Seriens tionde avsnitt ska förvånansvärt innehålla mer kuriosa och noveller från Circuit de la Sarthe i och med den 91: a upplagan av Le Mans 24 timmars rings in denna sommar.
Gérard Larrousse anses vara en flerbegåvad gubbe med goda meriter på sin lista, han valdes in i långloppsracingens "Hall of Fame" redan 2019, 41 år efter hans senaste seger 1978 i en Alpine A442 även om kunskaperna i att leda ett F1-stall många år efter slutet på förarrollen ledde till ramaskri hos värsta konkurrenterna inom ramen av Concorde-avtalet.
Med en godkänd racingdebut i Alpines färger 1967 fick draften till Porsches fabriksstall gå mot en tuff period med den stora besvikelsen runt två år senare, han sågs gråta bakom depåmuren efter att fransosens radarpartner Hans Herrmann förlorade mot Jacky Ickx i kampen om segern, ombord en Porsche 917K blev det på nytt en andraplats med en annan tysk chaffis i form av Wilhelm Kauhsen: efter att ha brutit loppet med samma material kunde äventyret fortsätta med att vinna 1971 års upplaga av "Le Tour Auto" i en Matra 650 tillsammans med motorjournalisten Johnny Rives varpå hans boss Jean-Luc Lagardère glömde inte bort hans finaste stund innan den sistnämnde förlängde Gérards kontrakt med ytterligare tre år på blanketten.
När han ersatte Graham Hill som Henri Pescarolos tänkta lagkompis på Le Mans har Matra nått kändisstatus med ytterligare två segrar på deras portfolio, efter att Gérard bytt skepnad var dubbleringen som förare tillika affärsman bli mer än bara ångerfull i och med Renaults väg till målflaggan under Alpines identitet, flera årtionden senare är den nu pensionerade stjärnskottet hedersmedlem i FFSA: s förarklubb, alltså Frankrikes motsvarighet till BRDC och anno 2023 kommer det vara ett halvt sekel sedan hans första triumf på Circuit de la Sarthe i den legendariska racerbilen Matra 670B.
Mer franskt i temat som rör fabrikaten och fixstjärnor som försvarar Trikoloren, den här gången tar vi oss till en privatist som levde upp till bevis efter att Matras och Alpines framgångar hissades på topplistorna, märket i fråga är Rondeau.
Entreprenören Jean Rondeau grundade ett racingstall cirka ett halvår innan tävlingsdebuten på Le Mans som förare, trots flopparna redan de tre första åren fick ägaren själv ta ett djärvt beslut efter att ha sett en Gulf-färgad Mirage GR8 gå mot seger anno 1975, han satsade på att montera en Cosworth DFV V8 baktill på en Rondeau-prototyp under de tre kommande åren efter att Inaltera fick läggas ner anno 1978.
I sitt första år som spelande ägare var femteplatsen bakom den vinnande Porsche 935 lite trevande till att börja med men ett år senare hade situationen förvärrats efter att gröna flaggan vajat, en Rondeau M379 med Jean Ragnotti och Henri Pescarolo kastat in handduken bara fem timmar in i loppet, efter det långa nattmörkret kom hällregnet på morgontimmarna följt av växellådsbytet som kostat laget med Jean-Pierre Jaussaud bakom ratten nästan en halvtimma och till slut hade den blåa M379: an behållit förstaplatsen och fått därmed cementera platsen som enda privatteam i högsta klassen att vinna världens mest anrika långlopp, en vecka senare hyllades Jean Rondeau av bilracingens brödraskap men också fått stora applåder av Frankrikes dåvarande statsöverhuvud Valéry Giscard d'Estaing.
Flera år efter Le Mans-succén omkom Jean Rondeau i en bilolycka då han blev påkörd av ett tåg vid en plankorsning samtidigt som han försökt följa poliskårens radiobil, idag har bara ett enda fabrikat som lyckats slå sig in i historieböckerna till följd av privatistens enda vinst och det var Peugeot tre gånger om enligt färsk statistik.
Mysteriet René Bonnet vars berättelse om en racerbil med liten slagvolym monterad bak i stressmembranen blev så hajpad att den bara slogs om klassegern varpå de stora som Aston Martin, Ferrari och Maserati fajtades om totalvinsten.
Det lilla märket DB (förkortning av Deutsch & Bonnet) gjorde sin Le Mans-debut 1962 med en specialbyggd vagn konstruerad för hand, ägaren själv valde att skruva dit en fyrcylindrig motor ur en Renault 8 Gordini om inte hjulupphängningssystemet ur en Floride användes som basingrediens till att lura fysikens lagar och lyckades ta sig hela vägen till mållinjen utan tekniska fel med José Rosinski bakom ratten tillsammans med partnern tillika dåtidens tillträdande chef för FFSA Bernard Consten.
Trots ynka 100 hästkrafter som snurrar genom vevaxeln kunde detta exemplar med #46 på dörrtrösklarna finns numera restaurerad av Renault Classics kuratorer på byggnadens bottenvåning i Paris efter att ha legat i dvala på över 60 år, efter att DB köptes upp av Jean-Luc Lagardère 1964 så föddes Matra ur dess ruiner efter den sommarens flopp mot förare som Joakim Bonnier, Graham Hill, John Surtees och resten av Ferraris vinnarekipage på Circuit de la Sarthe, de uppdaterade bilarna fick senare heta Matra Djet med kommersiell succé att tillägga, någon vecka efter lansering hade ett av cirka 1 690 exemplar blivit beställd av ingen mindre än ryske kosmonauten Jurij Gagarin vid fabrikens entré i Romorantin-Lanthenay.
De mest kända konstutsmyckningarna på varsin racerbil som tävlat på Le Mans genom åren har klassats som en liten tillfällighet, speciellt när BMW åkte på ett uppdrag att "sign-writa" en märkvärdig skapelse ur varje panel och dörrtröskel.
Tidsramen för att skapa en färgsättning med konstmotiv i primär syfte fick släppa loss 1975 när Alex Calder från en ateljé i Manhattan dragit penseln med gröna, blå och gula pastellfärger på BMW: ns vita karossfärg, passionen förflyttades till en annan amerikansk skulptör två år senare innan Andy Warhols solklara gestaltning på hur en BMW M1 i flera pastellfärger ser ut i verkligheten på den 13.6 kilometer långa slingan 1979; Marcel Mignot och Manfred Winkelhock slutade sexa totalt i en årgång där den senaste gången en produktionsbil besegrade en prototyp över de 24 timmarna.
Åren rann iväg som vanligt med bara ordinära färgsättningar från respektive stall bakom garageportarna och ändå hade en BMW M3 GT2 målat i en virvel med färger signerat Jeff Koons fått bryta 2010 års upplaga av det anrika långloppsklassikern med någon form av tekniska problem, därefter hade lusten med konstnärliga bilar på Le Mans stagnerat efter att Ramzi Adek sommaren 2017 presenterade en graffitikulturell motiv på Larbre Competitions Chevrolet Corvette C7.R och fansen på huvudläktaren trodde att besvikelsen talar sitt tydliga språk, från och med i år kommer vi se vilken fabrikat som klämmer sig in på löpsedlarna, kanske kan minst en Hypercar från någon av dessa märken får en annorlunda färgsignatur vid Place des Jacobins under invägningen.
https://www.24h-lemans.com/fr/actualites/les-24-heures-du-mans-ou-lacademie-des-art-cars-56906