F1-bloggaren och influencern Aidan Millward öppnade upp för mer än ett år sedan om hur McLaren valt att tävla med fjolårsbilen över hela F1-säsongen 2003, svaret hittar man på det följande YouTube-klippet som jag hittat direkt med hjälp av sökfönstret.
Modell MP4-18 är enligt kunniga F1-experter en dödsfälla värt flera miljoner pund, den var formgivet av designgurun Adrian Newey med teknisk hjälp från två andra medarbetare på fabriken i Woking (Mike Coughlan & Neil Oatley), bilen hade ansetts som ett försök att slå Ferrari ur tabelltoppen men fått underkänt två gånger om i de strikta kraschtesterna stipulerade av FIA cirka flera veckor efter David Coulthards vinst på Albert Park i Melbourne, därefter hade Ron Dennis höjt nävarna i Kuala Lumpur med Kimi Räikkönen högst upp på pallen, ledde märkesmästerskapet efter Spaniens GP och växellådsmekanikern Marc Priestley sa många år senare att bilen kunde ha gått ett steg längre än Ferraris nya F2003-GA som var en vidareutveckling av föregångaren F2002.
Williams BMW FW25 var 2003 års främsta utmanare till den s.k. "röda hajen" med en urstark motor under huven men hade en duktig geni på ritbordet, nämligen chefsdesignern Brian O'Rourke; han var den som kom på idén med framvingens vågiga form och sägs enligt pressmeddelandet lura fysikens lagar, när McLarens succé med en äldre bil fått tyna ner gentemot de blåvita vagnarna och de blågula tekannorna (Renault) fartmässigt så rök MP4-18: s chans till tävlingsdebut med ofattbara konsekvenser, kylaren blev kraftigt punkterad i två ställen på vänster sida, i Andalusien hade Alexander Wurz upptäckt att plankan delaminerats och kraschade bakåt in i barriären och värst av allt hade växellådan förvandlats från tålig stålkonstruktion till smältost efter en allvarlig överhettning.
Tre dagar efter Frankrikes Grand Prix kunde Ron Dennis lägga ner locket på bilens utveckling, starta om från början och ge efterträdaren MP4-19 grönt ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar