Idag ska jag på tidsresa igen med små reservationer i minnet, frågan som förbryllat mig de senaste tolv månaderna var "Hur kunde jag memorera en och annans sångröst med öppna öron som spädbarn? " men i mitt psyke så svarade jag "Vänta lite, jag har inte lärt mig artikulera ännu. " och det är därför som jag ville vända tillbaka på klockan till året då jag fyllde mitt första varv runt omloppsbanan.
Januari 1993:
På världscuphelgen i längdåkning som spelades i Schweiz blev de norska superstjärnorna Vegard Ulvang och Björn Dæhlie slagna av italienaren Marco Albarello då man åkte 15 kilometer klassiskt, bästa svensk Jan Ottosson gav järnet men hade inte fått materialet att stämma med enstaka minusgrader i luften trots glänsande solsken ovan mark och ungefär samtidigt släppte Debbie Gibson en någorlunda bra låt som heter kort och gott "Losing myself" med en kaskad av jazzrytm inombords.
Februari 1993:
Cirka ett år efter katastrofen på Albertville fick det svenska herrlandslaget rädda minst ett VM-guld genom Torgny Mogrens heroiska insats på femmilen i Falun eftersom de flesta av de ädlare berlockerna hamnade i grannlandets händer utan förvarning, värre skulle det inte bli inför en ack så tuff uppväxt om inte brittiska elektropopduon 808 State slog på högtalaren och lekte med vinylskivan till "Southern cross".
Mars 1993:
Spöregn på södra halvklotet i två veckors mellanrum kändes inte lika tråkigt som "kraschfesten" i de två första deltävlingarna av F1-säsongen som dragits igång med större allvar, vem tycker att bataljen mellan Alain Prost och Ayrton Senna blir lika nervkittlande som förut och det sägs att Williams-bilen som fransosen rattar i lånekontraktet är snäppet bättre på raksträckorna jämfört med McLaren-bilen och tog varsin seger för det bästa skulle komma senare i schemat.
Ute på villovägarna släppte Paul McCartney en planenlig popnummer som skulle attrahera en yngre publik, mycket riktigt fick "Come on people" hamna på plats nummer 41 hemma i Storbritannien bara för att huvudpersonen samarbetade med en annan musiker i form av f.d. 10cc-medlemmen Kevin Godley.
April 1993:
Resan på Manchester Uniteds titelkavalkad under Sir Alex Ferguson inleddes med det första av många stopptidsmål som många Premier League-fantaster ville bläddra varenda blankett om, i början på andra halvlek hade Fergies manskap legat under med 1-0 mot Sheffield Wednesday på en billig straffspark, med blickarna mot Stretford End fick försvarsklippan och Uniteds lagkapten Steve Bruce ändra planerna och sända hela Old Trafford till vild jubel, han hade på egen hand vunnit nickduellerna och fört klubben till en viktig första ligatitel på 26 år, vilken succé.
Lyckligt nog hade mjölken värmts upp i en kastrull innan jag drack ur en sliten plastflaska som näring och jag hade lite tur när jag viftade med armarna som en örn till "All that she wants" av Ace of Base.
Maj 1993:
En grönskande vår avslutades med motorvrål i ett soligt Monaco där Ayrton Senna vann enkelt efter att ärkerivalen tjuvstartade och fått stopp i maskinen när han skulle tjäna tio sekunder på straffbåset, på varv 33 av 78 tvingades Michael Schumacher bryta p.g.a. blå rök ur motorrummet, jag gissar att oljan rann ut och orsakat ett fel i kolven på motorns ena cylinderbank och Prosts uppkörning till en fjärdeplats räckte bara till att plocka tre poäng bakom landsmannen tillika kompanjonen Alesi som tog sista pallplatsen.
Kan en vanlig eftermiddag sluta lyckligt med egna ord då passade Duran Duran på att toppa musiklistorna med gitarrlätet till "Ordinary world", en av mina personliga favoritlåtar som släppts under denna årgång.
Juni 1993:
Alfa Romeos fabriksstall totalkrossade motståndet på Nordslingan, inte bara en utan två gånger med Italiens kanske bäste standardvagnsstjärna Nicola Larini bakom rattfattningen, det ikoniska soundet på Busso-motorn klassades som årtiondets musikinstrument inom internationell bilracing samt att det borde ha kunnat överträffa Peugeots trippelseger på Le Mans där Geoff Brabham och resten av kavalleriet lyfte de fullsatta läktarna till vild glädje i det varma solskenet.
Med andra ord fick Depeche Mode fortsätta att producera sina listettor i syntpop om inte bastonen trädde fram emellan verserna och refrängen till "Walking in my shoes", ännu en toppenbra mästerstycke satt av Dave Gahan tillsammans med sina kollegor på låtskrivarstudion.
Juli 1993:
En formidabel söndag på Hockenheim sägs vara oslagbart när en viss Alain Prost trodde att en fjärde världsmästarbuckla skulle ligga inom räckhåll efter att ha tagit hem ännu en seger efter triumferna på Gilles Villeneuve-banan, Magny-Cours och Silverstone, tyvärr för Damon Hill var vägen till karriärens första seger i smulor för andra gången på raden om man räknar in blå rök som puffade ut ur bakvagnen framför hemmapubliken och nationalhjälten Michael Schumacher flyttades upp till en andraplats emellan "Professorn" och Ligier-föraren Mark Blundell som var med om en "Fair play-batalj" med Gerhard Berger.
Suedes frontman Brett Anderson vågar inte slita framför regissörens videokamera när bandets mångfacetterade singel "Animal nitrate" verkligen satte glamrocken på världskartan, den har legat på en sjundeplats som bäst hemma i Storbritannien om inte den gjorde limiterad succé även i Sverige.
Augusti 1993:
Friidrotts-VM på Gottlieb Daimler-stadion eller sedermera Mercedes-arenan i Stuttgart av sponsorskäl var fylld med spänning, motgångar och tuffa utmaningar för de 187 idrottare som kvalat sig dit, man vet att medaljligan har dominerats av de större nationerna med sina niosiffriga resurser men det verkar som om att en del skrällar skulle inkluderas på pappersutskrift än att sända ett fax till de frivilliga som vistats på löparbanan och bland bråkdelen av överraskande resultat ingick alltså algeriern Noureddine Morceli som enda favorit till guldet på herrarnas 1 500 meter, i slutändan så vann han rättvist innan det krävdes år av förberedelser till den kommande OS-cykeln.
Hemma i Sverige kunde Staffan Hellstrand vässa fingernaglarna på plektrumet till "Lilla fågel blå" och jag fick vänta flera årtionden tills jag kunde hela texten utantill.
September 1993:
ATP-turneringen i Basel slutade med en tuff finalmatch för elitspelaren i tennis Stefan Edberg; han ställdes mot tysken Michael Stich som var andraseedad om inte han hade en bättre placering i världsrankingen jämfört med Björkmans "Brysselsteg" mot pallen, i själva matchen antog en mellanstadieelev vid namn Roger Federer rollen som bollkalle precis före sin egen väg mot den absoluta toppen med större utmaningar på dagboken och ungefär samtidigt fick Máire Brennan sjunga vackert till New Age-låten "I will find you".
Oktober 1993:
Historiens tajtaste avslutning utan en enda period bakom säkerhetsbil inte hör till vanligheterna på en svår racerbana som Mount Panorama där standardvagnsklassikern över tusen kilometer avgjordes på bästa möjliga vis, här fick det mekaniska geniet Larry Perkins och hans parhäst Greg Hansford erövra den 6.2 kilometer långa berg- och dalbanan efter sex och en halv timmar utan bromsslitage före en annan vilt jagande Holden flåsandes i periferin och festandet fortsatte med att höja volymen till "Break it down again" av Tears for fears.
November 1993:
Den rytmiska gymnastiken dominerades av österländska utövare på bättringsvägen, mitt bästa exempel på hur man utför en lugnande övning med rep, käglor, rockringar och klubbor gick till en talangfull bulgariska som bemästrade sina tekniska skickligheter med tillägg till den graciösa tonen ur en specifik vinjett på högtalaren, sammanfattningsvis hade Marija Petrova vunnit nästan allt när VM arrangerades på sommarstaden Alicante, ja alla utom en medalj eftersom käglorna och rockringen tycks vara hennes paradgrenar.
Längre bort på världskartan hade musiktidningarnas kolumnister känt sig golvade efter att ha nystat upp ett par rubriker om The Verves lyckade försök att klättra upp i tabelltoppen, låten "Slide away" verkar inte få någon lovord från kritikerna bara för att snöstormen vädrades ut i lövtunn luft.
December 1993:
I Val d'Isère var österrikiske störtloppsåkaren Günther Mader otroligt alert i vindstilla förhållanden per automatik, detta var hans andra seger för säsongen och gjort att julfirandet förbereds med dekorationer innanför vinterstugorna, norrmannen Kjetil André Aamodt vars genrep inför hemma-OS i Lillehammer bättrades med en godkänd andraplats innan det nya året håller på att ringas in och med det sagt får festprissarna slänga glasflaskorna i soptunnan medan discokulan roteras till Pet Shop Boys "I wouldn't normally do this kind of thing" som till idag är en ganska populär After ski-låt att glädjas med dina kompisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar