I grunden verkar nya Verso som en förlängd Auris med en rundare form både fram, bak och vid sidan om, fronten har fräschats upp jämfört med föregångaren med installation av de nya halogenstrålkastarna, grillen och luftintaget har en mjukare skulptur liksom sidoprofilens säregna kontur om inte fönsterytorna fick behålla sitt designdrag ur de föregående generationerna och bilens C-stolpe ser förvånansvärt lik bakvagnen ur andra generationens Corolla Verso.
Den största skillnaden finns hellre interiört än exteriört när hela kabinen möblerades om till en modulär konstruktion à la postmodernitet, enkelheten visades fram när mätarna placerades centralt för en direkt inblick på vägen framåt, multifunktionsratten har fått lite kvalitetskänsla med dekorinlägget i borstad aluminium, mittkonsolen med automatisk klimatanläggning och CD-växlare blev simplifierad, växelspaken fortfarande sitter högt och sätenas tygklädslar tål mer komfort och ryggstöd.
Här bak kan den delbara andra sätesraden glida fram och tillbaka för benutrymme eller enklare förvaring av bagage och precis som sin föregångare är extrastolarna avsedda för små barn, lastutrymmet fortsätter att vara lika generöst, med en låg lasttröskel och en bred öppning kan man lasta minst två ryggsäckar och två resväskor om man inte använder de två extrastolarna och om du vill lasta långa föremål är skuffens volym utökat till hela 1 740 liter.
Från och med första försäljningsmånaden och framåt hade Toyota Verso hela fem utrustningsnivåer, de mest prisvärda var exempelvis Panoramic, Dynamic och Aspiration medan Executive Business klassades som den topputrustade varianten med antingen bensin eller diesel i motorutbuden, hälften av nya Verso-ägare i Sverige föredrog alltså en 1.8 liters bensinmaskin på 147 hästkrafter länkad med en 6-växlad manuell transmission i Aspiration-utförande, resten vill hellre ha dieseln på 2.2 liter i fullutrustade Executive Business och den sömlösa automatlådan finns enbart på 1.8: an med variabel ventilering.
Om jag föreställer mig en vacker dag på landsvägen i en Toyota Verso 1.8 VVT-i Aspiration så är saken klar, bilens fjädring beter sig något mjukare än föregångaren på guppiga vägar, styrningen har en rätt så livlig karaktär på såväl låga och höga farter då framvagnen känns mer lättmanövrerad i och med dess täta vänddiameter, den raka fyran på 1.8 liter håller ganska länge för en sådan familjevagn med en låg servicekostnad under de tre första åren även om kamremsbytet vart 15 000: e kilometer lär kosta lite dyrt och rostskyddet var en stor förbättring gentemot konstruktörens äldre modeller.
Mellan 2009 och 2018 hängde Toyotas långkörare i segmentet bra till i säljstatistiken, tyvärr hade ledningen tagit det drastiska beslutet att lägga ner modellen till fördel av hybridteknikens framfart och dess spirituella arvtagare heter numera ProAce City Verso.
Provkörning av Toyota Verso årgång 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar