Trots att det kostade flera tusenlappar mindre än en motsvarande Renault Scénic betraktas den som en prisvärd liten sommarstuga i en Logan-plattform även om designen känns lite som en omarbetad Sandero i framvagnen, dörrarnas breda öppning påminner mig mycket om en äldre Renault Espace om inte den har sedan lanseringen en hög och upprätt midjelinje, bakluckan öppnas på en gammaldags vis istället för att fippla med elektroniken som på de flesta moderna bilar per automatik.
Kabinens inredning för mig var bara en ganska simpel konstruktion, ratten är bara reglerad i höjdled, instrumentpanelens mätare är något svårlästa, pianolackeringen på kommandocentrets panel känns lite billig, hårdplasten reflekterar prisvärdigheten och bara några få beståndsdelar som är lånade från andra Renaultmodeller är som sagt, växelspaken respektive klimatanläggningen och infotainmentsystemet i och med att tygklädslarna håller på att kännas lite robust då lädersätena kan kosta dyrt.
Andra sätesraden på Lodgyn har någon slags vardaglig flärd med bra utrymme för minst tre fullvuxna eller varför inte tre skolbarn, extrastolarna väger tyngre när de lyfts bort från skuffen och lastkapaciteten rymmer 826 liter från lasttröskeln till innertaket och för att lägga in långa föremål kan volymen utökas till cirka 2 617 liter.
Teknikmässigt har Lodgyn en förbluffande mekanik tillbaks på Ruta 1, exempelvis den bakre hjulupphängningen som hämtats från andra generationens Renault Kangoo, fjäderbenen fram kommer från en Sandero och inte minst drivlinan, alla från moderbolaget vare sig bensin eller diesel och många Lodgy-ägare höll på att föredra 1.5 liters dCi-motorn på 90 hästkrafter men vi svenska kombiälskare gjorde motsatsen och låta bensinmotorn på 1.2 liter i olika utrustningsnivåer vara toppsäljaren.
Vid provkörning av Dacia Lodgy 1.2 TCe i Laureate-utförande har jag några saker att tänka på innan fullständig ägarskap, det första är att framvagnen känns mjukt avfjädrad med en stabil ingångshastighet, på grusvägar håller kuggstången på att bli svårstyrd men inte direkt har den förfinade åkkomforten som i tredje generationens Renault Scénic, ett litet vindtjut brukar uppstå i höga farter medan motorn har en uppfriskande karaktär vid låga varv och det stora varningstecknet går till rostskyddet eftersom hjulhusen kommer fälla små plåtflagor inklusive de slitna bromsbeläggen som påverkar stoppsträckan.
I överlag är Lodgyn fortsatt en prisvärd liten rackare i kompakta familjevagnens segment och det är det som gör fabriksarbetarna i marockanska Tanger lite nöjda.
Recension av Dacia Lodgy på tyska motororganisationen ADAC: s webb-TV
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar