Årgångarna 2016 respektive 2017 gav oss en blandning mellan utvändig succé i olika idrotter men också ett hop av motgångar i vida ögon och här är en liten story som jag lappat ihop för att älta mig in i det som känns minnesvärt.
Först ut var årgången som omgärdat Volvos V8 Supercar-historia när framgångarna nådde programmets slutstation, på Phillip Island kammade Scott McLaughlin en dubbelseger från första startled samtidigt som VM-debuten med Fredrik Ekblom och Thed Björk kändes lite hajpad mot Citroën och Honda med varsin fabriksentré, på Melodifestivalen så valde jag tre riktigt sjukt fina låtar att höra trots försnacket om det årets F1-säsong innehöll något nytt i det sportsliga reglementet som exempelvis det matematiska kvalformatet där majoriteten sågar upplägget och återanvänt det gamla systemet som funnits sedan 2006, låtarna i fråga var Robin Bengtssons "Constellation prize", Oscar Zia med "Human" och storfavoriten Lisa Ajax bidrag som rookie.
Upp mot den varmare årstiden blickade jag framåt till ett race som jag missat på TV i standardvagns-VM och det är tävlingarna på stadsbanan i portugisiska Vila Real, någon vecka efter Eurovision-debaclet i det som numera heter Avicii Arena hade jag hört anglo-norske producenten Alan Walkers EDM-nummer "Sing me to sleep" och klingade riktigt vackert med tillägg till vokalisten Iselin Solheims röst i bakgrunden, genom hela fotbolls-EM i Frankrike och sommar-OS i Rio kunde jag blicka framåt med en annan sång i agendan, islänningen Jökull Júlíusson och hans band Kaleo framförde sin omåttligt överraskande indielåt "Way down we go" och klättrat upp i topp på singellistan där hemma.
Hösten 2016 förvandlades till en brutal mardröm hos de högt uppsatta i enstaka branscher men på så vis har känslorna radats upp av bara en man som ville förverkliga sitt livs stora uppfyllda krav, det handlade om Nico Rosberg som ville ta hem VM-titeln i Formel 1 innan han självmant ville sluta i förtid och satsa på något annat, utanför rubrikmakeriet ville jag lägga in en bra låt som passar riktigt väl med säsongsfinalen i Abu Dhabi och valet föll på Mike Perrys "Inside the lines", avslutningsvis fick Scott McLaughlin avsluta Volvokarriären med flaggan i topp som bronsmedaljör före flytten till det ökända stallet DJR i en Ford.
Över till våren 2017 där tronskiftet i olika standardvagnsserier (WTCC & V8 Supercars) väntas få en trevande start, Citroën lämnade VM-cirkusen som fabriksteam men fortsätter att driva satellitteamens bilar mot Honda och Volvo om inte privatisten Esteban Guerrieri tog en överraskande seger från omvänd startordning i Marrakech, på Monza respektive Nürburgring Nordschleife hade de ljusblåa bilarna slagit tillbaka med varsin taktiska seger signerat Thed Björk och Nicky Catsburg; teamägaren i Mobil 1 HSV-teamet som det hette en gång Ryan Walkinshaw tänkt att den låt som får honom att varva ner efter helgdagarna på paddocken är just "Only you" av självaste världsstjärnan Zara Larsson och fansen tycker att den lät riktigt starkt i ackorden mellan refrängen och Mid 8.
I maj månad fick jag se både Race 1 och 2 av Peugeot 308 Championships andra deltävling som ägde rum i den relativt trånga stadsbanan vid Pau eftersom båda tävlingsomgångarna innehöll mycket närkamper mellan olika förare, främst på första varvet där tabellettan Julien Briché blev trängd och dragit sig ur efter bara tjugo meter från femte ruta men revanscherat sig genom att ta hem helgens andra race före Teddy Clairet och Nicolas Milan; utöver all racinghysteri från vänster till höger kunde jag sätta mig ner och meditera med slutna ögon till The Sound Of Arrows mid tempo-nummer "A beautiful life" med lite vibbar från All Saints "Pure shores", veckan innan min 25-årsdag hade en viss Josefine Myrberg släppt singeln "Lucid dream" med goda syften före racingkalenderns riktigt stora höjdpunkt.
Värmen tilltog på Le Mans när Porsche var på väg mot fiasko efter en bra start, nyzeeländaren Earl Bamber klagade på batteristrul genom raksträckorna, han och resten av ekipaget tappade över en timme efter en lång service där Porsches mekaniker arbetade febrilt med att byta ut hela KERS-systemet inklusive generator, mellan solnedgång och nattetid hade eländet sträckt sig från en långvarig "Kod 60" på Mulsannerakans första sektion till motgångar i Toyota-lägret, röken vällde ut från Anthony Davidsons bil p.g.a. en oljeläcka som övergått till ett batterifel i vilket de förlorade 29 varv på ledande Porsche #1, kopplingen överhettades på Kamui Kobayashis Toyota och sortin fortsatte när Manor Motorsports Simon Trummer kolliderade med Nicolas Lapierre och båda förarna tvingades bryta till följd av skador i karossen, med bara fyra timmar kvar har scenariot fått en rejäl törn sedan Andreas Seidl i Porsche-lägret såg André Lotterer krypköra och stanna med ett fel i bilen och jag gissar att elmotorn packade ihop, sekunddramat slutade i att Timo Bernhard hade kraftövertaget genom att ta sig förbi en LMP2-bil som legat i ledning och vann före helgens kanske mest överraskande nummer.
Dagen därpå nere på frisersalongen hade jag hört en ganska intressant låt från elektromusikens affischnamn Sia tillsammans med Zayn Malik; låttiteln heter "From dusk till dawn" och legat på topplistorna i hela sex veckor, otroligt.
Vad är det jag skulle säga om Ferraris magiska helg på Hungaroring den sommaren när två röda bilar slog den silvriga paletten på kvalet följt av ytterligare en dubbelseger på kontot, jag var fullkomligt nöjd med Sebastian Vettels respektive Kimi Räikkönens insatser bara för att jag blödde rött nästan hela vägen in i målsnöret, efter det var andra halvan av årgången i Formel 1 en ganska omvänd matchupplägg i racerbanor med låg downforce, hög höjdskillnad och skrämselhicka från fansen på Singapore i blött väglag men det fanns en låt som har en stark länk med Vettels jättefina dag i Budapest, jag har valt "Tvillingen" av Darin och det fick mina smilgropar att breddas hemma i TV-soffan.
Som extra krydda har hösten 2017 också varit en blandning mellan det goda och det smärtsamma, mina första veckor som husläkare på heltid hade känts som en vardaglig motivation men det stoppar inte alla sportsliga nyheter att träda fram på min agenda och det är så jag ville avsluta en lång och rätt så omtumlande berättelse.
Genom denna tidsperiod kunde jag följa upplösningen av världsmästerskapet i standardvagnar när Thed Björk och Polestar Racing vann både förar- och konstruktörstiteln på Losail Circuit i Qatar, på Mount Panorama fick Dave Reynolds och Luke Youlden skrälla ganska rejält för Erebus Motorsport ledd av Betty Klimenko; det blev bara andra raka gången på modern tid som ett satellitteam vinner långloppet över tusen kilometer och säsongsavslutningen på en stadsbana i Newcastle, NSW ledde till en hårfin antiklimax efter att Scott McLaughlin knuffade Craig Lowndes in i muren ganska avsiktligt och tidstillägget gjorde att Triple 8 Engineerings mångårige veteran Jamie Whincup vinner mästerskapet för sjunde gången i karriären.
När löven föll ur grenarna i det kalla höstvädret kunde franska artisten Lories comeback på låtskrivarstudion vara så där kortvarig med en annorlunda sound ur hennes åttonde album gentemot de stora hitsen från ungdomsåren, bästa tänkbara exempel på årgångens ljuva ballader är ljudet på den akustiska gitarrens ackord i bakgrunden ur "La vie est belle" och jag personligen tycker att den förtjänade en plats bland de tjugo bästa ur min topplista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar