När F1-säsongen 1993 lider mot sitt slut kunde McLaren anordna tre testdagar på Estoril med en mula som hade en blytung V12: a av märket Lamborghini trots en anmärkningsvärd succé med den äldre Cosworthmotorn på 3.5 liter och mindre vrid jämfört med Renaultmotorn på Alain Prosts Williams-bil, till stallets hjälp var Lamborghinis ansvarig för drivlinan Mauro Forghieri aningen medgörlig och Ayrton Senna sa till grabben i vit jacka att man offrar kraftöverföringen mellan ett högt vrid och en median varvtal i registret vilket oroar chefsingenjören Giorgio Ascanelli om motorn skulle explodera i kvaltrim på de två sista racen i Japan respektive Australien.
Efter drygt 500 kilometers provkörning på tre dagar fick stallchefen Ron Dennis skicka ett alarmerande besked till resten av personalskaran, avtalet med Lamborghini förblir rivet med bara en viktig anledning, bilen dras med passiv understyrning i höga farter vilket gjorde att motorn vägde tyngre än Cosworths åttacylindriga spis, ja och vad hände härnäst för McLarens del är ju den sista pusselbiten som skulle knäckas inför säsongen 1994 med all elektronisk hjälpmedel bannlyst från reglementet och Ron Dennis behövde hjälp från annat håll.
Redan under tjänstledigheten precis efter Portugals Grand Prix 1993 hade företagets forne högsta chef ringt Peugeots förbundskapten Jean-Pierre Jabouille om ett ärende som rör samarbetet till kommande tävlingsår, därefter fick de båda männen skaka hand på en presskonferens bakom stängda dörrar och allt blev klart innan lejonet på nosen syntes vid presentationen av modell MP4-9 i foajén på McLarens huvudkontor i grevskapet Surrey.
Här är en podcast om McLarens Lamborghini-mula med Aidan Millward
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar