Le Mans 24 timmars fyller 100 stearinljus i år och för att skära en bit av prinsesstårtan blir det mera sagor som skrivs på lemans.org och säkerligen så indelas sådana berättelser i fyra olika teman.
Först ut är en liten story om "The Bentley Boys" som dominerade långloppsracingen i de tidigare åren, ja mellan 1924 och 1930, gubbarna i fråga var rika med lyxliv på sina respektive gods i en liten by runt grevskapet Oxfordshire, deras familjeintriger inte hade lämnat spåren av 1: a världskrigets tomhylsor men lagandan kvarstod när den mörkgröna basfärgen försvarade sig från sina störande grannar, nämligen franska coachbuilders Chenard & Valcker.
Tre år efter konflikten i luftrummet hade stallets lagkapten John Duff varit referenspunkten men ingen kunde rå på Woolf Barnato som bli förste man att signera ett hat-trick på bronsplakatet, ni vet evenemangets första men tillsynes originalbuckla, denne man klädd i skräddarsydd ljusbrun jacka och basker var dåtidens version av Tom Kristensen och vid samma tidsperiod hade han lotsat fram Dudley Benjafield, Henry Birkin, Glen Kidston och Sammy Davis till att få legendstatus både på och utanför racingscenen.
Andra medlemmar som ingick i klubben var två fransoser med stora meriter, de hette Jean Chassagne och André d'Erlanger med syfte att ta sig an utmaningen bortsett från den förstnämnde som tog Pole position i ett annat race på Indianapolis; Glen Kidston och Woolf Barnato blev senare adlade av statsministern för sina hyggliga insatser, den ena flög från London till Kapstaden på en flygning medan den senare fick dra ut till Dover för att bygga fästningar och skydda Storbritannien från vidare anfall satt av Tysklands luftfartsskvadron, mer än 70 år senare hade Bentley försvarat sina färger med minst en britt i huvudrollen, den moderna tidens Woolf Barnato hette Guy Smith som år 2003 tog med Rinaldo Capello och Tom Kristensen överst på pallen med systerbilen på andraplats ledd av Johnny Herbert.
Om motorn bakom sittbrunnen har varit normen i Formel 1 över nästan hela historieboken kan långloppsracingen följa sin trend med en längre tidsfördröjning, hela tre år tills en mittmonterad motor eller svansmotor stå högst upp på pallen i Sarthe-regionen och allt beror på ett ord som finns kvar på bilsportens blytunga ordbok, viktfördelning.
På en bit över tre decennier hade den frontmonterade drivkällan med kardanaxeln som sänder kraften till bakhjulen blivit gammalmodigt både i Le Mans och Formel 1, i Storbritannien fanns en snille som hade ögonen på en grej och det var att vända om en viktig beståndsdel bakåt i stålramen, mannen i fråga hette John Cooper vars arbete med en mittmonterad formelbil tog form redan 1957 på en liten verkstad i östra London med en första generation Formel 3-chassi, han hade velat en perfekt viktfördelning med att sätta motorn bakom bensintanken och lägga växellådan emellan länkarmarna för bättre spänstighet och mer toppfart i kurvorna, ett år senare blev det succé i Formel 1 innan Ferrari vann Le Mans 24 timmars anno 1963 med uppvisningen av modell 250 P som kördes av Lorenzo Bandini och Ludovico Scarfiotti.
Så icke fallet hos de moderna produktionsbilarna för mellan 1999 och 2017 på klasserna GT1 respektive GTE Pro hade fansen vittnat antingen en Dodge Viper, en Chevrolet Corvette, en Ferrari 550 GTS eller Aston Martin DB9 som klassegrare i själva kategorin även om en frontmonterad LMP1-bil (Panoz Elan) stämplades vid millennieskiftet som utmanare till Audi, Cadillac eller Courage trots en liten medverkan i Luc Bessons prisbelönta långfilm om Michel Vaillant.
En tecknad anekdot heter artikeln som skildrar Le Mans 24 timmars ur en hop av serietidningar illustrerade och utgivna av boktryckaren Glénat BD.
Till dags dato hade de tecknade böckerna om "Bentley Boys" respektive Jaguars, Ferraris och Matras glansdagar återberättats till barn som älskar att en gång vinna den stora biltävlingen i framtiden med inkludering av tre bästsäljare på butikskedjorna runtom i den frankofila världen sedan 2014.
Franske författaren Frederic Mangé sa en gång att en dedikerad spelanda verkligen gjort sig hemmastadd när serietidningen om "Giganternas kamp" på Le Mans mellan 1966 och '69 fick återuppleva en drömscenario på vita duken med Matt Damon i rollen som Carroll Shelby och entusiasmen hade blomstrat från och med nästa publicering nådde sin toppnotering, romanen om 1999 års upplaga av detta anrika uthållighetslopp var mycket riktigt ett år där fem fabriksteam slogs om segern med dramatik å sin sida efter PR-tricket året innan med Bernd Schneider på Pole position ombord en silverfärgad Merca CLK GTR, säkerligen fick Laurent-Frederic Bollée uttrycka att Audis första sejour inom långloppsracing ledde till nya rekord med absolut bravur, på samma kolumn kunde moderatorn lägga till att anno 2023 kommer bli lika pirrigt som årgångarna 1998 och '99 med fem fabrikat i väntan på ytterligare tre stycken till kommande säsong som en del av en ny gyllene tidsålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar