Många racingfanatiker tycker att bilkörning på blött väglag anses vara riktigt svårt men det finns en realistisk sanning inbäddad med små myter om hur och varför du måste lyckas i sådana väderförhållanden; Martin Brundle sa en gång att Ayrton Senna hade en gudagiven begåvning som ingen annan förare hade klarat, han tros ha haft en sjätte sinne på var greppet finns innan man svänger in i en skarp kurva och i ett tidigare inlägg som jag skrev om hur brittiska racerförare ansågs vara de bästa att bemästra hällregnet med millimeterperfekt precision, idag är det annorlunda saker som sker i minnet för det är dags att ranka de internationella förarna som tillförde de bästa insatserna i vätan ombord en standardvagn.
Peter Brock - Bathurst 1972
Bilhistorikern Mark Oastler sa i specialprogrammet om uthållighetsloppet på Mount Panorama för många år sedan att en Holden Torana GTR XU-1 med en rak sexa under huven var chanslös mot Allan Moffats Ford Falcon GT-HO på torr asfalt lika med extra kläm i gasspjällen men när himlen öppnade sig över banan fick Peter Brock hålla huvudet kallt som ensam förare eftersom bränsleförbrukningen inte var påfrestande för en bil med kompakta dimensioner och smala däck, han körde ganska säkert när däcken spelade en viktig roll och inte överbelastat styrningen uppför bergstoppen om inte störste rivalen från Kanada åkte på en kalkylerad miss emellan Sulman Park och Reid Park i farter på cirka 170 km/h, efter 800 kilometer med ömma händer i rattfattningen kunde mannen från diamantgruvan utföra sitt livs bästa race med den första av nio segrar på Australiens kanske svåraste racerbana.
Tim Harvey - Thruxton 1997
Vem kunde ha trott att en "remontada" på ett regnigt Thruxton känns omöjligt för fabriksförarna i BTCC på slutet av 90-talet, säsongen 1997: s bästa exempel på underhållande insatser gick till före detta mästaren Tim Harvey i en tvåfärgad Peugeot 406 Supertourisme. Första racet var det som fick mest uppmärksamhet eftersom det var de mest skrämmande arton varven någonsin på bara en tävlingshelg med mycket avåkningar och vattenplaningen som skapat mycket oreda förutom tysken Frank Biela i en Audi A4 med fördelen av att bemästra vädret genom permanent fyrhjulsdrift.
Race 2 kickade igång med en omvänd startordning över 20 varv, italienaren Gabriele Tarquini vars Honda Accord hittade rätt balans i chassit respektive mekaniska greppet på sina intermediates och efter det första varvet fick säkerhetsbilen kallas ut, regnet forsade i horisonten och de flesta förare åkte in i depån precis när den gröna lampan tändes på nytt och gissa vad som hände? Chansningen till korrekta däckval höll på att vända startfältet upp och ner, skotten John Cleland tillsammans med Paul Radisich, Kelvin Burt och David Leslie körde med "Shallow wets" bak och intermediates fram men den man som stack ut med "full wets" runtom var just Tim Harvey som älskar att köra riktigt fort i regnet och återhämtat sig från trettondeplatsen ut ur depån till en jätteöverraskande andra slutplacering bakom Tarquini som vann och Peugeots förbundskapten Mick Linford kunde bara applådera vid depådisken efter målflaggan.
Derek Warwick - Knockhill 1998
Race 2 på Knockhill utanför Dunfermline var så pass kaotisk att Opels fabriksstall vände på steken efter perioden bakom säkerhetsbil ända sedan hemmahoppet tillika mångårige veteranen John Cleland åkte på en kraftig smäll nedför bromspunkten, lagkamraten Derek Warwick med andra ord krävde en extremt tidig depåstopp och var en av få förare som chansat med "full wets" runtom i och med att James Thompson och Will Hoy fick varsin arbetsdag sluta i smulor då skrubbade set intermediates inte funkade så värst bra i vattenplaningen.
Efter 45 varv runt berg- och dalbanan i Skottland kunde Derek ta hem sin första och hittills enda individuella seger i elitkarriären bakom ratten innan han sätter fokus på det egenetablerade företaget Triple 8: s ägarskap.
Alain Menu - Brands Hatch 2006
Standardvagnsracingens brödraskap föll pladask när mästerskapsfavoriterna BMW och Alfa Romeo förlorade slaget om segern mot Seat och Chevrolet i det mest förutsägbara av alla väderförhållanden, efter att Seats förbundskapten Jaime Puig tog fram kardan till alla från ingenjörsteamet genom en "Clean sweep" i Race 1 så kunde den omvända startordningen med största sannolikhet leda till föga partiskhet hos fansen som föredrog Andy Priaulx som värdig etta, med två varvs tillägg efter perioden bakom säkerhetsbil tappade Andy bromsverkan på sin BMW, vattenplanat in mot Paddock Hill Bend och förlorade många placeringar.
I hela racets andra hälft hade schweizaren Alain Menu med DTM-erfarenheten inombords en klar fördel gentemot konkurrenterna Rickard Rydell, James Thompson och Yvan Muller som handskats med regnet i BTCC de senaste åren, här på Brands Hatch i monsunregnet fick Chevrolet smaka på champagnens bittra textur genom en historisk första seger på VM-nivå om inte resten av General Motors-konglomeratet skulle fira i förväg och tänk er att Alains insats på blött väglag var hans bästa sedan 1995 på samma bana fast i en Renault Laguna.
Jason Bargwanna - Bathurst 2000
En regnig novemberdag på Mount Panorama innehöll en fullkomligt överraskande skalp från ett litet stall som tampades mot de stora fabriksteamen om segern över tusen kilometer, GRM: s teamägare Garry Rogers var mannen som värvat de unga talangerna Garth Tander och Jason Bargwanna till den reguljära förarrollen varpå den sistnämnde vill hellre vara andrafiol åt sin sex år yngre lagkamrat men när det kommer till långloppen är samarbetet mellan de två mycket viktigare än rivaliteten dem och Stone Brothers Racing-bilarna.
För fyra år sedan i en intervju med V8 Sleuths grundare tillika bilhistorikern Aaron Noonan öppnade Jason Bargwanna upp om upplevelsen i vätan anno 2000, han muttrade ganska enhälligt hur en bra första stint skulle gå till eftersom sikten var begränsad när det sprutade vatten på vindrutorna i alla riktningar men tryggheten bakom ratten är enligt vissa kritiker fullkomligt episkt, hans färdigheter på blött väglag gav mig lite vibbar från Tysklands GP under samma årgång när Rubens Barrichello vann med slicks på våt asfalt och i efterdyningen av en kontroversiell incident så lämnade Jason över till Tander för att avsluta jobbet och ett nytt set slicks räckte för bil nummer 34 till seger även om de fick brända fötter och skrapsår i ländryggen efteråt.
https://www.v8sleuth.com.au/bargs-looks-back-at-bathurst-2000/
Mattias Ekström - Hockenheim 2015
Feature-racet på Hockenheim började ganska bra när det var torrt efter att märkeskollegan Jamie Green vann sprinten som gick på lördagen, precis när de fem lamporna hade slocknat fick dalmasen Mattias Ekström blixtra till med en "Holeshot" in mot första kurvan och långa skjutsen ner till Parabolican innan Marco Wittmann dyker förbi Audis toppförare till förstaplatsen men tog tillbaka ledningen genom en klassisk omkörning på innerspåret i Mercedes Arena.
På det tionde varvet fick åskådarna rikta blicken uppåt och insåg att regnet skulle komma innan förarna ombord sina respektive tävlingsvagnar slår på vindrutetorkaren, regndäcken stod redo och gissningsleken drogs igång på rätt uppsatt tid när meckarna från respektive team sprang ut och bytte ut de slitna slicksen till fördel av antingen "Shallow wets" eller "full wets" beroende på underlag; Mattias däremot var bra på att glida med en s.k. "Four wheel drift" med regndäck runtom och det visade sig, regndropparna blir mer och mer intensiv när Ekström drar ifrån trots hård press från Edoardo Mortara och Gary Paffett som tog sig upp från tjugotredje till en tredjeplats men i slutändan så vinner den tvåfaldige mästaren med gott självförtroende.
Fabrizio Giovanardi - Varano de Melegari 1997
Standardvagnsracingens mest förtrollande underverk spelades på Varano de Melegari i det ruskiga septembervädret, vad vi Alfa Romeo-fanatiker älskar var hur duellen mellan deras rebelliske superstjärna Fabrizio Giovanardi och f.d. F1-chaffisen Karl Wendlinger skulle definiera Fair Play-regeln med omkörningsförsök utan att kroka i varandra på blött väglag, med andra ord hade Alfan en bra bromsverkan medan Audin förlitade sig med permanenta fyrhjulsdriftens finess genom svängarna och två varv senare kunde "Il piedone" slå tillbaka med att lura bort österrikaren på insidan tills han gick på tvären i fyrans växel, vilken räddning och Wendlinger tar tillbaka andraplatsen igen precis som i den där episka duellen mellan René Arnoux och Gilles Villeneuve 1979.
In mot nästa varv så attackerade han på nytt under inbromsning mot första kurvan, tar innerspåret igen och gav Wendlinger en liten knuff till den där andraplatsen som anses vara viktigt i hopp om att utöka ledningen i mästerskapet, helt förbluffande får man väl säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar