Bilindustrins mest förträffliga årtionde såg en rad ändringar på ritbordet, kilformen och skarpa veck som gjort olika designers mer än bara skoningslösa under 70- och 80-talen, när vi växlar ytterligare en siffra i tidevarvet så kommer man in i den slanka karossformens vidare spridning via skisser från antingen Gordon Murray eller Gérard Welter och på Autocars väl dokumenterade artikel från februari månad kunde journalisten Matthew McConnell lista ut vilka bilar som hamnat på löpsedeln.
Vi kan dock lägga en gammal Merca 500E eller varför inte en Porsche 968 åt sidan för att koncentrera oss på några framtida klassiker bland "Youngtimers", ett exempel på bilar som uppfyller alla kriterier Volvos mest uppenbara prestanda-kombi, en 850 T-5R eller T-Gul som järnmärkets purister vill hellre tillkalla, anledningen till den s.k. racingarvet ruvar under dess kantiga motorhuv och den raka femman med Garrett-turbo näst intill plenumkammaren pumpade ut 245 hästkrafter, lika mycket som på en rak sexa ur en snäppet modernare BMW F31 Touring och vad som urskiljer den gatlegala bilen med Rickard Rydells BTCC-racer är valet av transmission, visst man kan få en automat som tillval men en egentillverkad femväxlad manuell spås vara bättre med fingertoppskänsla och i tävlingsvagnen så har motorn skjutits bakåt för bättre viktfördelning med Hewlands 6-växlade sekventiella låda monterad framför torrsumpen.
Bland kommersiella floppar i listan så har Volkswagen Corrado VR6 blivit så eftertraktad att servicekostnaderna på de mekaniska beståndsdelarna fått skjuta i höjden i och med att andra versioner på Wolfsburg-baserade fabrikatets sportcoupé såldes femsiffrigt, speciellt G60-varianten med den där G-formade kompressorn och själva bygget känns som en byggsats från äldre Folka-modeller men den fungerade på vissa villkor.
Mellan 1989 och 1995 gick Lotus Elan M100 i massproduktion på Hethel i Norfolk, ända sedan F1-stallet hamnat i dvala utan tvetydiga försök att nå pallen eller poängplats hade märkets ägarskap slösats i botten, allra värst i efterdyningen var hur i hela världen fick designteamet säga emot om dess formgivning, vissa säger att den var en förkrympt Esprit S1 medan andra tycker att varenda panel spås vara ny från början och framhjulsdriften lika med en uppköpt motor från ett annat märke fick lämna ett stort hålrum efter att intresset om extrudering nått sin experimentella studie.
Den allra första moderna prestanda-Mercan som nissarna i Affalterbach hade löddrat innehaft mekanik ur en C280 Sport som basingrediens, väl genomtänkt var hur högljudda de handbyggda avgasrören fick tjuta under acceleration trots att motorn på 3.6 liter blivit överladdad och gjort att 0-100 km/h klockades på under sju sekunder, i skottlinjen däremot så hade C36 AMG blivit överkörd av en samtida BMW M3 om inte DTM-framgångarna mellan 1994 och '95 blivit ganska hajpad både lokalt och internationellt.
Gatlegala Le Mans-racers väckte jättestora intressen från enbart tre tillverkare, bortsett från Porsche och Mercedes hade Nissan satsat vilt på en återkomst till sportvagnsracing efter att man avbrutit i förtid efter tävlingssäsongen 1991, i samarbete med Tom Walkinshaws imperium TWR så fick en gatlegal R390 GT1 byggas färdigt och används på enbart museiutställningar efter bara två år i programmet, 1997 fick comebacken leda till problematik men i det följande året var tredjeplatsen i klassikern över 24 timmar ett faktum och Eric Comas många år senare hade restaurerat ett exemplar av denna raritet och förvandlats till en delvis gatlegal tävlingsvagn efter att ha behållit reservdelarna i schack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar