fredag 24 september 2021

Världens mest älskade flygplatstaxi

Jag tycker mycket om personbilar baserade på ett nyttofordon, vissa bilägare höll på att tjata om säljsiffror och efterfrågan men flera biltidningars kritiker säger det motsatta, den typ av fordon har blivit dyrare och inte drar extra intryck än låt oss säga halvkombin eller herrgårdsvagnar och för en etablerad bilmärke som Mercedes har inget undantag när det gäller kvalitetssäkra persontransportvagnar, när Citan är bara en Renault Kangoo med prålig ansikte kan den nuvarande generationen V-klass se ut som en äkta Merca från topp till tå.

Framifrån har grillen, LED-lyktorna och kylarintaget fått små drag från en samtida C-klass (W205), motorhuven precis som fabrikatets personbilar känns fint struket till ytan med skarpa veck på ytterkanten, sidoprofilens huvudkontur rör sig från främre hjulhusets korta överhäng ända ner till C-stolpens kantiga parti där man möter baklyktorna, vagnens bakvagn precis som dess föregående generationer är rektangulär med det tvådelade bagageluckans säregna form för att omge naturlig ljus, ovanpå sitter de traditionella takrelingarna av gjuten aluminium och klarar av att lasta tre par skidor och en snowboard när man är ute på fjällresa i Alperna.

Vid första dörröppning är kabinens inredning mångt och mycket precisionsinriktat med många lyxattiraljer hämtade från en S-klass av alla modeller i den glansiga stjärnans skara, instrumentpanelen återanvänder en del av funktionaliteten ur en W205 med de lättavlästa analoga mätarna vid sidan om och färddatorn som sitter centralt, på vissa utrustningsnivåer kan man utrusta instrumentpanelen med valnötsfernissa runtom och artificiell läder ovanpå, precis som på en C-klass eller varför inte den mindre MPV: n B-klass (W246) så sitter en åtta tums skärm med tillgång till radio, navigation, telefoni och bilinställning via muspekare komplett med ett vred där växelspaken spås sitta i de billigare utbuden, läderratten har en taktil perforering med multifunktionsknappar, till vänster om ratten hittar man ljusomkopplare och knappar till aktivering av 360 graders kamera, parkeringssensorer respektive den elektriska parkeringsbromsen och under infotainmentskärmen finns klimatanläggningen och CD-växlaren nära till hands, som tjänstebilist av högsta rang är det bra läge att säga något positivt om förar- och passagerarstolen, de har en mjuk stoppning med massagefunktion, värme- och kylfunktion som tillägg även om man känner sig trygg bakom ratten med raka vägen till slutdestinationen.

Baksäteskomforten är imponerande för en flygplatstaxi, två bakåtvända stolar i andra sätesraden och en soffa för tre andra passagerare längst bak med hopfällbar bord är en ganska lyxig konfiguration à la 1: a klass på TGV: s snabbtåg, på tal om aktiv och passiv säkerhet har Mercedes sjusitsiga låda på hjul hela sju krockkuddar om man räknar in en på förarens knä, när den krocktestades 2014 fick V-klassen fem stjärnor i EuroNCAP: s utvärdering med fina poäng i vuxen- och barnskydd och med en enkel knapptryckning så öppnas skjutdörrarna elektriskt, trots sin längd och storlek är förvaringsmöjligheterna stora, handskfacket rymmer två stora vattenflaskor, undertill får man tillgång till mugghållare och en liten lucka där man förvarar säkert mobiltelefonen och skuffen rymmer cirka 1 030 liter med tredje sätesradens soffa uppfälld.

Mekaniken är typiskt Mercedes de senaste åren för de är pricksäkra utan småfel, dieslarna ger bra bränsleekonomi och antingen kopplas med en sexväxlad manuell eller sjuväxlad automat, på de senare årsmodellerna har alla motorer i programmet övergått till den sömlösa lådan med nio kugghjul i sprängkåpan, jag däremot vill föredra en V220d med 2.1 liters rak dieselfyra på 163 hästar länkad med en sedvanlig sexväxlad manuell låda p.g.a. min lust för extra mekanisk känsla än de elektriska impulserna från paddlarna på ratten, vi taxichaufförer här i Sverige har fastnat på en V250d med samma spis fast den pumpar ut 190 hästkrafter med maxvridet på 441 Newtonmeter och en accelerationstid på 9.1 sekunder från noll till hundra, den sömlösa sjuväxlade automatlådan har en bra respons som gör att omborddatorn lämnar information till kopplingslamellen och väljer en högre växel men ingen slår den gammalmodiga manuella lådan som jag gillar.

Första intrycket bakom ratten på en V220d är positiv från början till slut, styrförmågan är rapp och spänstig genom landsvägens serpentinsvängar, passagen mellan växlarna på den manuella lådan känns lika lättmanövrerad som att gröpa en tesked genom chokladmousse, både fram- och bakvagnen har en specialiserad fjädringssystem som jämnar ut vägbulorna på samma sätt som en målares penseldrag, det är ingen idé att ändra till sportläge för då kan krängningshämmaren bli alltmer stötig i höga farter, i komfortläge är hjulupphängningens beteende välbalanserad även om markfrigången sänktes en aning för att bota problemet med understyrning på blött väglag som plågade den föregående Vianon, dieselspisen på 163 hästar för mig är en pigg, tyst och silkeslen juvel, den har en god balans mellan låg bränsleförbrukning och högre insprutningstryck på låga varv, tillvalet på fyrhjulsdrift kostar extra om man sänder 60 procents kraft till bakaxeln via en smart centraldiff, köregenskaperna är nästintill perfekt i kryssningsfart på motorvägarna med en praktisk, taktil och skön tillvaro.

Tyvärr så finns det ett par minuspoäng att tänka på innan det är dags att lägga stora summor på ett begagnat exemplar av den sortens bil, för det första är ingångspriset otrolig dyr när den var ny, serviceintervallet vart 15 000: e kilometer kostade fyrsiffrigt, vagnskadegarantin löpte i två år eller mer beroende på utrustningsnivå, att byta kamrem är lättåtkomlig men det krävs fyra mekaniker hos en auktoriserad verkstad att byta kopplingslamell och bromsbelägg eftersom växellådans kugghjul anses vara lätt att fixa.

Barnfamiljer och tjänstechaffisar emellan säger att V-klassen från Mercedes är som ett mobilt kontor eller vardagsrum beroende på inredningskonfiguration, den här stora familjebilen har värmt alla bilälskares hjärtan med alla bekvämligheter runtom och bidragit till en avslappnad åkkomfort på långa resor.


Här provkör Ginny Buckley den otroligt fina stor-Mercan årgång 2015




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar