För ett par veckor sedan fick jag skriva en specialinsatt inlägg om Geri Halliwells favoritbil, en klassisk brittisk roadster som hon älskat sedan barnsben och nu ska jag vända mig till något annat, den här gången är det MG Rover-gruppens tillskott innan företagets totala kollaps.
Enligt en debattartikel satt av L'Argus moderator Gatien-Hugo Riposseau hade MG Rover från och med 1993 ingått i BMW: s ägarskap med syfte att höja märkets image efter det plågsamma 80-talet med inslag av rost som något tillfredsställande bland verkstadsgossar runtom i Storbritannien, när den gamla motorn A-Series lämnat rampljuset till fördel av K-Series kunde belöningen störtdyka p.g.a. tillförlitlighetsproblem i kamaxeln, oljetråget, kolvringarna och mer allvarligt skärsår i vevaxeln bara för att växellådan ur en specifik Peugeot fungerade bättre än kugghjulen som monterats i torrsumpen på en äldre Mini Cooper eller föregående generationens Rover Metro.
Här på utställningen för klassiska bilar Rétromobile i Paris som gick i vintras hade MG Rovers begagnade bilar ställts på montern till stor beundran från besökarna eftersom det emblematiska fabrikatet fyllde 100 år, vad som är sporadiskt är en liten tidsfråga som ger en konkret svar och bäst av allt kan den sportiga trenden hålla sig i flera år framöver trots att märket är i ruiner, den lilla MG ZR 160 hade för över tjugo år sedan hamnat i konflikt med andra snabba halvkombin, sedanmodellen ZS 180 med en V6: a ur en Land Rover Freelander fått stryk av Alfa Romeo med sin charmigaste modeaccessoar (156 GTA) och direktörsbilen ZT 260 trots att man klämde in en V8 ur en Ford Mustang inte har tillräckligt med krut att göra en Merca E55 AMG chanslös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar