #6 Porsche Team Penske (Kevin Estre - FRA)
6: e ruta - #8 Toyota Gazoo Racing (Brendon Hartley - NZL)
LM GT3 Pole position - #85 Iron Dames (Sarah Bovy - BEL)
2: a ruta - #46 Team WRT (Ahmad Al-Harthy - OMN)
3: e ruta - #91 Manthey Racing (Yasser Shahin - AUS)
4: e ruta - #59 United Autosports (James Cottingham - GBR)
5: e ruta - #27 Heart of racing (Ian James)
6: e ruta - #54 Vistajet Racing (Thomas Flohr - SUI)
Lördagens race
Segrare i Hypercar - #12 Hertz Team JOTA (Stevens/Ilott)
2: a - #6 Porsche Team Penske (Estre/Lotterer/L. Vanthoor)
3: a - #50 AF Corse Ferrari (Nielsen/Fuoco/Molina)
Segrare i LM GT3 - #92 Manthey Racing (Bachler/Sturm/Malykhin)
Vid 1990-talets början kröp Alfa Romeo ut ur finanskrisens slukhål efter bolagets nationalisering cirka två årtionden tidigare, efter att man fått fram en tredjedels aktiekurs ur Fiatgruppen kunde någon från Alfas ledning på bolagsstämman i Milano dra ut bläckpennan och satsa på ett par nyårslöften, ta fabrikatet tillbaka på racerbanan och höj vinstmarginalen gentemot konkurrensen. Allt detta resulterade i att modell 155 vunnit en drös med titlar i den internationella standardvagnskretsen, Superturismo Italia 1992-'94 och senare 1997, BTCC 1994 med Gabriele Tarquini och DTM med Nicola Larini 1993.
Efter nedläggningen av den kantiga sedanen kom så räddningen signerat Walter de Silva; sifferkombinationen 156 anses vara drömnumret enligt många Alfisti runtom i världen när den först presenterades på bilsalongen i Frankfurt 1997, 156: an var mångsidig på flera sätt såväl sedan som kombi och fördelarna multiplicerades med fyra tack vare den välkända "Quadrifoglio verde" vilket tyder att den utrustades med permanent fyrhjulsdrift på en del modellutbud, konstaplarna i Carabinieri respektive finanspolisen hade använt denna sjukt fina Alfa som färdmedel med syfte att fånga inbrottstjuvar och fartsyndare på öppen väg och med bensin i blodet så delar den heta 156 GTA likheterna med racerbilen som Fabrizio Giovanardi hade tävlat med i racingsammanhang och vunnit tre raka EM-titlar mellan åren 2000 och '02 varpå sin äldre landsman Tarquini slog Jörg Müller med bara en poängs skillnad anno 2003.
Provkörning av den moderna klassikern Alfa Romeo 156 GTA med Becky Evans
Här är den definitiva berättelsen om Alfa Romeo 156 som jag såg på YouTube
Som tidigare befarat kunde jag se ur IOK: s officiella YouTube-kanal ett avsnitt av "Livet före OS" med en tonårssensation bland dem som tävlar på skateboardparken, här kommer vi följa Sky Browns resa från de första årskurserna i grundskolan till idrottssatsningen med den stora turneringen som spelas vart fjärde år enligt tradition oavsett årstid.
Fansen som följt henne på YouTube eller någon annan mikroblogg vet att motivationen och uthålligheten ledde till en inspiration och våga drömma om en medalj i extremsporternas mästerskap X-Games som är otroligt populär i USA, bara fråga Anders Axklo som såg veteranen Tony Hawk utföra sina grinds på halfpipen och före sin OS-debut i Japan cirka ett år tidigare hade hon överlevt en hemsk olycka på en fritidsgård i LA med en skada i ena armen, i överlag kunde hon vinna en historisk bronsmedalj vid tretton års ålder.
Med ett par månader kvar i kalendern är det nog bra för Sky att fortsätta trixa på fritiden med sin yngre bror och fortsätter att stöttas av sina föräldrar; Mieko från Japan och Stuart från Nordirland.
I en tidigare debattartikel skrivet av Autocars ordvrängare David Finlay hade bilindustrin i över 115 år kantats av falska rykten och egoism i spindelnätets tunna trådar, vad han gjorde på arbetsbordet är otroligt överraskande, han lyckades nysta upp hela femton olika händelser som berättar själva sanningen medan resten var helt och hållet fabricerade vilket de flesta inte har lovat.
Framhjulsdrift i USA är till idag en nämnvärd plåga bland Hot rod-fantaster som ofta gillar åtta cylindrar och drivning med bakhjulen, bara en rak motsats var ristad av Cadillac eftersom full size-cabrioleten Eldorado var utrustad med bladfjädrar i framvagnen och uppkomsten av japanska märken (Honda & Toyota) ledde till att de inhemska fabrikatens tid som etta på tronen har sinat, direktörsbilen Toyota Camry ligger sedan 2020 i toppen av trädet bortsett från flakbilens tyngd med permanent AWD.
Den felande länken bakom namnet Aston Martin var mannen som grundat märket Lionel Martin; hans residens låg i landskapet Buckinghamshire (Aston Clinton) och den mest definitiva sanningen spårades efter en liten backe där veteranbilar utför kvalitetstester innan pågående försäljning, här på Aston Hills vägskäl kunde Lionel Martin förhastat komma på idén att etablera företaget med bilracing på frammarsch efter krigets slut.
Alla trodde att en T-Ford var först ut att lägga beslag på det löpande bandet men nej så, ett par år innan detta hände klev Oldsmobile fram med en Curved Dash som första bil att använda utbytbara paneler och vid 1800-talets slut vädrades en viktig poäng på vad som är rätt eller fel bland frågorna som ställdes på tidningen "Illustrerad vetenskap", en historiker i Stuttgart tänkte på arbetsbordet att en Daimler Benz Velo var den första motordrivna fordonet att ställas i massproduktion, det var på tiden innan jänkarna satsade på rå arbetskraft hos flera anställda på gjuterierna.
Historiens tråkigaste GP-helg i Formel 1 återfinns i flera löpsedlar, ölflaskorna som kastades av arga fans till följd av Michelin-skandalen på Indianapolis 2005 nämns som en tvättäkta myt lika med monsunen på Spa 2021 och det bästa tänkbara sanningen spårades längre tillbaka i tidevarvet, Frankrikes Grand Prix 1926 var allra tråkigast när bara tolv bilar kom till start med bara tre fabriksbilar av märket Bugatti dök upp på startlinjen.
"Salut Gilles" är orden som pryder start och målrakan på racerbanan beläget mitt på Île Notre-Dame i St Lawrence-floden på delprovinsen Québecs huvudstad Montreal, här kommer jag hylla en förare som under slutet av 1970-tal och tidigt 80-tal kunde inget än bara full fart och jag gör det med en liten videoklipp som redigerades av en finsk motorfantast på YouTube.
Bland flertalet fanatiker som burit "Cavallino rampante" hemma i vardagsrummet hade tidigare sagt Gilles Villeneuve som favoritförare, med detta fick andra förare på den tiden säga sitt med egna tankar:
"Han var annorlunda. ", Jacques Laffite
"Allt han gjorde i livet var under press i 320 km/h. ", Patrick Tambay
"Gilles var den galnaste föraren jag någonsin sett. ", Niki Lauda
"Jag beundrar honom som en son. ", Il Commendatore
"Så länge bilen blir körbar, ville jag hellre ratta vidare. ", sade Gilles med egna ord.
På hemmaplan ville grabben som redan vunnit sitt livs bästa race (Monaco) göra det bra ifrån sig trots att Mugen Hondamotorn inte har tillräckligt med krut under huven eftersom Hill, Alesi och Villeneuve använde mycket vrid i sina Renault-spisar runt den delvis platta men kuperade Magny-Cours.
Med de riktigt sällsynta hopklistrade klippen ombord fransosens blåa Ligier kommer man få se kampen om niondeplatsen mellan honom och närmaste konkurrent Rubens Barrichello i en Jordan Peugeot, när ledande Hill håller på att varva båda förarna gjorde Panis en ganska hårresande omkörning på brasilianaren in mot Adelaide och räckte bara till att missa poängplatsen som togs av David Coulthard.
I år är det hundra år sedan Filippinerna gjorde OS-debut anno 1924 i Frankrikes metropol, ett sekel framåt i tiden ska denna önation vara på väg mot en förbättring gentemot de tidigare turneringarna och på så vis hade de här idrottarna blivit hyllade på hemmaplan efter aktiviteterna utomlands.
Landets amatörboxare Carlo Paalam och Eumir Marcial var det nya årtusendets mest kända idrottare i disciplinen men hjältedomen ristades för ett par år sedan i Tokyo när tyngdlyftaren Hidilyn Diaz landade hem ett historiskt OS-guld och belönades med en förhöjd årslön tätt efter idrottsturneringens slut, in mot årets sommarspel i Paris kommer hela nationens invånare spänna blicken på en ung man i hoppgrenarnas smala pist, hans namn är Ernest Obiena och målet är att föra staven över 6 meter och 10 centimeters höjd till minst en ädlare medalj trots en otroligt hård konkurrens på deltagarlistan.
Dags för ännu ett inlägg med nostalgiska klipp som jag handplockat med vissa angelägenheter från en del fans som följt Formel 1 i många år.
Idag är det ett varv runt en nybelagd första sektor på Nürburgrings GP-slinga anno 2002 med Kimi Räikkönen ombord sin McLaren Mercedes, Castrol-kurvan förr i tiden var en snabb höger-vänsterkombination och en viss Hermann Tilke sa att vi gör den tajtare för bättre omkörningar, det blev ju så efter att kurvorna 2, 3 och 4 är numera en del av Mercedes-arenan och fortsätta färden vidare till de mer klassiska delarna av banan.
Indiens OS-historik kändes som en plåga enligt vissa trots att framgångarna var begränsade efter att herrlandslaget i landhockey senast vann guldet i Moskva 1980 och ville bryta den trenden gentemot de europeiska lagen med asfalt som underlag istället för konstgräs.
På modern tid var de individuella atleternas insatser nästan i paritet med förväntningarna som legat på tipskupongen, ta till exempel skyttesportens jätteknall i Beijing 2008 när Abhinav Bindras synskärpa från en lång ansats ledde till ett mästerstycke på de lokala sportbilagorna som såldes på kioskerna i New Delhi, avgörandet i tyngdlyftningens 69 kg-kategori på damsidan i Sydney 2000 inte gått som alla hade hoppats på när Karnam Malleswari hade ögonen på minst silver i bagaget men föll på målsnöret med brons i varje fall.
Inför årets idrottsliga höjdpunkt på Stade de France där friidrotten spelas kommer en urstark grabb sätta fokus på ett enda mål, det är spjutkastaren Neeraj Chopra och hans jobb är ju att försvara guldet som vanns på det föregående OS-turneringen i Japan för ett par år sedan.
En av bilindustrins mest intressanta uppenbarelser visades upp på bilsalongen i Tokyo under fjolåret, på Hondas monter hade en prototyp av en kommande Prelude kallats som en framtida strävan till körglädje genom elektrisk förvandling, enligt VD: n Toshihiro Mibe betraktas konceptstudien som en specialitet utom dess like eftersom kunderna erbjuder en nervkittlande erfarenhet som rullar evigt i den mänskliga impulsen.
Några tekniska data hade inte presenterats förrän massproduktionen visar tydliga tecken på utveckling och framsteg, kanske blir förväntningarna otroligt höga sedan man senast såg en Prelude rulla på vägarna mer än tjugo år sedan.
Idag har det gått 30 år sedan vår tids kanske störste Formel 1-legendar förolyckades på Autodromo Enzo e Dino Ferrari utanför Bologna i samband med ett Grand Prix, det som kallades för bilsportens mörkaste helg där en förare skadat sig allvarligt och en annan förlorat gnistan i hög fart.
Våren 2004 fick franska TV-kanalen France Télévisions i samarbete med ORF, CBC och RTÉ direktsända en exklusiv dokumentärfilm om Ayrton Senna som skildrar intrigerna ur de sista dagarna före dödsolyckan och mysteriet kring varför han for hårt in i betongmuren med dramatiska konsekvenser, i den här filmen kommer scenografen Arnaud Hamelin delar upp själva storyn i olika avsnitt med tillägg till intervjuer från journalister och andra förare som tävlat mot tidernas bäste förare världen någonsin skådat.
/origin-imgresizer.eurosport.com/2016/08/19/1914987-40295501-2560-1440.jpg)
