Dags för ett nytt avsnitt i serien som rör den artistiska gymnastikens ikoniska program på olika redskap utförda av atleter som snurrar och bakåtvoltar med hög risk, tidigare fick jag skriva en liten kolumn om herrarnas ringar och nu går jag över till mitt favoritredskap, bygelhäst.
Att utföra en ganska svår program i bygelhäst beror på balansen mellan fotarbete och en lugnande effekt i finmotoriken, själva redskapet gjorde entré i de moderna Olympiadens begynnelse år 1896 med Louis Zutter från Schweiz som säkrade landets första historiska guldmedalj i disciplinen, efter Hermann Hänggis insats i Amsterdam var det ont om framgångar medan Ungern vann fler segrar tack vare en viss Zoltán Magyar som glänste på inomhusarenan i Montreal 1976 med tillägg till nya höjder fyra år senare i Ryssland.
På VM- eller OS-nivå hade bara en fjärdedel av utövarna specialiserat sig i bygelhäst trots mindre framgångar i mångkampen, bara fråga Nariman Korbanov som tillsammans med föregångna världsmästaren Stepan Nedoroscik tagit varsin medalj under fjolårets OS-turnering på Frankrikes metropol och redskapets mest solklara kugge Rhys McClenaghan en gång sa att han kallade sin bygelhäst som fanns på träningsanläggningen efter hans personliga favoritgymnast, algeriskan Kaylia Nemour.
Här lägger jag in fyra videoklipp på redskapet som blivit poppis med tiden:
Marius Urzica - VM i Debrecen 2002
Krisztián Berki - OS i London 2012
Max Whitlock - VM i Stuttgart 2019
Rhys McClenaghan - OS i Paris 2024
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar