Inför årets Sommarolympiad i Paris kommer jag sätta färg på en av elitidrottens mest stjärnspäckade nationer, landet som hade producerat en myriad av sprinters både på herr- och damsidan med tider på strax under 10 sekunder för bjässarna respektive tider under tolv sekunder för de excentriska kvinnorna, med andra ord är Jamaicas OS-historik lite nyrikt om inte majoriteten av medaljskörden lade stora summor i friidrottens värld.
Allt detta började med hundrameterssprintens "Iron Man" som lyfte hela "Fågelboet" i Beijing anno 2008, den fullkomligt urstarke Usain Bolt slog ena näven på bröstkorgen genom att krossa motståndet med nytt världsårsbästa på 9.68 och det räckte till det första av flera OS-guld i karriären, ett år senare på VM i Berlin så spräcktes världsrekordet med ynka tiondelen men i OS-nivå var den här grabben i toppform nästan hela tiden med vardaglig snack om medaljerna som togs i London respektive Rio i fyra års mellanrum, efter Bolts avskedsfest tillkom nya medaljer från andra veteraner i sprintgrenarna fast på damsidan när Elaine Herah pulveriserade sitt världsårsbästa i Tokyo senast med tillägg till landslagskollegorna Shelley-Ann Fraser-Pryce och Veronica Campbell-Brown som delade antalet medaljer i OS-sammanhang med deras manlige rubrikmakare.
En ny generation sprintstjärnor är på väg att bära den gulsvarta matchstället med stolthet på Saint-Denis utan några osäkerheter i förväntningarna, det jamaicanska landslagets förhandstippade favoriter som jag kommer följa är Tony Watson i herrarnas 400 meter och några damer som blev kända för sin uthållighet, bland andra Janieve Russell på samma tävlingsdistans och medaljkandidaten i hundrameterssprinten Shericka Jackson; det kommer bli riktigt intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar