Högoktanigt på allfarvägen

ChampCar-säsongen 1997 är på väg mot en spännande slut med tre deltävlingar kvar av kalendern när nästa stopp tar oss till Concord Pacific Circuit beläget i Vancouver på delprovinsen British Columbia, inför stadsracet framför 66 000 åskådare så går vi igenom förhandssnacket kring titelkampen, vi börjar med Michael Andretti vars chanser grusades tidigt in i säsongens andra halvlek på Burke Lakefront Airport i Cleveland trots brist på utveckling av Swift-chassit, hans värsta rival Paul Tracy såg ut att ge järnet efter tre raka segrar men underpresterat sedan avåkningarna i Mid-Ohio och Elkhart Lake, brasilianaren Gil de Ferran ligger tvåa i tabellen med ett par pallplatser på kontot och nu får de här fyra inklusive Greg Moore se upp för den här mannen; Alex Zanardi med fyra segrar på de fem senaste racen står på Pole position och har bara en primär fokus i minnet, det är att ta hem mästerskapsbucklan.

Rent psykologiskt kan distansen på 100 varv runt den 3.1 kilometer långa slingan vara påfrestande eftersom i de kommande åren så tävlade man på en längre och mer alternerad sträckning för att inkorporera supportracens garagetält med tillägg till mer omkörningstillfällen, nu är det slutsnackat för det är racing på gång i Concord Pacific Circuit där tävlingsdirektören Jim Swintal viftar med den gröna flaggan för att dra igång 1997 års upplaga av Molson Indy Vancouver och det verkar vara problemfritt in i första kurvan på väg mot den tajta hårnålen, helgens Polesitter Zanardi är den som bestämmer farten från förstaplatsen med Bobby Rahal, Jimmy Vasser, Michael Andretti och Mauricio Gugelmin strax bakom men sedan inträffar den första kraschen redan på första varvet, en besviken Johnny Basloff i Team Penskes läger insåg att Paul Tracy åkte på ännu en olycka och det var ju tredje raka gången som kanadensaren kastade in handduken medan säkerhetsbilen kallades ut för att få väck Dennis Vitolos mörkblåa Lola trimmad av Project Indy-stallet.

Omstarten ägde rum på varv nummer sju av 100 med hela fältet uppradat utom Michel Jourdain Jr som försökte hitta backväxeln, ledande Zanardi utökade försprånget till resten av klungan med ytterligare två sekunder även om det pågår en kuggning mellan fem olika förare om sjätteplatsen, på det sextonde varvet fick tabellettan åka på en jättemiss in i hårnålen, låste upp höger framhjul, rundade nödutgången men tvingas vänta ganska länge i hopp om att återansluta längst bak i kön och fått motorstopp, han är så frustrerad bakom ratten och ber om starthjälp från funktionärerna och Rahal innehar statusen som racets ledare bakom Vasser på en klar andraplats, längre bak är Alex Zanardis uppdrag mycket tuffare än väntat innan välsignelsen uppenbarades på tunnelmynningen genom P.J. Jones motorhaveri och kampen om förstaplatsen intensifierar eftersom Jimmy Vasser har sällskap i form av PacWest Racings brasilianske veteran Mauricio Gugelmin och Michael Andretti i den svarta Newman Haas-bilen, när tätklungan håller på att varva Hiro Matsushita för ändra gången på 28 varv så fick Vasser initiativet att runda Rahal och gå upp i ledning samtidigt som den sistnämnde klagade på graining i bakdäcken, tre varv senare kunde Mauricio ta höjd och placerar framvagnen på insidan om Rahal på sista kurvan och även Andretti passade på att köra förbi den trefaldige mästaren innan ett rutinbelagt depåstopp väntar.

På varv nummer 33 svängde Michael Andretti in för sitt första av två depåstopp för dagen med 80 kg extra bensin på tanken och ett nytt sett Goodyear-däck av den hårdare gummiblandningen, efter Zanardis omkörning på Parker Johnstone för trettondeplatsen tvingades Bobby Rahal bryta, vid första anblick trodde han att ett fel i vevhuset var det som orsakade motorn att gå upp i rök samtidigt som Mauricio Gugelmin åkte in i PacWest-lägret för att skruva in ett nytt set Firestone-däck och en hel del soppa i bägaren bakom sittbrunnen, vi närmar oss halva distansen men fått beskedet att dubbla gul flagg visats upp p.g.a. en krasch vid depåingången och på reprisbilderna så fick Richie Hearn kroka ihop med Michel Jourdain Jr och orsakat ännu en period bakom säkerhetsbil, härnäst efter omstarten skedde två separata olyckor en efter en annan, först hade Scott Pruett hoppat över Adrian Fernandez bil och skurit båda bakdäcken och in mot sista kurvan blev det kaos när Christian Fittipaldi orsakade trafikstockning efter att ha klippt till Bryan Herta och vem var det som utnyttjade situationen innan säkerhetsbilen rullade ut ur depåutfarten, ja och rätt svar är Zanardi som rusade förbi sin jämnårige konkurrent Mark Blundell upp till en sjätteplats och om han står kvar på denna placering så samlar han viktiga poäng och åka hem med Vanderbilt Cup upphissat med båda nävar.

Två varv efter omstart ville Blundell chansa på en kortare tredje stint inklusive ett och ett halvt skruv neråt på framvingen utan att byta däck, anledningen till varför var att hämma understyrningen som plågat honom i hela sin andra stint, lite längre fram fortsätter Jimmy Vasser att ånga på innan lokalborna på läktarstolarna väckte sitt missnöje när hemmasonen Greg Moore bryter med vänster framhjul som pekar åt fel håll och jag gissar att han kolliderade med betongmuren på ingången mot andra S-kurvan; Zanardi däremot bara dyker på innerspåret och utför en snygg omkörning på Gil de Ferran till att föra upp sig genom fältet till en fjärdeplats tillsvidare, på nytt har besvikelsen i Michael Andrettis ansiktsuttryck talat sitt tydliga språk, många undrar om det hade varit en kollision mellan honom och självaste Alex Zanardi och där ser man ju, han körde sönder bärarmen och finns inget val än att packa verktygslådan och reda ut saken innan man landar på Laguna Seca.

Efter växlingen av målarfärg mellan Zanardi och Gugelmin om andraplatsen kunde Jimmy Vasser få instruktioner av sin gamle Crew Chief Tom Anderson via radio innan han viker in i depån för andra och möjligtvis sista gången, han kastar vattenflaskan riktigt långt sedan han drack färdigt läsken ur sugröret och varvar igång motorn till racets avslutande stint men in på nästa varv kan ett snabbt stopp från killarna i PacWest Racing vara millimeterperfekt och det tog 11.8 sekunder för Mauricio Gugelmin att utföra sitt livs viktigaste depåstopp med 25 varv kvar till målflagg om inte nya ledaren Bryan Herta satsade allt på ett kort med bränsleekonomi framför toppfart på sin Reynard med Fordmotor trimmad av Team Rahal, inne i Target Chip Ganassi-lägret fick Morris Nunn hänga händerna på hjässan när Alex Zanardi fick återigen låsa upp bromsarna på samma kurva som tidigare i racet och ber om starthjälp, teamägaren lugnar ner stämningen via radio men italienaren förlorade ett varv till ledarklungan och tre varv senare hamnade han i sniskan för han var så pass överansträngd och klantade till sig efter att ha skickat Herta till en frontalkrock med däcktraven, med bara fem varv kvar blev skotten Dario Franchitti näste man att bryta loppet och han förlorade sin chans till en bästa placering sedan niondeplatsen på Surfers Paradise i Australien.

När det sista varvet närmar sig klättrar den röda halvan av PacWest Racings tekniska team över depåmuren för att vänta in på sin pilot att skriva in sig i årskrönikan, den här gossen körde Formel 1 för Leyton House respektive Jordan Grand Prix med små meriter i bagaget, anslutit sig till den amerikanska formelbilsserien genom lånekontrakt de två första säsongerna innan han skrev på för telekommagnaten Bruce McCaws stall anno 1995 och väl där var han snubblande nära en seger i tre olika tillfällen, främst soppatorsken i Detroit med tillägg till andraplatsen i Elkhart Lake och äntligen höjer Mauricio Gugelmin ena näven till väders, han vinner sitt enda tävlingsseger i karriären medan det jublas hos hans Crew Chief Russell Cameron tillsammans med sina kollegor, regerande mästaren Jimmy Vasser slutar tvåa och Gil de Ferran tar hem tredjeplatsen före Zanardi som får en reprimand efter racet av tävlingsledningen, vilken härlig söndagseftermiddag.