När det snackades om Förbifart Stockholm har löpsedlarna på infrastrukturens bilagor lämnats som en hög av blandad respons vertikalt och horisontellt, ända sedan arbetet inleddes på en jättelik pappersark vintern 2001 så dröjde man fram till 2006 då de första spadtagen hyvlades mellan Helenelund och Sörentorp med broar som länkar Silverdal och Ärvinge, efter att piloten var färdigställd kunde händelseförloppet pågå i flera år på grund av några stora hinder som skulle lösas.
Vad som irriterar mig mest är utredningarna som studerats av tidigare premiärministrars regeringsunderlag genom möten med trafikutskottets beslutstagare, något som journalisten Sanne Hansen dragit nytta av i sin exklusiva kolumn på Teknikens Värld. Byggandet tog fart redan månadsskiftet maj-juni 2016 med bergssprängningsteknik som sträckte sig hela 18 kilometer under jord även om det pågick fram till september 2023 som arbetstunneln nådde E4: an norrgående utmed Häggviks avfart och nästa etapp är inredningen av broar respektive tunnlar och sexfilig motorväg med armerad sprutbetong, bitumen och ventilation.
Tyvärr har kostnadsavvikelsen blivit astronomisk enligt färsk prognos, vid artikelns sista spalt fick själva anläggningens riskförsäkringar och driftkostnader med så mycket som 25 procent med totalt investeringskostnad på 9.8 miljarder kronor, bara för att kontraktet mellan olika aktörer hävdes fyra år efter att avtalet med PEAB sprack tätt efter parlamentsvalet 2018 och bland de stora anledningarna till ett tillfälligt paus visade sig vara brist på installation av teknisk utrustning p.g.a. pandemin som påverkat övriga delar av samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar