Ordning och framsteg

Den gröna flaggan med inslag av gult och blått med mottot "Ordem e progresso" som betyder ordning och framsteg har varit symboliken i Brasiliens idrottsliga framgångssaga, med fem VM-titlar i fotboll, flera VM-guld i volleyboll och anordnat Rio som arrangörsstad till 2016 års Sommarolympiad är följetongen inte riktigt slut ännu förrän man fortsätter att satta på den yngre generationens utövare med klara ambitioner, vägen till Paris kommer etsa sig i varenda idrottares ådror och landets frankofila herre Gil de Ferran var född i metropolens 10: e Arrondissement men drog flyttlasset till Sao Paulo för att satsa på en framgångsrik racingkarriär som lett till två ChampCar-titlar och en Indy 500-titel med Team Penske.

Vidare till Brasiliens skörd av OS-medaljer i portfolion och siffrorna säger allt enligt färsk historik, ända sedan debuten i Antwerpen 1920 hade man samlat hela 150 medaljer under listan av antalet sommarspel man deltagit i bortsett från de sköra åren som sträckt sig mellan 1960 och '76, målet på minst åtta medaljer på agendan löstes upp anno 1984 där Brasiliens Olympiakonfederation dubblat antalet registrerade utövare och i sin tur lyckats ta hem fem silver, ett guld och två brons, det dröjde fram till 1996 som de stora framgångssagorna hamnade på diverse dagböcker och löpsedlar på kioskerna utmed kustremsan, beachvolleystjärnorna Sandra Pires och Jacqueline Silva vann finalen mot sina landslagskollegor och vågorna flödade när seglarna tog hem varsin guldmedalj innan den festliga hemkomsten.

Tyvärr blev det ingen gyllene läge på Australiens största stad trots att man nöjde sig med sex silvermedaljer, en av de mest komiska klippen spårades på herrarnas maratonlopp i Aten 2004 när Vanderlei de Lima ledde med god marginal tills en planstormare gav honom en rejäl knuff mot vägrenen, han tilldelades en bronsmedalj istället men fått Pierre de Coubertin-priset för sin sportsliga etik och på samma OS-turnering fick herrlandslaget i volleyboll fira dubbelt när respektive lagkapten Ricardo Santos och Dante Amaral lyfte olivkransen till väders innan avslutningsceremonin, guldrushen väntas fortsätta genom de två kommande sommarspelen tills man festade på riktigt allvar i Brasiliens kulturella stad nästan hela augusti månad 2016, man har samlat hela nitton medaljer varav sju guld och de gick till lagsporterna plus några individuella akter i varsin sport och det bästa exemplet nålades på friidrottsarenans anslagstavla, stavhopparen Thiago Braz Silva lyfte båda kortsidorna till jubel när han vann en ganska överraskande OS-guld och gjorde Renaud Lavillenie respektive Piotr Lisek och Sam Kendricks chanslösa och in mot nästa turnering i Tokyo kunde man bättra på medaljnoteringen till 21 stycken varav lika antalet guld och silver som det var på hemmaplan ett par år tidigare.

Inför Sommar-OS som arrangeras i Frankrike har Brasiliens Olympiakonfederation satt upp mindre än 150 deltagare på listan med tillägg till landslagen i volleyboll på herr- och damsidan, individuellt fick ledningen skicka fram tolv kvinnliga gymnaster, nio manliga friidrottare och en jämn fördelning i bordtennis med syfte att slå de topprankade svenskarna Mattias Falck och Truls Möregårdh; fansen som reser till Paris från antingen Sao Paulo eller Rio kommer följa sina respektive favoriter i varsin sport, några exempel på dessa är amatörboxaren Vanderlei Pereira, kanotisten Ana Sátila och elitgymnasten Rebecca Andrade eftersom den sistnämnda är en värdig rival till världsettan som återupptog scenen efter farhågorna om psykisk ohälsa.