Allt om idrott och motorsport: Kompakta pendlare

När den nionde generationens Toyota Corolla (E120) presenterades på bilsalongen i Frankfurt hösten 2001 fick MPV-varianten Verso göra entré på den europeiska marknaden till glädjande besked från kontinentens kunniga bilrecensenter.

Den vanliga Corolla halvkombi och herrgårdsvagn mäktade till med en klassledande körglädje och komfort, frågan var kan den högbyggda Corolla Verso gå mot högre höjder och visst den gick som en dans, bilen i sitt första moderna generation på Europamarknaden hade blivit vackrare i design när den formgavs av britten John McLeod innan han lämnade Toyotas designcenter i Japan för övergång till Ford Europas högkvarter i Köln, fronten var av annorlunda karaktär än halvkombin liksom sidoprofilen med de breda fönsterytorna och en kvadratisk utformning av bakvagnen med de igenkända baklyktorna från halvkombin fast lite annorlunda.

Interiören var annorlunda i design gentemot den motsvarande syskonet i halvkombiform, placeringen av mätarna och kommandocentret är nästan identisk med vanliga Corollan, sätenas tygklädslar var otroligt komfortabla på långa resor, växelspaken sitter högt som i vilken annan MPV som helst och trots att den var bara femsitsig är andra sätesraden utrustade med justerbara dynor à la Volvo eftersom barnsäkerheten klassades som högsta prioritet under tidigt 00-tal och lastvolymen går från 417 liter till cirka 1 760 liter med baksätena nedfällda.

Toyota Corolla Verso Mk1 hade bara tre motoralternativ och exakt samma antal modellutbud, under sin tid hade 1.8 liters bensinmotorn med variabel ventilering blivit en bästsäljare i marknaden om inte tvåliters dieseln var en uppstickare hemma i Sverige, jag tror att den här bilen var i särklass bäst i test på alla fronter, speciellt i det dyraste utförandet T-Spirit trots att den raka fyran på 1.8 liter känns mycket hållbar om inte servicekostnaden på de tre första åren är något annat än dyrt.

Efter snart tre år av framgångar kunde Toyota släppa en ny generation av marknadens bästa kompakta MPV, den nyare men bättre Corolla Verso II visades på världspremiären i Genève våren 2004 med målet att klå Renault Scénic på topplistan.
Italienske formgivaren Elvio D'Aprile fick uppdraget att rita om originalet till en annorlunda men ganska modern tolkning av en högbyggd vagn med flytande dynamiska linjer, några bra exempel var frontens eleganta look och inte låta sidoprofilen se ut som en låda, nästan hela A-stolpen och B-stolpen blivit konturerade som en båge även om bakvagnen lutade in istället för ut från kameravinkeln sedd från sidan.

Kabinens arkitektur har blivit snäppet bättre jämfört med föregångaren, instrumenteringen hade en kristallklar briljans då man första gången använt en turkosgrön dekor på mätarna, ratten var förvånansvärt ny med multifunktionsknappar, på alla modellutbud ingår alltså Stop & Start-knapp och mittkonsolen har förenklats i och med installation av infotainmentsystemet med inbyggd CD-växlare, elhissarnas reglage är lättåtkomliga och precis som tidigare sitter växelspaken där den skulle vara.
Mångsidighet och flexibilitet var de främsta ledorden för en kompakt MPV från världens kanske bästa konstruktör, här kan man sitta komfortabelt utan stress i baksätet och om familjeäventyret blir till går det också bra att fälla upp extrastolarna och ge småttingarna lite andrum.

Fyra motorer fanns att tillgå, två bensinmaskiner med variabel ventilering och två dieslar, i den större delen av Europamarknaden hade den fyrcylindriga motorn 1.6 liter och 110 hästar varit pigg med låga driftkostnader men vi svenskar som ägt en Corolla Verso II föredragit den starkare 1.8: an och en tredjedel tyckte att dieseln på 2.2 liter i Dynamic-utförande låter som ett bra val på grund av det höga vridet på låga varv.
I min åtanke är andra generationens Corolla Verso en driftsäker kompakt MPV med gränslös karaktär, tvåliters dieselmotorn på 115 hästar och 280 Newtonmeter låter ganska tyst i låga farter, servicekostnaderna var låga under hela sitt livscykel, bilen känns lättmanövrerad i både fickparkering och i stadstrafik trots att man hör ett litet vindtjut vid kallt väder.

Under nästan hela 2000-talet hade Toyotas kanske säkraste kompakta MPV blivit ersatt med en förbättrad modell med teknik från klassledande halvkombin Auris efter två generationer i åtta produktionsår.