Avsnitt nummer 6 ska också innehålla fyra berättelser ur en specifik kärnämne om historian bakom Le Mans 24 timmars när det pratas om förare, bilar, teknisk finess och entreprenörer som stod tidens tand.
Bland de 34 personligheter som vunnit minst en världsmästartitel i Formel 1 så lyckades 22 av dem åka till Le Mans och ta hem bucklan som skall senare läggas i prisskåpet, denna berättelse är tillägnat dem som spenderat tillräckligt med tid att våga ta ställning om vad som är bäst att köra, en F1-bil eller sportprototyp.
Mellan 1950 och '73 hade flertalet F1-chaffisar lusten att dubblera sina roll med långloppsracing som hobby, innan dess var Jim Clark en klipsk exempel på detta, han började sin tävlingskarriär med långloppsracing innan formelbilarna gjorde honom till en symbolisk personlighet med Lotus som favoritstall, en annan världsmästare i form av Michael Schumacher lotsades fram av Jochen Neerpasch till Sauber Mercedes juniorprogram mellan årgångarna 1990 och '91, hans enda framträdande på Le Mans skedde i juni månad 1991 då TV-bilderna kablade hur han vickade ena bakhjulet på en varvad bil in mot Virage du Raccordement, belöningen var en femteplats med resten av ekipaget trots snabbaste varv och hamnade sedan i blickfånget som F1: s störste profil på sin tid.
Fernando Alonso vann dubbla titlar på Le Mans trots försöket att vinna Indy 500 och komplettera bilracingens "Triple Crown" slösades med tiden och sedan dess hade fansen vittnat bara två omgångar en aktiv F1-förare vinna Le Mans 24 timmars på samma tidsschema (Nico Hülkenberg 2015 & Mark Blundell 1992)
Porsches fyra vinstrika prototyper har etsat sig i evenemangets "Hall of Fame" när det gäller dess historik, tre gånger om fick modell 936 stå överst på pallen med Jacky Ickx i huvudrollen, belgaren sa i ett tidigare inslag att bilen i 1977 års specifikation framstod som en klar favorit bland vinnarvapen, boxersexan med en Garrett turboaggregat på 2.1 liter drev bilen till så mycket som 597 hästkrafter i kvaltrim och mycket tyder på att tillförlitligheten prioriterades i toppen av trädet jämfört med förarens fysiska krav, 936: an årsmodell 1981 hade en annorlunda motor, ni som är kunniga fick V8 motorn på 2.6 liter som ratades av Indycars regelverkskommitté sitta i sportprototypen som gav Derek Bell mer motivation innan bytet till den nyare 956: an tog fart året därpå.
Snacka om vidare succé är modellerna 956 och 962 mer legendariska sett till antalet segrar på raden, sex gånger på raden fick de båda bilarna se målflaggan klockan tre på söndagseftermiddagen med olika förarekipage, speciellt Reinhold Joests stall som hade den erfarna trion Klaus Ludwig, Paolo Barilla och Louis Krages även känd under artistnamnet Jon Winter i spets årgångarna 1984 och '85.
Efter segertåget som stoppats av Jaguar 1988 är privatteamen på nytt ute efter något bättre än äldre mekanik men sedan hade Jochen Dauer satsat på att bygga en replica vid namn Dauer 962 LM som vann racet över 24 timmar redan 1994 och många år efter Porsches senaste seger 1998 var LMP1-vagnen 919 Hybrid en oövervinnlig vinstmaskin i VM-sammanhang, dagens segerrekord står på nitton stycken efter att Porsches förbundskapten på den tiden Andreas Seidl såg sin skapelse ta hem ett hattrick på Sarthe-regionen mellan 2015 och 2017, idag kan historieboken återskapas med en LMDh-bil som tampas mot Toyota, Peugeot, Ferrari och Cadillac i den 100: e upplagan av Le Mans 24 timmars.
"En ljusare sekel", så heter dagens tema eftersom det anrika evenemangets tekniska innovationer handlar inte om just omvandlingen från korrugerad vägsaltning till slät asfalt utan mer än så, reflexstolparna gjorde sin entré redan 1931 i syfte att hitta enkelt de svårare svängarna vid körning på nattetid med tillägg till säkerhetsgrindar genom Route Nationale 138, alltså den numeriska benämningen av Mulsannerakan.
Precis ett antal år efter en omfattande ombyggnation fick sandfållorna vara en mycket användbar säkerhetsfiness som stoppar bilar från hjulspinn efter att ha halkat av det ideala spåret om inte svårigheterna som plågat en del förare under stora delen av 60-talet, fartbegränsaren ombord sportprototyperna klingade vidare först 1968 som en världsnyhet med finansiell backning av Ford och dess samarbetspartners John Wyer Engineering, cirka två år senare köpte depåpersonal från de flesta fabriksteam griffeltavlor med reflekterande bokstäver och siffror och det gjorde lättare för chaffisarna att se avståndet emellan framförvarande och bakomvarande bil utan att distrahera vyn från ena ytterbackspegeln.
Efter ett par moderniseringar genom 80- och 90-talen hade betongkanterna höjts upp på vissa ställen för att hindra bilar från potentiella genvägar, om man genar och drar en större fördel till bilen man körde förbi så riskerar man minst en Drive Through-bestraffning.
Världsmästare från andra idrotter och en del sommar- och vinterolympier har genom åren tagit initiativet att konvertera från exempelvis stavar och pjäxor till fyra hjul och ratt med bravur.
Störtloppsåkaren Luc Alphand var länge känd som en idol både på och utanför de alpina pisterna, speciellt den livsfarliga leken i Hahnenkammrennen vilket är en stor evenemang som arrangeras i Österrikes mest kända skidort Kitzbühel, mellan 2001 och 2008 hade den forne världscupsegraren satsat på bilracing med sin egenetablerade verksamhet, anlitat Jerôme Policand och Patrice Goueslard i laget och utfört Le Mans 24 timmars hela åtta gånger, startnummer 72 är till idag associerad som Sarthe-regionens departementsnummer även om hans bästa placering var en sjätteplats i GT1-klassen anno 2006 ombord en Chevrolet Corvette C6.R i fjolårsspecifikation, föregångaren Jean-Claude Killy; ni vet den trefaldige OS-guldmedaljören från 1968 års turnering i Grenoble var också medverkande i själva tävlingen, han anlände till Le Mans som hjälpryttare åt franska skidförbundets styrelsemedlem Bob Wollek och åkt runt slingan i en fabrikstrimmad Alpine A210.
Roadracingstjärnan Wayne Gardner respektive DTM-ässet Johnny Cecotto har gjort entré på Le Mans vid olika årgångar varpå den förstnämnde med V8 Supercar-erfarenhet hade en tyngre målsättning å sin sida, hans enda deltagande på Le Mans slutade i besvikelse när generatorn på en Riley & Scott som australiensaren delade med Philippe Gache och Didier de Radiguès packade ihop men frågan är kommer en annan grabb på två hjul (Valentino Rossi) ta ett stort kliv och satsa på en hajpad närvaro framför en kvarts miljon åskådare på huvudläktaren, svaret får vi inom kort.
Bancyklisten Chris Hoy, f.d. målvakten Fabien Barthez och indiemusikern David Halliday har på modern tid anpassat livsstilen till deltagande på Le Mans, emellanåt fick den tidigare hållaren av VM-bucklan i fotboll bli delägare i Panis Racing trots ett par fina insatser i GTE AM-klassen inte minst medan Sir Chris av alla idrottskändisar vet att "Track days" har blivit något av en hobby efter cykelkarriären som avslutades med dubbla OS-guld på hemmaplan i London anno 2012.
https://www.24h-lemans.com/fr/actualites/ces-champions-venus-dailleurs-aux-24-heures-du-mans-56816
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar